Det är svårt att tänka sig två i grunden mer olika konstnärspersonligheter än Signe Persson-Melin (född 1925) och Ulrica Hydman Vallien (1938-2018). Den förra en materialpoet som i snart sjuttio år skapat bruksting, fyllda av liv. Som via främst lerans unika egenskaper förmedlat karaktär och utstrålning. Den senare en utpräglat personlig bildmakare, som råkade göra dundersuccé med just glas, men som lika gärna tecknade på papper, målade på pannå och arbetade med keramik. Det var inte materialet utan bildberättandet som var avgörande för henne.