Annons

Annons

”För var år blir segerparaden den 9 maj i Minsk och Moskva alltmer storslagen.”

Politik i Belarus

I Belarus och Ryssland påstår sig regimerna än idag bekämpa Hitlers arvtagare, som kan vara demokrater, oppositionella eller motsträviga grannländer, skriver Dmitri Vasserman, som är volontär vid Belarus folkambassad i Sverige.

Detta är ett debattinlägg. Skribenterna svarar för åsikterna.

Segerdagen firades i Moskva 2009 med flyguppvisningar och militärparad genom stan.

Bild: PONTUS LUNDAHL / TT /

Annons

Runt om i världen firar man 8 och 9 maj freden efter andra världskriget. Samtidigt firar Belarus och Ryssland segerdagen. Skillnaden kan verka liten men är betydelsefull.

Enligt Aleksandr Lukasjenkos och Vladimir Putins propaganda kom inte 1945 med fred till Europa. Segern var bara en respit. Därför måste Belarus och Ryssland fortfarande bekämpa Hitlers arvtagare, till vilka man utser ständigt nya länder eller grupper, beroende på den politiska situationen.

Under Sovjettiden skapades en doktrin där östeuropeiska länders önskan om nationell självständighet likställdes med nazism. Josef Stalin bjöd in Europas folk till en kommunistisk smältdegel, ”för sekler befäst av vår ryska nation”, som det hette i Sovjets nationalsång.

Annons

Adolf Hitlers scenario för europeisk expansion såg annorlunda ut. Europeiska nationer var tvungna att bli vasaller till Tyskland men deras nationella symboler och nationella identitet bevarades. Som anhängare av "rasrenhet" ville Hitler inte blanda förslavade folk.

Annons

Sovjetisk propaganda skapade en falsk dikotomi mellan dessa två alternativ: alla som inte ville komma in i den sovjetiska smältdegeln var nationalister som Hitler. Ville de använda nationella symboler längtade de tillbaka till den nazistiska ockupationen.

Beroende på den politiska situationen stämplades olika grupper med att vara fascister eller nazister. Medlemmar av det antisovjetiska motståndet i de ockuperade länderna, demokratiaktivisterna i Östeuropa, regeringarna i västeuropeiska länder. Under 1980-talet och början av 1990-talet användes antifascistisk retorik mot den baltiska självständighetsrörelsen.

Efter störtandet av den proryska regimen i Ukraina blev ukrainare fascismens arvtagare i den ryska propagandan. I Belarus har Lukasjenkos regim förklarat den nationella vit-röd-vita flaggan, symbolen för den demokratiska rörelsen och landets tidigare statsflagga, som fascistisk.

Att skaparen av flaggan, Claudius Duzh-Dushinsky, var fånge i ett nazistiskt koncentrationsläger och gömde judar räknas inte. I Lukasjenkos retorik marscherar den demokratiska oppositionen som kräver fria val under nazistiska fanor. Allteftersom diktatorns förbindelser med Polen försämrades började även polacker kallas för fascister. Nu sitter företrädare för belarusiska polacker i fängelse för att ha "rättfärdigat folkmordet på det belarusiska folket" genom en utställning tillägnad efterkrigstidens (!) antikommunistiska rörelse.

Under tiden som propaganda fortsätter att hävda att alla nationalister som var emot Sovjet var nazister sker en revisionistisk omställning i synen på Hitler. Han kanske inte var så dålig härskare, trots allt. I alla fall inte innan han angrep Sovjet. I början av sin karriär som diktator sade Lukasjenko: "Inte alla dåliga saker i Tyskland var kopplade till den berömda Adolf Hitler. Den tyska ordningen formerades under århundraden, under Hitler nådde den sin höjdpunkt.”

I februari i år på den belarusiska statsunderstödda kanalen CTV berättade bloggaren Alexander Golikov om nazisternas grymheter och skjutningar av civila belarusier under andra världskriget. Slutsatsen han drog var: "Jag stöder impopulära, odemokratiska kraftåtgärder för att bevara ordningen. Endast järndisciplin tillåter oss att skapa vår motsvarighet till det tyska undret.”

Annons

För var år blir segerparaden den 9 maj i Minsk och Moskva alltmer storslagen. Den ”antifascistiska" retoriken blir alltmer hysterisk. Lagarna mot "rehabilitering av nazismen" blir alltmer repressiva. I Ryssland blir bilarna med klistermärken "Mot Berlin!" och "1941-1945 – vi kan göra om det" allt fler.

Annons

Alla som fortfarande är mottagliga för propaganda förbereds på ett krig med dem som utses till fascismens arvtagare: demokrater, oppositionella och motsträviga grannländer.

Dmitri Vasserman

Dmitri Vasserman är volontär vid Belarus folkambassad i Sverige, organisationen som representerar belarusiernas intressen efter att regimen förlorat sin legitimitet efter det förfalskade valet den 9 augusti 2020.

Annons

Annons

Annons

Hej! Vi använder cookies.
Vi gör det för att förbättra funktionaliteten på sajten, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att allt fungerar som det ska.
Vår policy