Sju år efter att Åsa Maria Bengtssons ”Way to go” invigdes på Davidshallsbron i Malmö har Opulens-skribenten Ida Thunström upptäckt dess likhet med Gyula Pauers minnesmärke från 2005 över massmordet på judar i Budapest 1945. En oacceptabel skandal, menar Thunström i sin senkomna reaktion som nu utlöst debatt.
Annons
En smula yrvaket, onekligen. Särskilt eftersom parallellerna mellan de bägge konstverken diskuterades redan då, 2014. Jag minns hur konstnären beskrev insikten som en kalldusch, medan uppdragsgivaren Malmö stad inte såg några problem alls.
Annons
Det kända minnesmärket vid Donau i Budapest består av tomma skor i järn och påminner om de judar som sköts ner i floden av de ungerska nazisterna.
Bild: BARNABAS HONECZY
De väsensskilda reaktionerna är talande. Åsa Maria Bengtsson förstår betydelsen av konstnärlig integritet och originalitet; grundläggande aspekter i allt skapande. Av lojalitet gentemot konstnärliga ideal i allmänhet, och mot en konstnärskollega i synnerhet, var hon till och med beredd att dra tillbaka konstverket. En enorm prestigeförlust, förstås, för att inte tala om tusentals förlorade arbetstimmar – och därför en både modig och rakryggad hållning. Malmö stads attityd? Äsch, vi är inte så noga med sånt!
Hur kunde Budapest-verket vara okänt för Bengtsson? Tja, kanske eftersom hon inte arbetar med samhällsdebatt, journalistik, konsthistoria eller politik. Konstnärens ansvar är konst. Omvärldsanalysen måste uppdragsgivaren stå för.
Åtskilliga Malmöpolitiker och kommunaltjänstemän såg Åsa Maria Bengtssons förslag långt innan genomförandet, utan att associera till konstverket i Budapest, förknippat med de judar som Raoul Wallenberg – Sveriges mest uppmärksammade utrikespolitiska fråga under decennier – offrade sitt liv för att rädda. Inte heller juryn reagerade. Uppdragsgivaren betedde sig bristfälligt, helt enkelt.
Annons
Annons
Om Malmö stad tog sitt förnuft till fånga och lät anställa projektledare för offentlig konst, vore allt annorlunda. Med sin kunskap om konstfältets utövare, trender, debatter och enskilda verk fungerar projektledaren före, under och efteråt som garant för projektets integritet och konstnärliga kvalitet. Att staden vägrar en sådan lösning är inget annat än respektlöst mot konstnärerna och konsten.