Dan Birgerson jobbade på Kvällsposten då, år 1990. Tidningen hade ingen anställd som kunde göra avancerade fotomontage med en dränkt bil framför Malmö C. De fick köpa in en specialtjänst ”på stan” för att bildsätta Dan Birgersons text. I tre år var han dedikerad miljöreporter efter en specialkurs på Journalisthögskolan i Stockholm.

Nu fyller Dan Birgerson 70 år och när han berättar sin historia återkommer han ständigt till miljön. Det började med sex år som busschaufför.

– Det fanns en diskussion om privatbilism kontra kollektivtrafik. Där någonstans började miljöintresset.

Journalistlinjen på Skurups folkhögskola följdes av några års frilansande. År 1988 började han på Kvällsposten, och det var tidningen som bekostade hans utbildning till miljöreporter.

– Jag hade svårt för den asketiska linjen som många miljöaktivister hade på den tiden. Man skulle klä sig i säck och aska och leva i skogen. Mitt mantra var: hur ser konsekvenserna ut?

Förutom den dystopiska artikeln om framtida översvämningar i Malmö minns han en artikelserie han arbetsledde på tidigt 90-tal där bland annat Magnus Ringman (senare chefredaktör för KvP) kartlade Öresund och utsläppen i vattnet.

Skillnaden mellan morgontidning och kvällstidning var större på 80-90-talen.

– Kvällstidning skulle vara mer slagkraftig, vi anlitade dykare som fotograferade under vatten.

1999 började Dan Birgerson på lantbrukets affärstidning ATL. Ett par år som reporter följdes av många som nyhetschef och till sist också chefredaktör, innan redaktionen år 2015 flyttade till Stockholm.

– Tidningen blev runt den här tiden när jag började lite mer uppkäftig och ifrågasatte det konventionella lantbruket. Vi skrev om företaget Monsanto och deras bekämpningsmedel Roundup. Så fort vi hade en artikel om dem så ringde de. Att vara uppkäftig var ATL:s signum, det var därför läsarna gillade oss.

Utan att tänka på sig själv som aktivist gick miljömedvetenheten igen i det allra mest privata: hemmet. År 1987 flyttade familjen från Malmös första kollektivhus (på Sigtunagatan mittemot sjukhuset) till nybyggda ekobyn Solbyn i Dalby.

– Vi fick möjligheten att kombinera socialt boende med bykänsla och miljötänk, berättar Dan Birgerson.

– Miljö går som en linje i mitt liv. Samtidigt har jag aldrig varit politiskt engagerad eller miljöaktivist. Jag har mest velat använda förnuftet.

Som 70-åring är Dan Birgerson pensionär såtillvida att han tar ut pension. Men han skriver fortfarande. I de mest intensiva perioderna ägnar han varje förmiddag åt att antingen läsa eller skriva, omväxlande i hemmet i Dalby och fritidshuset utanför Jonstorp i nordvästra Skåne.

I november kom hans debutroman ut: ”Spelarna kring Gevalias bord”. Den är en kärleksroman eller kanske handlar den om ett pokerspel, eller så är det en pusseldeckare om vad som hände i grannhuset under pokerspelet, beroende på vilken bokförsäljare du frågar.

– Förlagan är min farmor och farfars hus i Växjö. Som det är med romaner är mycket påhitt, men många av personerna har funnits. Det är människornas berättelser det handlar om. För den som kände 60-talet i Växjö har den stor igenkänningsfaktor.

Nästa bok är påbörjad, med arbetsnamnet ”31 dagar i mars”.

– En man är på väg att avsluta sin journalistkarriär. Vad kan räddas på slutet?

Det låter misstänkt nära dig själv?

– Mycket av det här har hänt, och det är var många människor befinner sig i dag: i skärningspunkten mellan jobb och ett långt pensionärsliv.