Agata Bielska har blicken sänkt när hon sakta spatserar längs det gamla tågspåret i Linderöd. Mot höften skumpar en korgväska med en vältummad flora i. Efter ett par meter stannar hon upp och sätter sig på huk framför ett ett hav av flikiga gröna blad i dikeskanten.

– Här är en växt som många har en relation till: kirskål. Det är faktiskt en växt som först togs till Sverige som en medicinalväxt och ätbar växt.

Agata Bielska kallar det hon håller på med för foraging, födosamlande. Termen må vara relativt ny i Sverige – men aktiviteten är det inte.

Kanske har du någon gång kokat egen flädersaft, plockat svamp eller gjort pesto på vårens första ramslök? I så fall har du ägnat dig åt den mattrend som på senare år fått namnet foraging. Det handlar egentligen om något så enkelt som att plocka och äta vilda växter.

– Jag tycker det är otroligt fascinerande att vi kan lära om den här kunskapen som gått förlorad, säger Agata Bielska.

Hon började intressera sig för olika sorters grönsaker i samband med att hon blev vegetarian tidigt. Dessutom var hon redan som barn fascinerad av örtmedicin.

– Jag älskar att laga mat och att experimentera med smaker. Jag blev fascinerad av de vilda grönsaker som nästan ingen använder längre. En av de första vilda växter jag började äta var svinmålla. Jag blev förvånad att den smakade godare än spenat.

Idag jobbar Agata Bielska med att utbilda folk kring ätbara växter. Under sommaren anordnar hon varje vecka guidade vandringar, bland annat i Linderöd och Malmö, där hon visar vilka växter som finns och hur man kan tillaga dem.

Hon ser foraging som ett hållbart alternativ till importerade grönsaker som rest långt innan de landar i våra matbutiker.

– Många av de ätbara växterna ses som ogräs utan värde. Men de är ofta väldigt tåliga, växer snabbt och klarar torka och andra tuffa förhållanden bra. Dessutom är många av dem mer näringsrika än grönsakerna vi köper i affären.

Foraging behöver inte handla om att ge sig ut i skogen, betonar hon. Det går lika bra att plocka ogräs i trädgården eller att leta ätbara växter i staden.

Har man ingen egen trädgård kan man erbjuda sig att plocka ogräs hos någon annan, tipsar hon.

– Många som deltar i mina vandringar tror att vi ska ut i någon slags orörd urskog. Men vi kan hitta vilda ätbara växter mitt i stan. Jag är aldrig uttråkad, även om jag bara står och väntar vid en busshållplats finns det ätbara växter som gror i asfaltssprickorna.

I Agata Bielskas stora trädgård har vilda växter som sommargyllen, våtarv, rölleka och svinmålla fått fröså sig.

– Sommargyllen är en av mina favoriter. Den är en del av kålsläktet. I början av våren får den många små blomsterklasar som smakar ungefär som broccoli.

Det är viktigt att lära sig när på året olika vilda växter ska plockas – och hur de bäst tillagas. Testar man att göra pesto på kirskålens sena grova blad, istället för de unga glansiga bladen, kommer man att bli besviken. De äldre bladen gör sig däremot fint som smaksättare i en soppa eller gryta.

Agata Bielska tror att många kan ha dåliga erfarenheter av att äta vilda växter just för att de inte plockat eller tillagat dem på rätt sätt. Det vill hon ändra på.

– Varje växt är som en helt ny grönsak. Det är som att du skulle se en lök för första gången i ditt liv. Kanske skulle du tycka att den ser ut ungefär som ett äpple och därför äta den som ett äpple. Då kommer du troligtvis säga: ”Det här smakar fruktansvärt, den här grönsaken har jag ingen användning av”. Det är kunskap som gått förlorad, men vi kan lära oss på nytt.

Läs mer:

Kombinerade mat- och naturupplevelser lockar turister till Skåne