Annons

Annons

Stugsommar

Släktband och traditioner styr våra sommarvanor

Att leva sommarstugeliv är för många en självklarhet, djupt rotad i den svenska folksjälen. För systrarna Christina Hjorth och Birgitta Sevenbäck i Segelstorpsstrand är det precis så. De har tillbringat sina somrar i stugor på Bjäre ända tillbaka till 1950-talet.

Få saker är mer svenska än sommarstugan. Birgitta Sevenbäck och hennes syster Christina Hjorth lät bygga sina respektive stugor 1973.

Bild: Björn Lilja

Annons

Systrarna har varsin sommarstuga bredvid varandra. Stugorna är båda svartmålade och av Västkuststuga-typ, men det är lätt att skilja dem åt. Storasyster Christina Hjorth har målat fönsterkarmarna på sitt hus röda, medan karmarna på lillasyster Birgitta Sevenbäcks hus är blå.

Från stigen intill hör vi dem samtala på den enas tomt. Oinbjudna traskar vi in för att prata sommarstugeliv, och vi blir varmt mottagna.

– Det går så bra! Vi har haft hus här väldigt länge. Det började med att vår far, sommaren 1949, hyrde ett torp här av en bonde som han sedan blev väldigt nära vän med, säger Christina Hjorth som är från Småland och vintertid bor i Växjö.

– Vänner för livet blev de.

Tidevarv komma, tidevarv gå, men sommarstugor består. Birgitta Sevenbäck och Christina Hjort har haft stor glädje av sina stugor.

Bild: Björn Lilja

Annons

Annons

Hon sitter på träaltanen framför stugan och har en korsordstidning uppslagen i knäet. På bordet intill ligger ett par solglasögon bredvid en röd pelargon i en klargul kruka.

– Att det blev just här tror jag var en tillfällighet, men jag är inte säker. Hursomhelst var vi här som barn under somrarna på 1950-talet. En del av lekkamraterna vi hade då är faktiskt kvar. De har också valt att fortsätta vara här efter att de blev vuxna.

Historia, släktband och traditioner styr ofta våra sommarvanor. Särskilt tydligt är det i fritidshusområden som till exempel Segelstorpsstrand på Bjärehalvön. Flertalet av dessa områden tillkom under 1950- och 60-talen och många av de boende har antingen ägt sitt fritidshus under många decennier, eller ärvt det.

Vi byggde båda i början av 1970-talet och sedan har våra barn varit här på somrarna med oss.

Systrarna berättar att deras far efter hand inte bara köpte loss torpet de först hyrde, han köpte även en bit mark och det är på den marken, uppstyckad i två tomter, som systrarna senare har låtit bygga sina respektive sommarstugor.

Birgitta Sevenbäck och Christina Hjorth har semestrat i Segelstorpsstrand ända sedan de var små på 1950-talet. Allt började med att deras far hyrde ett torp här.

Bild: Björn Lilja

Annons

Annons

– Vi byggde båda i början av 1970-talet, 1973 för att vara exakt, och sedan har våra barn varit här på somrarna med oss, säger Birgitta Sevenbäck, som vintertid bor i Älmhult.

Torpet som deras far köpte loss har barnbarnen ärvt.

– De är sex stycken som delar på det. De turas om att vara där, fortsätter hon.

Systrarnas somrar här blir långa. Birgitta åkte ner redan i april, Christina i maj.

Finns inte risken att man tröttnar på varandra när man är släkt, umgås mycket och dessutom bor intill varandra?

– Det kan nog lätt bli så, men vi har inte det problemet. Det fungerar faktiskt väldigt bra, säger Birgitta Sevenbäck.

Christina Hjorth nickar. Hon håller med.

– Jag tror att en viktig del är att man känner att man har sitt eget. Vi måste inte bjuda in varandra hela tiden till exempel, säger hon.

Linnea Lundgren med bonusdottern Lova Nilsson, 11 år, och Nalu, som är en cockerpoovalp.

Bild: Björn Lilja

Annons

Annons

Från en tomt en bit bort hörs skratt, kommandon och hundskall om vartannat. Det är cockerpoovalpen Nalu som håller igång familj och släkt.

– Det är min mans sommarstuga det här. Han har ärvt den efter sina föräldrar, säger Linnea Lundgren.

Hon är från Stockholm och här med sin bonusdotter, samt med sin syster och dennas familj och hund.

Det var alltid så väldigt härligt att komma hit om somrarna. Så tyst och lugnt.

– Men jag och min syster har faktiskt också spenderat våra barndoms somrar här i trakten, precis som min man har gjort. Våra föräldrar hade en sommarstuga uppe på åsen. Och det var alltid så väldigt härligt att komma hit om somrarna. Så tyst och lugnt.

Sommarstället tillhör Linnea Lundgrens make och har gått i arv. Han tillbringade sina somrar här som barn, och har sedan som vuxen övertagit stället.

Bild: Björn Lilja

Annons

Hon och maken träffades här som vuxna.

– Via telefonen, tillägger hon, och antyder därmed att det skedde via en dejtningsapp.

Annons

Pandemin har gjort att intresset för fritidshus nått rekordnivåer. Hemnet rapporterar att fritidshus var den bostadskategori som drog flest klick under 2020.

Märker ni av det ökade intresset för sommarstuga?

– Ja, det är definitivt ett annat tryck. Man märker det på hur intresserade folk är när man berättar att man har tillgång till en stuga. Sedan är här mer folk än vanligt, säger Linnea Lundgren.

Finns det några nackdelar med sommarstugeliv?

– Möjligen att man kan känna det som ett ”krav” att man ska vara i stugan under semestern, man kanske vill göra andra saker också. Som att resa. Men nu under pandemin går det ju förstås inte.

Birgitta Sevenbäck på altanen.

Bild: Björn Lilja

Annons

Fakta

Fri tid som gjorde sommarstugan möjlig

Sommarstugans och fritidshusens historia är nära förknippad med det moderna samhällets historia. Utvecklingen hänger dels ihop med industrialiseringen, dels med tillgången till fritid under 1900-talet. Fenomenet ”fri tid” fanns innan dess inte i sinnevärlden, inte för folk i allmänhet i alla fall. Livet bestod bara av arbete och åter arbete.

I och med att fritid tillkom, och levnadsstandarden samtidigt ökade, blev det också möjligt för många att hålla sig med två bostäder.

Men egentligen började det redan i mitten av 1800-talet, i alla fall i Stockholm som då var så industrialiserat att de som sökte lugn och ro när de var lediga fick söka sig till landsbygden. Vid den här tiden byggdes de första renodlade fritidshusen, bostäder som man bara bodde i under sin lediga tid. Men det var bara något de bättre bemedlade kunde unna sig.

Den stora fritidshusboomen inleddes i samband med att lagen om två veckors semester instiftades 1938. Även samhällets mindre bemedlade fick nu lagstadgad semester och en möjlighet att komma bort från larmet i staden. Parallellt löpte ett folkhälsoideal som förespråkade att man skulle vistas utomhus i lantlig miljö.

Ytterligare ett uppsving för sommarstugan kom på 1960-talet. Det var 1930- och 40-talisterna som då hade gjort klassresor, fått det bra ställt och byggde fritidshus på landet, en bit från sina permanenthus i staden. Man lät bygga allt från enkla sportstugor i avstyckade fritidshusområden, till paradvillor i skärgården.

Källor: Boken Sommarstugan av Björn Öberg och Anna Bennich samt Wikipedia.

Annons

Annons

Följ Inpå livet även på Facebook och Instagram. Har du tips på ämnen och personer vi bör skriva om är du välkommen att höra av dig via mejl [email protected] eller på telefon 040-281200.

Annons

Annons

Annons

Nästa artikel under annonsen

Hej! Vi använder cookies.
Vi gör det för att förbättra funktionaliteten på sajten, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att allt fungerar som det ska.
Vår policy