Annons

Annons

Vellinge

Ingen tar ansvar – tjugo år efter dödsolyckan fortsätter bilar krascha in i familjens hus

Sedan dödsolyckan på grannåkern 2003 har paret Sjögren-Peters i Höllviken mejlbombat olika myndigheter med ett budskap: stoppa fortkörarna på Kämpingevägen. Utan resultat. Bilisterna som kraschar in i deras hus och trädgård har blivit en bisarr del av vardagen.

Totalt fem familjer bor runt kurvan på Kämpingevägen där det med jämna mellanrum sker olyckor. "Många kommer i hög fart, det där med 70 finns inte. Bilarna kommer in i kurvan och kör rakt över vägbanan för att klara svängen, mot mötande trafik, gående och cyklande", säger Christer Peters.

Bild: Micaela Landelius

Annons

Charlotte Sjögren och sambon Christer Peters har bott på hästgården utanför Höllviken sedan 1995. En lantlig idyll, med skarpa kontraster. Bakom huset breder hagar och åkrar ut sig, meter från glasverandan på framsidan strömmar trafiken förbi, just där Kämpingevägen gör en skarp sväng.

Trycket på 70-sträckan har ökat successivt. 2010 räknade Trafikverket med att i snitt 1540 fordon per dygn körde förbi parets fastighet. Ett drygt decennium senare har antalet närmare dubblerats – och många struntar i hastigheten.

– Vissa stannar inte. När Lotta rider ut från vår infart så har hon tvingats ner med hästarna i diket flera gånger. Samma sak när jag är ute och går. Där är ingen hänsyn alls, säger Christer Peters, som menar att fortkörarna varken bromsar in eller väjer.

Sommaren 2010. En personbil voltar av vägen utanför familjens hus.

Bild: Patrick Persson

Annons

Annons

För skolbarn och ryttare är grässlänten mot diket enda alternativet, eftersom det saknas både trottoar och gång- och cykelbana längs vägen. En säkerhetsrisk som boende påpekat i åratal, menar paret.

– Kvällar och nätter är det fri fart. Då är det inte 100 [km/h], det är så fort de kan köra, säger Christer Peters.

Saker ställdes på sin spets våren 2003 när en mc-förare körde av i kurvan och avled. Sedan dess har Charlotte Sjögren polisanmält varje olycka och skrivit brev efter brev till olika instanser: Vellinge kommun, Trafikverket och länsstyrelsen. Men inget har hänt, förutom att olyckorna fortsätter. Efter dödskraschen räknar paret till minst sju allvarliga incidenter vid och runt sitt hus.

– Det händer inget. Man bara skyfflar det vidare, säger Charlotte Sjögren.

Ulf Andersson, teknisk chef på Vellinge kommun, gör just det: bollar hela ansvaret till Trafikverket.

– Det är deras väg. Då blir det lite lurigt för oss att ge oss in i den debatten, säger han.

Om kommuninvånare larmar om olyckor år efter år, då är det väl er sak att ligga på Trafikverket. Har ni fört en dialog?

– Det är inte något jag känner till.

December 2012. Familjen vaknar på natten när en bil rammar in i husväggen.

Bild: Privat

Annons

Annons

Christer Peters kör en rundvisning på tomten. Men det är inte prunkande rabatter som står i fokus, utan alla olycksplatser runt fastigheten. Han pekar på längan som de hyr ut till en barnfamilj.

– De körde in i det huset när folk låg och sov, rakt in i väggen. Våra häckar där har de tagit två gånger, muren körde de rakt in i. Brevlådorna...

– Och sen för någon månad sedan, rakt in i trädet. Och hade inte det stått där hade de hamnat i vårt stora rum.

Förklaringen till senare års kraftiga ökning i trafikflödet är utbyggnaden i grannbyar som Räng sand. I nästa steg vill kommunen ge Höllviken en ny entré mot slätten med hundratals nya bostäder.

Annons

Paret har, liksom ett antal andra grannar, överklagat detaljplanen för skolan som är första pusselbiten i framtidsvisionen. Inte på grund av skolan i sig, utan med hänvisning till vad den för med sig: ytterligare bilar och bussar i närområdet. (Som Sydsvenskan rapporterat om upphävdes planen nyligen i domstol.)

Annons

– Man bara bygger, och glömmer trafiken, säger Christer Peters.

"Det är en idyll. På morgnarna när man kommer ut innan trafiken kommer igång är här rådjur som går över vägen, och man hör fåglarna kvittra. Hade bilisterna bara fått insikt i hur det här påverkar vår livsmiljö...", säger Christer Peters.

Bild: Micaela Landelius

Paret vill se två åtgärder för Kämpingevägen:

1. Att hastigheten sänks till 50 km/h.

Annons

2. En gång- och cykelbana från Kungstorpsvägen i väster, som sedan följer Kämpingevägen hela sträckan in mot Höllviken.

"Utveckling måste ske, men man borde tänka på säkerheten för barnen som ska ta sig till och från skolan", säger Charlotte Sjögren.

Bild: Micaela Landelius

Annons

Johan Ekström, åtgärdsplanerare på Trafikverket, förstår parets situation. Samtidigt har myndigheten inga planer för insatser på sträckan, varken farthinder eller på att anlägga en gång- och cykelväg.

– Klart man påverkas mycket av trafiken när man bor längs en sådan här väg. Även 70 är en hög hastighet att bo nära, när man ska hämta posten eller korsa vägen. Men det är bra för trafiken som ska köra igenom.

Varför planerar ni inga åtgärder?

– Trafikverket har inte pekat ut Kämpingevägen som särskilt problematisk, utifrån utformning och trafikmängder. Vi har väldigt många vägar, resurserna räcker inte. Vi prioriterar vägar där det bor mer folk, tätort eller de riktigt stora vägarna. Så är det tyvärr.

Annons

Och kravet på en hastighetssänkning?

– Det är länsstyrelsen som tar ett sådant beslut.

Maj 2021. En bilist krockar med trädet meter från familjens vardagsrum.

Bild: Privat

Annons

Så är det – länsstyrelsen äger frågan på vägar utanför tätbebyggt område där grundhastigheten är satt till 70 km/h.

Kerstin Rietz, tf chef för förvaltningsjuridiska enheten, menar att det är möjligt att besluta om en hastighetssänkning. Möjligt, men inte sannolikt i nuläget. För regelverket är inte skrivet ur boendes perspektiv.

– Vi kan göra undantag om det är kopplat till dolda faror för trafikanten, som utfarter från vägar eller tomter som ligger skymda av backkrön, säger hon.

Annons

– Att bilister inte respekterar hastighetsbegränsningar är inte skäl att sätta ner hastigheten. Det är en tillsynsfråga för polisen.

"Man ska definitivt inte gå och cykla här när det är mörkt. Då lever du farligt. Då är det inte sjuttio, åttio, nittio... Då är det fri fart", säger Christer Peters.

Bild: Micaela Landelius

Ännu en bil susar förbi på Kämpingevägen. En av familjens katter kommer ut, stryker sig längs Charlotte Sjögrens ben och blir snabbt inschasad på tomten igen. På frågan hur olyckorna påverkat livet på gården är svaret: de har blivit vana. Det som andra ställs inför någon gång i livet, att behöva larma 112, har för paret blivit en bisarr del av vardagen. Att vakna mitt i natten av en smäll, eller bli avbruten mitt i ett tv-program eller i fikastunden på verandan av ljudet av krossad plåt.

Annons

Annons

– Gud så många incidenter det varit genom åren. Man är väl lite luttrad, man är så van att man inte tänker på det. Förutom när det händer en olycka, då bubblar det upp igen, säger Charlotte Sjögren.

Annons

Annons

Annons

Nästa artikel under annonsen

Hej! Vi använder cookies.
Vi gör det för att förbättra funktionaliteten på sajten, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att allt fungerar som det ska.
Vår policy