Sverige bör absolut inte stödja det förslag om ett nytt webbindex som Dirk Lewandowski, Jutta Haider och Olof Sundin, förespråkar (Aktuella frågor 25/5).

De tre professorerna hävdar att det är ett stort problem att Google dominerar sökmarknaden och att dess rangordning av svar kan bidra till diskriminering, rasism eller sexism. Enligt Lewandowski, Haider och Sundin kan ökad konkurrens lösa problemen.

Självklart behöver Googles monopolliknande ställning på sökmarknaden diskuteras. Men varför föreslår de tre professorerna en extremt dyr lösning: att EU bör finansiera ett öppet webbindex som ligger till grund för sökmotorernas resultat?

Haider, Lewandowski och Sundin presenterar inte någon analys som säger att de problem de vill lösa blir mindre genom deras förslag. Faktum är att problemen kan bli värre. Mycket värre.

Det råder en ständig och intensiv konkurrens om att komma bland de översta svaren vid en Google-sökning. Försök att med ljusskygga metoder lura sökmotorerna har funnits sedan de introducerades och det krävs ett omfattande arbete för att motverka sådana manipulationer. Det är inte särskilt troligt att de som utvecklar nya sökmotorer kommer att ha vilja, teknisk kompetens och resurser att bekosta det.

Det är välkänt att många människor bara kollar de allra översta svaren på Google och att det kan vara svårt att utvärdera svarens trovärdighet. Lösningen på det är inte fler sökmotorer.

Ska en person som letar efter svar på en covidfråga söka på tre, fyra, fem eller fler sökmotorer och sedan "bilda sig en egen uppfattning"?

Algoritmer styr svarsordningen. En del av dem är hemliga medan andra är öppna för envar att ta del av. Google har en omfattande öppen och detaljerad presentation av hur en webbsida bör se ut – bland annat teknisk kvalitet – för att få en högre svarsplacering.

Det är viktigt att forska om algoritmer och sökmotorlogik men det är inte något som flertalet vare sig kan, behöver eller kommer att engagera sig djupare i.

Fler sökmotorer är inte något som bidrar till att lösa problemen med konspirationsteorier, falska nyheter, lögner om valresultat, manipulation av fakta, historielöshet, diskriminering, rasism eller sexism.

Även om företag får gratis tillgång ett nytt öppet webbindex skulle de behöva investera enorma summor för att få människor att välja deras sökmotor framför Googles.

På webben kostar det ofta väsentligt mer att marknadsföra en tjänst än att skapa den.

Fråga några beteendevetare och beteendeekonomer om varför och hur många som skulle vilja byta till en ny, okänd, sökmotor, när de i grunden är nöjda med Google.

Haider, Lewandowski och Sundin, i grunden biblioteksforskare, bortser från andra möjligheter att både formulera de problem som sökmotorer och Googles dominans förorsakar och föreslå lösningar på dem.

Det vore förmodligen mycket enklare för politiker på olika nivåer att arbeta för en ändring av de amerikanska och europeiska konkurrenslagstiftningarna än att argumentera för ett öppet webbindex som skulle kosta många miljarder och skapa nya stora och delvis okända problem. Exempelvis om högerextrema medier och konspirationsteoretiker, som Qanon i USA, får in pengar för att bygga en egen sökmotor baserat på ett av allmänna medel finansierat öppet webbindex.

SKRIBENTEN

Johan Schlasberg är strategirådgivare åt bland andra företag och fackliga organisationer, innovatör och doktorand i företagsekonomi vid Lunds universitet.

Vill du också skriva på Aktuella frågor? Så här gör du.