Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Ledare: Skönheten som kom till Österlen.

En bild av Österlen.Bild: Hussein El-Alawi
Detta är tidningens huvudledare. Sydsvenskans hållning är oberoende liberal.
Det rör sig på Österlen. Eller rättare sagt: det rör sig när det gäller intresset för gruvnäring på Österlen.
HD och Sydsvenskan skriver att en total omsvängning har skett under våren 2021. Det företag, Scandivanadium, som nu bytt namn till Province Resources och som fått ett undersökningstillstånd för att leta efter batterimineralen vanadin på ett 22 000 hektar stort område på Österlen och i Hörby kommun, har gett upp planerna på skånsk vanadinbrytning. Företaget vill nu sälja tillstånden för att till exempel provborra. Tillstånden är till salu.
Men det är inte helt fritt att sälja ett undersökningstillstånd.
Den ansvariga myndigheten, Bergsstaten med säte i Luleå, måste ge sitt godkännande. Men det är i sig inget ovanligt, inget kontroversiellt, säger bergmästare Åsa Persson, som leder arbetet vid Bergsstaten. Den som vill köpa ett tillstånd, står det på myndighetens sajt, ”måste ha möjlighet och avsikt att få till stånd en ändamålsenlig undersökning och får inte tidigare ha visat sig olämplig att bedriva undersökning”.
Sandra Lindström, som varit övertygad gruvmotståndare i flera år och som bor och verkar i Spjutstorp nära Tomelilla, kunde inte andas ut av beskedet:
”Det kan vara vad som helst som dyker upp istället. Så länge minerallagen är som den är, så länge Sverige räknas som ett av de enklaste länderna att starta gruvdrift i, så finns det här hotet kvar.”
Nej, det verkar inte så svårt börja drömma om mineralutvinning i Sverige. Av de 33 ansökningar om nya undersökningstillstånd som under första kvartalet i år kom in har hittills 23, enligt Bergsstaten, fått bifall. Tre har fått avslag.
Många intresserade har slagits av att Sveriges minerallag är så tillåtande. Och generositeten är helt i enlighet med riksdagens vilja. Den flerhundraåriga gruvnäringen har traditionerna på sin sida – Bergsstaten grundades 1637.
Bara det faktum att vem som helst enligt minerallagen – med tillstånd från bergmästaren – får rätt att undersöka en mineralfyndighet, oavsett vem markägaren är, har fått åtskilliga ögonbryn att höjas. Inte minst åtskilliga markägarögonbryn.
Protesterna mot gruvdrift på Österlen har ekat kraftigt i flera år. Nej, det beror nog inte på att österleningarna är för fina för en gruva – tvärtom är nya jobb i vilken verksamhet det vara må, mer än välkomna i trakten. Det är bara att vanadin, vars förekomst i alunskiffer kan följa med relativt höga halter av uran, svavel, bly, krom och koppar – ibland även med arsenik och kadmium – väcker oro för restprodukterna. Tanken på dagbrott får heller inte invånarna i bygden att se fram emot maffiga fyndigheter. Inte bland bönder, inte bland adligt folk eller nunnor från klostret Mariavall. Eller bland andra.
Lägg därtill att varken lantbrukare, äppleodlare, turister eller skåningar i allmänhet vill att Österlens allra bästa tillgång får gruvlig konkurrens:
Skönheten. Den skönhet som kommit till många platser på Österlen.
18/4 2021
Gå till toppen