Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läsartext: En mobilfri skola är det bästa för eleverna – det märker jag som lärare

Jag som är lärare som försöker lära ut kunskaper till den nya generationens medborgare skulle starkt rekommendera ett mobilfritt klassrum, skriver Poiesh Soudagar.Bild: Jessica Gow/TT
Detta är en insändare. Åsikterna är skribentens egna.
Mobiltelefoners vara eller icke vara i klassrummet, det är en fråga som ständigt debatteras i medier. I rollen som legitimerad lärare vill jag sprida min insikt i denna fråga som polariserar dels lärarkåren och troligen allmänheten också. Utifrån hur inlärning fungerar framgår det att distraktioner minskar tidsramen för att kunna fokusera på en uppgift. Det finns gott om studier inom detta område som framhäver denna koppling, blir ditt arbetsminne distraherat kommer inlärningen försämras dramatiskt.
Tänk dig att en elev har sin mobiltelefon i fickan under lektionen och ska försöka fokusera på genomgången, samtidigt som SnapChat- och TikTok-meddelanden skickas hela tiden. Det kommer inte att gå. Att lära sig något nytt är oftast tråkigt, om personen inte har ett genuint intresse från början, vilket många inte har när det kommer till matematikämnet.
Detta blir än mer påtagligt för elever som har någon form av diagnos. Under min korta lärarkarriär har jag haft förmånen att vikariera mycket och se ett och annat inom skolväsendet som har förvånat mig. Jag har upplevt tre olika former av reglering kring mobiltelefoner genom ordningsreglerna som beslutas internt inom skolan. Den första regeln: Inget mobilförbud alls. Vid behov får läraren enligt Skollagen omhänderta elevens mobiltelefon. Den andra regeln: Ett mobilförbud där eleverna innan lektionens början lämnar in telefonen i ett ”mobilhotell” och får tillbaka den när lektionen slutar. Den tredje regeln: Ett totalt mobilförbud som gäller hela skoldagen. En i personalen samlar in samtliga mobiltelefonerna från alla elever på skolan och låser in de tills skoldagen tar slut.
Den första modellen är förenat med vansinne tycker jag. Måluppfyllelsen och arbetsmiljön går helt förlorad och min roll som lärare att undervisa eleverna nästintill omöjliggörs. När jag beslagtog en elevs telefon med frivillighet, och samtidigt försökte hålla min genomgång gick det inte. Elevens mobiltelefon fick så pass många notiser att jag som matematiklärare, som redan har matematiska kunskaper blev så pass störd att jag inte förmådde att förklara stoffet.
Eller tänk om ett barn har dolt personnummer och föräldrarna jobbar inom något känsligt område, detta barns identitet kan spridas som en löpeld genom mobilerna. Den andra modellen är något bättre eftersom då minskar distraktionerna hos eleven och inlärningen ökar. Däremot kan det ske att en elev går fram och listigt knycker till sig sin mobiltelefon under lektionen, vilket är mindre lyckat. Ett försök som jag gjorde var att ta ”mobilhotellet” till mitt arbetsrum i stället för att låta det vara kvar i klassrummet, arbetsmiljön blev bättre direkt.
Den tredje och sista modellen är, enligt min uppfattning, i särklass bäst. På den skolan som jag besökte under lärarutbildningen var det lugnt i både klassrummen, korridorerna och rastgården. Inlärningen bland eleverna var också högre, eftersom distraktionerna var betydligt mindre och eleverna lekte och pratade med varandra i stället för att använda sina mobiltelefoner. Lite som det var förr i tiden i Sverige.
För att summera – jag som är lärare som försöker lära ut kunskaper till den nya generationens medborgare skulle starkt rekommendera ett mobilfritt klassrum.
Poiesh Soudagar
Legitimerad matte– och naturkunskapslärare på en av Malmös högstadieskolor
Gå till toppen