Då Hertha Hillfon slog igenom på 1950-talet liknades hon vid en vildkatt bland keramikens hermeliner i en ofta citerad recension. Hennes knaggliga, koralliknande former följde varken den förnuftiga brukskonstens eller goda smakens regler. Inte heller anslöt hon sig till den linjesköna modernism som under detta decennium skickade den skandinaviska designen och konsthantverket på segertåg över världen. Nog kunde hon dreja klassiska skålar men hennes storhet låg redan då inom skulpturen. Intressant nog visade sig både kritiker och publik mogna för denna revolution, och Hertha Hillfon (1921-2013) blev snabbt efterfrågad och erkänd.