Annons

Annons

C står långt ifrån V, men det är väljarna som ska avgöra.

Huvudledare

Detta är tidningens huvudledare. Tidningens hållning är oberoende liberal.

Med ryggen mot Stefan Löfven (S). .

Bild: Janerik Henriksson/TT

Annons

Vilken dörr ska stå öppen för vem i de regeringsförhandlingar som drar igång efter nästa val? Och när är det dags att visa korten? Frågorna har hängt efter partierna ända sedan den senaste utdragna regeringsprocessen, den som landade i ett januariavtal som visserligen har levererat en hel del liberal politik men som också har sett till så att den politiska debatten sedan dess knappt har handlat om annat än det politiska spelet.

Somligt står redan klart, som att strävan efter att sätta Ulf Kristersson på statsministerposten har splittrat den forna alliansen och bjudit in Sverigedemokraterna i värmen. Att de tre kärnpartierna i det samarbetet skulle lämna den koalitionen tycks osannolikt.

Annat hänger fortfarande löst.

Annons

Enligt de senaste opinionssiffrorna samlar partierna i januariavtalet – minus Liberalerna, som ju redan bestämt sig för att byta lag – runt 40 procent. Hur gärna statsminister Stefan Löfven (S) än vill tänka att en tredje mandatperiod ligger inom räckhåll kommer ett förnyat stöd från Miljöpartiet och Centerpartiet inte att räcka. Samtidigt, på andra sidan, ett regeringsalternativ som om L klarar riksdagsspärren ligger strax under den eftertraktade egna majoriteten. Vilket förstås kan förändras om de liberala landsdagarna i höst får en annan utgång än den Nyamko Sabuni hoppas på. Striden kring partiets samarbete med SD har redan dragit i gång.

Annons

Åt vilket håll ska då de två partier som varken ligger nära riksdagsspärren eller ser ut att närma sig de tre största partierna – men vars stöd är hett eftertraktat – gå?

Både Centerpartiet och Vänsterpartiet utesluter ett samarbete med SD. Samtidigt som det enda sättet att visa upp ett motståndskraftigt alternativ till högersidan är att skapa grund för det genom halvöppna dörrar.

Men hur ska det egentligen gå till?

"Det krävs fyra partier på våran sida, V, S, MP och C, för att regera landet", sade vänsterpartiledaren Nooshi Dadgostar i en intervju i Göteborgs-Posten på måndagen (17/5). Så har skett och fungerat i flera av landets kommuner utan problem, påpekade hon.

Centerpartiledaren Annie Lööf, å sin sida, verkar inte ha någon lust att ta den utsträckta handen. "Vad gäller V och SD så är de våra ideologiska motpoler", sade hon till riksdagsjournalisterna dagen efter Dadgostars utspel: "internt i C finns ett kompakt motstånd mot att sitta i en regering eller budgetsamarbeta tillsammans med V eller SD" (18/5).

Att Annie Lööf håller fast vid tanken om att få till ett brett mittenalternativ efter nästa års val är klokt. Det är trots allt väldigt få områden där C och V kan mötas politiskt, som Sveriges radios politikreporter Tomas Ramberg konstaterar i P1-morgon. För Dadgostar är den centerpartistiska arbetsmarknadspolitiken oacceptabel. För Lööf, som redan och knappt har lyckats få det centerpartistiska tålamodet att omfatta ett samarbete med S, vore det ett enormt steg att behöva förhandla näringspolitik med det ännu rödare partiet på vänsterkanten.

Annons

Men det finns ett annat problem med hela den diskussion som nu förs. Nämligen att det trots allt är mer än ett år kvar till valet. Betydande förflyttningar kan ske. Opinionen kan svaja åt än det ena, än det andra hållet. Att partierna redan vill låsa in sig i samarbeten cementerar den blockpolitik som inte tjänar Sverige särskilt väl.

För vem vinner på en sådan? Inte de mellanstora partierna, C och V, som fortfarande har potential att växa med draghjälp av egna politiska förslag. Inte väljarna, som behöver veta att rösten i september 2022 spelar roll.

Annons

Snarare SD, den motståndare som både Nooshi Dadgostar och Annie Lööf vill hålla kort och som gladeligen skulle kunna hota vänsterväljare med C, och mittenväljare med V.

Den enade fronten mot Sverigedemokraterna som båda partier visar upp tyder förvisso på att det finns en gemensam ståndpunkt. Synen på människan, på mångfald och öppenhet. Det är bra. Men något regeringsalternativ är det inte.

Annons

Annons

Annons

Hej! Vi använder cookies.
Vi gör det för att förbättra funktionaliteten på sajten, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att allt fungerar som det ska.
Vår policy