Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Debattinlägg: ”Den som är vit, tillhör normen, och har en maktposition har större ansvar.”

Nyanlända lever inte lyxliv på generösa bidrag – de möter en av de mest exkluderande arbetsmarknaderna i Europa, skriver Verenice Bengtsson, jurist med fokus på mänskliga rättigheter.

Elisabeth Svantesson, Moderaternas ekonomiskpolitiska talesperson, förklarade nyligen att hennes parti vill se en statlig, låg och enhetlig etableringsersättning för nyanlända, skriver Verenice Bengtsson.Bild: Amir Nabizadeh/TT
Detta är ett debattinlägg. Skribenterna svarar för åsikterna.
Elisabeth Svantesson, Moderaternas ekonomiskpolitiska talesperson, förklarade nyligen att hennes parti vill se en statlig, låg och enhetlig etableringsersättning för nyanlända. De som inte arbetar ska få väsentligt lägre ersättning de fem första åren i Sverige.
I SVT sade Svantesson: ”Många som kommer till Sverige arbetar och försörjer sig själva, men alldeles för många hamnar utanför arbetsmarknaden. En orsak till det är de svenska bidragssystemen som är väldigt generösa.”
Men handlar verkligen det om att människor vill leva på bidrag – eller handlar det om att nyanlända möter en av de mest exkluderande arbetsmarknaderna i Europa?
Precis som Moderaterna anser jag att det är viktigt att alla under schysta villkor kan jobba och försörja sig själva. Men jag undrar om Moderaterna med sitt förslag vill förebygga den strukturella diskriminering som finns i Sverige.
Studien Some Countries Discriminate More Than Others från Northwestern University i Chicago visar att ansökningar som signalerar vithet gynnas på arbetsmarknaden, det ökar chanserna att få komma vidare till ett intervjutillfälle. Den största fördelen med att vara en vit arbetssökande vid det första stadiet i rekryteringsprocessen fanns i Frankrike, med 83 procents fördelaktighet och därefter i Sverige med 65 procents fördelaktighet.
Det verkar som att det inte spelar någon roll hur hårt utrikesfödda har studerat eller arbetat i sina länder. Enligt Saco tar det cirka 15 år innan 80 procent av utrikesfödda akademiker får ett arbete som motsvarar deras utbildning. Jusek hävdar att 84 000 utrikesfödda akademiker i arbetsför ålder inte är sysselsatta och 45 000 inte arbetar i yrken som är i nivå med deras utbildning. Det är exempel på att samhället inte tillvaratar utrikesföddas kompetens. Konsekvensen blir att både enskilda personer och hela samhället betalar ett högt pris för det kompetenssvinn som är resultatet av dagens exkluderande arbetsmarknad.
En titt på Diskrimineringsombudsmannens hemsida bekräftar att arbetsgivare väljer bort en arbetssökande på grund av klädstil, efternamn, samt reducerar människor till deras etniska bakgrund eller tro.
Att hävda att nyanlända lever lyxliv på generösa bidrag saknar grund i fakta.SCB uppger att medianinkomsten för födda utanför Europa med 0-9 år i Sverige är lägre än för övriga grupper av såväl utrikes som inrikes födda. Dessa skillnader leder bland annat till att 7 av 10 födda utanför Europa med 0-9 år i Sverige inte kan betala en oväntad utgift på 12 000 kronor. För resten av befolkningen är motsvarande siffra 2 av 10.
SCB har gjort en analys av hur Sverige i dagsläget lever upp till de globala målen i Agenda 2030. Resultatet visar att möjliga framgångar när det gäller mål 10, minskad ojämlikhet, påverkas negativt på grund av ökade inkomstklyftor mellan olika befolkningsgrupper.
Om nyanlända inte kan klara sin hushållsekonomi riskerar de att bli ännu mer ekonomiskt marginaliserade och drabbas av psykisk och fysisk ohälsa, något som leder till stora samhällskostnader.
Hela samhället måste göra mer för att förebygga utanförskap och arbetslöshet, men en grundförutsättning för att nyanlända kan försörja sig själva är att de får en ärlig chans att komma in på arbetsmarknaden. Det räcker inte med att nyanlända tar sitt ansvar att lära sig det svenska språket, som Svantesson påpekar. Vad som behövs är lika villkor, att alla ifrågasätter rådande normer och rasistiska strukturer som påverkar arbetslivet och avgör vem som har makt och möjlighet till inflytande på arbetsmarknaden och samhället i stort.
Om Sverige klarade av att rekrytera fördomsfritt skulle enligt Jusek de offentliga finanserna kunna stärkas med cirka 13 miljarder kronor mer per år i skatteintäkter.
Den som är vit, tillhör normen, och har en maktposition har större ansvar för att skapa en inkluderande arbetsmarknad. Det är dags att förstå att det krävs två för att dansa tango.
Verenice Bengtsson, jurist med fokus på mänskliga rättigheter,juryordförande för Diversity Index Award och ordförande för Business and Professional Women, Malmö.
Gå till toppen