– Vi är från barndomen vana vid att ha havet i närheten. För mig var det dessutom allt med det ekologiska tänkandet med öppna vattenrännor och gröna tak som var intressant, säger Gunvor Söderholm.

Det var hon som tog beslutet. Lite djärvt, tänker hon nu.

– Men ett lyckokast! säger Peter Söderholm, som minns hur gränderna ännu var oasfalterade och hade djupa gropar som flyttbilen knappt kom upp ur.

Två flyttar har det blivit inom Västra Hamnen. Efter en sejour i Turning Torso har paret landat i Neptuna som är ett boende för 55+ precis vid områdets hjärta, Scaniaplatsen.

Där kan de röra sig från inomhusdjungel i den stora glaskupolen utanför huset till bastu- och badavdelningen högst upp med utsikt över Öresund och hela Sundspromenaden. Och självklart blir det bad i havet, varje morgon från 1 maj och flera månader framåt.

– Där nere är vår badbrygga, säger Peter Söderholm och pekar ner mot en av de runda träplatåerna som kommunen lade ut när det till slut blev ohållbart att inte tillåta badning från promenaden.

31 maj är det tjugo år sedan de flyttade in på Salongsgatan, mitt under bomässan Bo01. Då var det en inhägnad utställnings- och byggarbetsplats dit flyttbilarna inte fick köra in förrän efter kl 20 då bomässans besökare lämnat området. Dagtid var det lite stökigt och de fick ibland bestämt avvisa personer som ville titta in i deras lägenhet.

– Men det har varit så roligt att följa hur en stadsdel växer fram från grunden, säger Peter Söderholm.

Från början var det lite av en isolerad enklav ute vid Öresund. Utan affärer, utan busslinjer.

– Jag fick promenera till Centralen för att ta mig till jobbet i Lund, genom ganska ödsliga områden, säger Gunvor Söderholm som är biomedicinsk analytiker.

Det är en skillnad på Västra Hamnen nu och då, säger de båda. Nu finns flera stora livsmedelsaffärer, apotek, restauranger och till och med ett Systembolag. Skämtet är upplagt: nu behöver man aldrig lämna området.

– Från början var det mycket skriverier om att det här området skulle bli ett reservat för rika pensionärer. Men nu finns det förskolor och tre skolor, det bor också mycket barnfamiljer här, säger Peter Söderholm.

– Vi hade inga märkvärdiga jobb med höga inkomster, men vi har ingen bil utan satsade de pengarna på ett bra boende istället. Och hyror och priser är inte något speciellt jämfört med andra nya bostadsområden.

De är båda uppväxta i Helsingfors, som vänder ansiktet mot Finska viken. Flytten över till Sverige var lite av ett impulsdrag, de ville pröva något annat. Skåne drog lite extra.

– Jag var krigsbarn i Landskrona och hade kontakt med min ”krigsmamma”. Och Lund var ju en så trevlig stad, säger Gunvor Söderholm.

I Lund bodde paret i tjugo år, i hus och i radhus. En kort period blev det lägenhet i Malmö innan flytten gick till Västra Hamnen.

Efter fem år i lägenheten inne på Salongsgatan fick de erbjudande om att flytta till Turning Torso, och nappade på det.

– Det var väldigt fint, men det fanns inga balkonger och fönstren kan bara öppnas tio centimeter. En gång hängde vi ändå ut täcken att vädra genom den där springan och gick en promenad – när vi kom tillbaka låg de i bassängen nedanför Torson, minns Gunvor Söderholm.

Senaste anhalten blev huset vid Scaniaplatsen, ett av Malmös mest besökta områden.

Det har blivit grogrund för en del konflikter mellan boende och bad- och picknick-gäster och inte minst snabbkörande bilar varma sommarkvällar.

– Men hur många dagar på året handlar det om? undrar Peter Söderholm retoriskt och tittar ut i det gråmulna eftermiddagsvädret.

– Nej, vi har aldrig störts av det. Det är väl självklart att människor vill bada i havet när det är soligt – men de får gärna ta med sig sina pizzakartonger när de går! fortsätter han, och ger samtidig kommunen beröm för renhållningen av Sundspromenaden.

– Halv sex på morgonen kommer de, sen är det rent och fint igen.