Annons

Annons

Annons

opinionLund

Aktuella frågor
”Universitetet har ett ansvar för den försoningsprocess som en repatriering kan innebära.”

När universiteten samlade in mänskliga kvarlevor rådde en annan samhälls- och människosyn, både inom kyrkan och vetenskapen. Med dagens ögon förfasas vi över den, men istället för att bara sätta oss till doms över den tid som var kan vi idag försöka göra något konstruktivt. Det skriver Erik Renström, rektor vid Lunds universitet, och Per Karsten, chef för Historiska museet vid Lunds universitet.

Detta är ett debattinlägg.Skribenterna svarar för åsikterna.

Per Karsten, chef för Historiska museet vid Lunds universitet, och några av de kvarlevor som ingår i museets samlingar.

Bild: Ingemar D.Kristiansen

Annons

Företrädare för Amnesty Sápmi kräver att de samiska kvarlevor som förvaras i bland annat Lund ska återbegravas (Aktuella frågor 3/8).

På Historiska museet vid Lunds universitet finns kvarlevor från runt 1 700 individer som ingått i f d Anatomiska institutionens samling. De allra flesta är anonyma kvarlevor som togs tillvara i Lund under 1800-talet, ofta från äldre medeltida kyrkogårdar. Ett mindre antal har kommit till universitetet genom tidigare lagstiftning som innebar att personer som avlidit på fängelser eller sjukhus och som ingen gjorde anspråk på automatiskt gick till anatomisk forskning.

Annons

Det finns också runt 50 mänskliga kvarlevor med känt etniskt ursprung som förr utgjorde en så kallad etnografisk avdelning. De erhölls under 1800-talet, oftast genom köp. Det finns kvarlevor från samtliga fem kontinenter. Från Europa kan nämnas tyskar, fransmän och samer.

Annons

Historiska museet arbetar idag med att forska och sammanställa grunddokumentationen för alla kvarlevorna. Målsättningen är att individerna ska få en röst och att återge dåtida sociala och vetenskapliga sammanhang.

Det finns sju kvarlevor av samiskt ursprung i samlingen, sex från svenska delen av Sápmi och en från norska delen. I juni i år skickade Arjeplogs sameförening en begäran om repatriering – återbördande – av en kvarleva som finns i Lund. I och med det satte Lunds universitet igång med den process som behöver ske vid den här typen av förfrågan. Universitetet använder Riksantikvarieämbetets stöddokument, liksom internationella etiska regler framtagna av International Council of Museums. Hur ett överlämnande av kvarlevor ska ske anges också i artikel 12 i FN:s urfolksdeklaration.

Regeringen har tidigare beslutat om överlämnande av kvarlevor i Lund till Australien (2008 och 2018) och Nya Zeeland (2010). Lunds universitet har också överlämnat en kvarleva till den judiska församlingen i Malmö (2005).

Inför repatriering är det mycket viktigt, precis som företrädarna för Amnesty Sápmi skriver, att det finns ett fullgott underlag från Lunds universitet innan regeringen kan fatta beslut om repatriering. Ett sådant arbete innebär till exempel att Lunds universitet noga dokumenterar de kvarlevor som ska repatrieras, hur de har kommit till universitetet och var de kommer ifrån. Det handlar också om att säkerställa att kvarlevorna hamnar hos rätt mottagare och att överlämnandet kan ske på ett värdigt sätt genom begravning och ceremonier. När det är utrett beslutar regeringen om repatriering. Kvarlevor på svenska statliga institutioner är statens egendom och beslut om utlämnande ska fattas av regeringen.

Annons

Annons

När universiteten samlade in mänskliga kvarlevor rådde en annan samhälls- och människosyn, både inom kyrkan och vetenskapen. Med dagens ögon förfasas vi över den, men istället för att bara sätta oss till doms över den tid som var kan vi idag försöka göra något konstruktivt.

Samlingen utgör en påminnelse om en äldre epok och skänker också perspektiv till nutiden. Därför är det viktigt att ta reda på och berätta för, inte bara studenter utan också övriga samhället, så mycket som möjligt om när, hur och varför de enskilda kvarlevorna insamlades och användes inom dåtida undervisning och forskning.

Universitetet har ett ansvar att se till att myten om mänskliga raser kopplade till olika egenskaper, som ju insamlingen av kvarlevor från urfolk handlade om, inte får ytterligare fotfäste i vår tid. Att kunna upplysa om och berätta om hur samlingarna av mänskliga kvarlevor vid Lunds universitet har tillkommit är en del i det arbetet.

Vi är eniga med Amnesty Sápmi om att Lunds universitet, och alla andra institutioner som har samlingar med mänskliga kvarlevor, också har ett stort ansvar att medverka till den försoningsprocess som en repatriering kan innebära genom att urfolk kan återfå sina förfäder och återbegrava dem.

SKRIBENTERNA

Erik Renström, rektor vid Lunds universitet.

Per Karsten, chef för Historiska museet vid Lunds universitet.

Vill du också skriva på Aktuella frågor? Så här gör du.

Annons

Annons

Nästa artikel under annonsen

Till toppen av sidan