Annons

Annons

Annons

Annons

Annons

kultur

Ida Ölmedal
Har Moderaterna sneglat på SD:s önskelista?

Hur blev det konservativt att mixtra med det som fungerar? Högern borde sluta att ge sig på public service, skriver kulturchefen Ida Ölmedal apropå Moderaternas nya förslag.

Det här är en kulturartikel.Analys och värderingar är skribentens egna.

Ulf Kristersson, Moderaternas partiledare, har en del att fundera på i mediepolitiken.

Bild: TT

Annons

”If it ain't broke, don't fix it”, sa amerikanen Bert Lance en gång. Han jobbade för Demokraterna men det var en sund konservativ grundinstinkt som han fångade: Om det inte är trasigt, laga det inte.

Om det är något som fungerar i svenskt medielandskap så är det public service. I skuggan av hetsiga twitterdebatter tuffar de på, helgprogram som ”På spåret”, ”Godmorgon, världen!” och ”Söndagsintervjun”. För att inte tala om alla dessa produktioner som hamnar i skymundan just för att de sällan provocerar någon. Ta ”Radiopsykologen” eller ”Kropp och själ” i P1, där människoöden från alla samhällsskikt tas på allvar – så värdefullt det är! Inte minst när kommersiella medier i högre grad speglar en köpstark prenumerantkrets. Och förtroendet är högt. I den nationella SOM-undersökningen 2020 uppgav 82 procent av svenskarna att SVT har ett mycket eller ganska stort värde för samhället. Samma siffra för SR var 76 procent. Även bland SD-väljare, som har lägst sympati, var andelen 63 respektive 60 procent, vilket är högre än för andra medier.

Annons

Annons

Public service är inte trasigt. Så varför ställer sig den ena konservativa företrädaren efter den andra som en ilsken Mulle Meck med hammare och såg i högsta hugg?

I veckan har Moderaternas nya mediepolitik väckt debatt. Partiets syn på public service har skiftat snabbt sedan 2018. Då var samtliga partier utom Sverigedemokraterna överens om ett oförändrat uppdrag för programföretagen. Idag vill M-KD-SD-trion skära ner.

Det mest uppmärksammade förslaget i Moderaternas nya public service-politik, som ska spikas på partistämman i höst, är de ”internrevisorer” som ska förbereda nedskärningarna. De ska ge förslag på prioriteringar i verksamheten, men också ”granska” om SVT och SR är opartiska och sakliga. Revisorerna ska enligt förslaget utses av Förvaltningsstiftelsen. I praktiken låter det som politiskt utsedda kontrollanter som både bedömer innehållet och föreslår budgetprioriteringar.

Detta fick Utbildningsradions vd Sofia Wadensjö Karén att reagera starkt: ”Blir den moderata arbetsgruppens förslag verklighet kommer public service, så som vi känner det, förändras i grunden”, skrev hon i SvD 12/7. Det bör i sammanhanget nämnas att Moderaterna också vill lägga ner UR. Moderaternas kulturpolitiske talesperson Viktor Wärnick menar att förslaget missförståtts och har nu backat till att revisorerna kan utses av programföretagen själva.

Annons

Men det är inte det enda förslaget i rapporten som verkar virrigt. Och inte heller det enda som får en att undra om partiet har sneglat på Sverigedemokraternas önskelista.

Annons

Man vill också utreda om SR och SVT ska kunna straffas med en avgift om de bryter mot kraven om opartiskhet och saklighet. Det är olämpligt, även om det inte går så långt som SD:s famösa utspel ifjol om att straffa enskilda journalister. Vad som är opartisk och saklig journalistik är en bedömningsfråga, där utgivare måste kunna dra egna slutsatser utan hot om böter.

Vidare skriver Moderaterna, illavarslande diffust, att det blivit viktigare att ”göra svenska produktioner på svenska ... liksom att förmedla de universella värden som kan sägas vara det svenska samhällsbyggets murbruk och det arv som har format dem.”

Vad menar de? Handlar det om att stå upp för demokratin? Det kravet finns redan. Eller ska public service beställa dramaserier och samhällsprogram för att uppfostra folk i ”svenska värderingar”?

Det ska sägas att rapporten inte alls är en ensidig attack på public service. Tvärtom slår partiet fast att funktionen är viktig av demokratiska, säkerhetspolitiska och språkliga skäl. Dokumentets otydlighet speglar ett parti som kämpar med att få ihop sina falanger. Startskottet för kursändringen kom 2019 när det tunga Stockholmsdistriktet plötsligt helt ville lägga ner SVT, SR och UR. Dessa radikala åsikter har dämpats rejält i de förslag som läggs fram till stämman, men har alltså snabbt vunnit mark sett över tid.

Annons

Samtidigt har man en blivande förhandlingspartner att ta hänsyn till. SD har redan vunnit agendan i migrationspolitiken. Nu står striden om deras nästa favoritområde: kulturpolitiken.

Allt detta bäddar för en höst med ännu fler aggressiva attacker mot SVT och SR i sociala medier. Man måste se det för vad det är: politiskt kampanjande. Det handlar, som den före detta medieombudsmannen Ola Sigvardsson påpekat (DN 31/5), om att skapa en bild av att något har gått sönder. För det är bara då man kan få laga det.

Annons

Allt public service gör är inte bra och självklart kan man kritisera enskilda inslag. Man kan också argumentera för att programföretagen borde göra färre saker och kosta mindre. Det är en annan sak att måla upp bilden av en systematiskt snedvriden journalistik på UR, SR eller SVT. Det är ett skådespel som helt i onödan riskerar att skada tilliten till medierna, och faktiskt också till politiker. Att ett radikalnationalistiskt ”segra eller dö”-parti som Sverigedemokraterna ägnar sig åt sådant är bara logiskt. Men moderater borde hålla sig för goda för det. Och partiet borde fila rejält på sina förslag inför stämman i höst.

|| Ida Ölmedal är kulturchef.

Nästa artikel under annonsen

Hej! Vi använder cookies.
Vi gör det för att förbättra funktionaliteten på sajten, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att allt fungerar som det ska.
Vår policy