Sent omsider har Migrationsverket fattat beslut om så kallat verkställighetsstopp, att tillfälligt upphöra med utvisningar till ett krigsdrabbat Afghanistan där våldet eskalerar alltmer. 
Allt fler av Afghanistans regioner kontrolleras av talibanerna. Våldet mot hazarerna trappas upp. Flickor kidnappas och tvingas gifta sig med talibaner. Barn och vuxna flyr för sina liv. I Sverige står ett annat slags humanitär kris för dörren för de afghanska medborgare som tidigare fått avslag på sin asylansökan. Många lever utan tillgång till tak över huvudet eller mat för dagen då deras dagersättning från Migrationsverket dragits in enligt lagen om mottagande av asylsökande, LMA.

Det verkställighetsstopp som beslutades den 16 juli berör enligt Migrationsverket ungefär 3 500 personer som tidigare meddelats beslut om utvisning. I praktiken kan det bli svårt för många av dem att få tillbaka rätten till dagersättning. De som flytt vidare till andra delar av Europa, men blivit återförda eller återvänt till Sverige, kan inte återfå dagersättning enligt LMA. Att man vid ansökan om dagersättning ska uppge sin adress är också ett problem eftersom många papperslösa lever i hemlöshet. 

Enligt det ändrade ebo-regelverket, regler om eget boende för asylsökande som infördes förra året, riskerar den som bor i en kommun med ”sociala och ekonomiska utmaningar” dessutom avslag på sin ansökan om dagersättning. Här ingår stora delar av Malmö, Kristianstad, Helsingborg och Landskrona, liksom hela kommuner som Åstorp och Perstorp. 
Om den som ansöker om dagersättning uppger en adress som hen inte bor på, för att hen sover utomhus eller flyttar runt, riskerar hen åtal för bidragsbrott, enligt bidragsbrottslagen som skärptes förra året.

Ansökningar om att få tillbaka dagersättningen riskerar dessutom att ta tid. Först måste man själv först ansöka om ens utvisningsbeslut ska inhiberas och sedan ansöka om dagersättning. Ansökningarna prövas individuellt, något som gör att Migrationsverkets mottagandeenheter kan behöva handlägga tusentals ansökningar. 

Hur ska de afghanska medborgare som berörs av verkställighetsstoppet – alltifrån tonåringar till äldre som uppnått pensionsålder – överleva? Till dess att Migrationsverket fattar beslut om att bevilja dagersättning, eller om dagersättning nekas, är det enligt lag socialtjänstens ansvar att tillgodose deras grundläggande mänskliga rättigheter, att de slipper gå hungriga och har en trygg plats att sova på. Trots det saknar socialtjänsten i de flesta kommuner riktlinjer kring hur nödstöd till människor utan papper ska beviljas och i praktiken nekas många som behöver det ett sådant stöd. 

Alla kommuner bör ha riktlinjer som tydliggör socialtjänstens ansvar gentemot människor utan papper. Men det finns en enklare och mer human lösning för att sätta stopp för den humanitära kris som nu är under uppsegling i Sverige – att Migrationsverket beviljar uppehållstillstånd till de afghanska medborgare som tidigare meddelats avslag. 
Personer med uppehållstillstånd har laglig rätt att arbeta och kan bidra till sin egen och andras försörjning. 

Det finns inget som pekar på att konflikten och våldet mot civila kommer att avta i Afghanistan. Tvärtom, FN:s sändebud till Afghanistan sade nyligen att situationen i landet kan utvecklas till en katastrof som det finns få eller inga paralleller till i det här århundradet.

Många afghanska flyktingar – särskilt de som flydde ensamma som barn – har redan genomlidit åratal av väntan och otrygghet. Det är dags att regering och riksdag agerar – låter verkställighetsstoppet sätta punkt för åratals väntan och låter de afghanska flyktingarna stanna genom att bevilja amnesti. Istället för att hetsa mot papperslösa för att vinna billiga politiska poänger är det hög tid att politikerna skiftar fokus: Sverige bör tydligt fördöma talibanernas brott mot mänskligheten och erbjuda skydd till människor på flykt från en fasansfull konflikt. Det är ovärdigt ett välfärdssamhälle att motvilligt stoppa utvisningarna tillfälligt, bara för att sedan låta människor svälta i hemlöshet eller tvingas in i exploatering för att överleva i Sverige.

SKRIBENTERNA

Ali Hoznak, ordförande för Ensamkommandes förbund

Omid Mahmoudi, verksamhetsansvarig för Mötesplats Otto

Hanna Scott, forskarstuderande i välfärdsrätt vid Linköpings universitet

Anna Lundberg, professor i välfärdsrätt vid Linköpings universitet

Sandra Grahn, socialchef på Skåne stadsmission

Vill du också skriva på Aktuella frågor? Så här gör du.