Inuti det skrumpna passionsfruktsskalet finns en hemlig biograf. Tittar man riktigt nära blir det tydligt att dess svartvita scen skildrar en undsättningsexpedition. Det gäller att skärpa blick och koncentration inför Malmökonstnären Marko Cesarecs arbete på Krognoshuset. I den medeltida källaren kryper ståltrådsskulpturerna tätt inpå väggarna. I symbios med deras sprickor och håligheter vecklar former ut sig, som teckningar av ståltråd genom luften. Jag får syn på en mänsklig silhuett, ett jordklot, ett solsystem. På liknande sätt tycks hans målningar rymma snudd på oändliga skikt. Äggoljetemperan har en dämpad men skimrande lyster, som himlen då solen nyss sjunkit eller är på väg upp. Skönheten är lågmäld. Liksom utställningen i sin helhet stämmer den till eftertanke och varsamhet inför de sammanhang som vi är en del av.