Annons

Annons

Afghanistan

Skotten släckte hans hopp om en framtid i Afghanistan

Hans drömyrke blev livsfarligt. Journalisten Mukhtar Wafayee granskade talibanerna och blev beskjuten i Kabul. Sedan två år bor han i Malmö genom stadens fristadsprogram. Härifrån rapporterar han om talibanernas maktövertagande i Afghanistan.

För Mukhtar Wafayee tände USA:s och Storbritanniens intervention i Afghanistan ett hopp om en ljus framtid. Men han är en av många journalister i landet som angripits.

Bild: Patrik Renmark

Annons

Radion var viktig i Mukhtar Wafayees barndomshem i byn Khwaja Sikandar i norra Afghanistan. Själv lyssnade han helst på poesi- och humorprogram som liten. Hans pappa, som är jordbrukare, följde nyhetssändningarna på kvällarna.

En tisdagskväll för snart tjugo år sedan ropade pappan från radion. Kapade passagerarflygplan hade kört rätt in i två skyskrapor på Manhattan.

Mukhtar Wafayee var bara åtta år och hade svårt att greppa den oerhörda händelsen.

– Jag visste inte ens om New York var ett företag eller en stad, säger han idag.

Snart stod det klart att terrornätverket al-Qaida låg bakom 11 september-attackerna 2001. Efter knappt fyra veckor inleddes den USA-ledda intervensionen i Afghanistan. Måltavlorna var både al-Qaida och talibanregimen som hade gjort det möjligt för terroristerna att etablera sig i landet.

Annons

Mukhtar Wafayee minns amerikanska jetplan på himlen, och militärhelikoptrar som hovrade över bytaken.

– De letade efter al-Qaidamedlemmar. Ibland kom de riktigt nära.

Annons

Hans pappa var mindre rädd för de utländska styrkorna än för angrepp från talibanregimen – som länge haft sitt största motstånd i landets norra delar. Talibanerna har av tradition främst sett sig som företrädare för landets pashtunska majoritetsbefolkning. I landets norra regioner, däremot, tillhör många minoritetsgrupper. Mukhtar Wafayees pappa är hazar och hans mamma är baluch.

– Det är inte viktigt för mig. Men i Afghanistan är det mycket viktigt vilken folkgrupp du tillhör, säger han.

Föräldrarna var rädda för att talibanerna skulle se dem som sina motståndare och angripa dem. Familjen är shiamuslimsk, och talibanernas fundamentalistiska tolkning av islam bygger på sunnigrenen.

– Pappa sa till mamma att inte svara om någon frågade om hon var shiamuslim, säger Mukhtar Wafayee.

Mukhtar Wafayee på en balkong på Sydsvenskans redaktion i centrala Malmö. Han hittade sitt drömyrke i spåren av 11-septemberattackerna. Men Afghanistan är ett av världens farligaste länder för journalister och han flydde landet för sin säkerhet.

Bild: Patrik Renmark

Annons

Mukhtar Wafayee och hans bröder fortsatte att gå i skolan efter intervensionen. Men hans lillasyster blev kvar hemma eftersom talibanerna inte tillät flickskolor. En dag sa lärarna till barnen att ta av sig sina obligatoriska turbaner och gå hemåt i lugn takt. En konfrontation pågick i närheten och amerikanska plan och helikoptrar syntes i luften, berättar Mukhtar Wafayee.

Annons

– De letade efter talibaner, och om vi hade på oss våra turbaner och sprang skulle de kanske skjuta på oss. Det var läskigt.

Talibanerna förlorade makten i december, men kriget fortsatte. Den nya regeringen som backades upp av USA och dess allierade styrkor mötte väpnat motstånd från olika grupper. Ändå spred sig optimismen och nyheterna som nådde familjen Wafayee andades framtidstro. Mukhtar och hans kompisar brukade ibland stå vid vägkanten och spana efter utländska soldater som bromsade in sina fordon och delade ut böcker och kakor. Han minns att en del av soldaterna var svenskar baserade utanför Mazar-e-Sharif på Natouppdrag.

– Soldaterna sa “hi” och “hello” och tog ibland bilder. De sa att flickor skulle kunna gå i skolan och deras tolkar översatte.

En dag när han var i tolvårsåldern hörde han en radiointervju som gjorde honom häpen. Reportern frågade den dåvarande presidenten Hamid Karzai vad han egentligen gjorde åt korruptionen i regeringen. Mukhtar Wafayee undrade hur journalisten vågade ställa så kritiska frågor till landets högste ledare. Skulle journalisten straffas, kanske dödas?

Annons

Hans pappa svarade utifrån sin övertygelse att oberoende nyhetsmedier som granskar makten är en grundpelare i en demokrati: “Journalister får lov att fråga vem som helst om precis vad som helst!”

Det lät helt perfekt för Mukhtar Wafayee. Han gick senare in i journalistyrket med en stark känsla av att ha ett viktigt uppdrag.

Annons

– Vi var den nya generationen i det nya, fria Afghanistan.

De åren växte ett oberoende medielandskap fram i Afghanistan. Mukhtar Wafayee jobbade som lokalreporter. En dag 2012 rapporterade han från en presskonferens med svenska soldater. Han minns att svenskarna hade hoppfulla budskap.

– På den tiden ville alla afghaner stanna i landet. När man frågade runt ville de kanske flytta utomlands för att utbilda sig, men sedan komma tillbaka.

Han hade samma inställning. Som journalist siktade han på att granska de största samhällsproblemen: korruption, terrorism och brott mot mänskliga rättigheter. Och han belönades med flera priser och utmärkelser.

Men den väpnade konflikten bet sig fast i stora delar av landet. Och journalister var en tydlig måltavla. Insikten att Afghanistan är ett av världens farligaste länder för journalister sjönk in hos många svenskar när Sveriges Radios korrespondent Nils Horner sköts till döds på öppen gata i Kabul 2014. Sedan dess har minst 30 journalister dödats i landet, enligt organisationen Reportrar utan gränser.

Annons

”Vi kommer inte att ge upp”, säger Mukhtar Wafayee.

Bild: Patrik Renmark

Annons

2018 hade Mukhtar Wafayees framtidstro börjat svikta. Talibanerna var på frammarsch igen och närmade sig hans hemby. Han hyrde en bostad åt sin mamma och pappa i Mazar-e-Sharif.

Själv bodde han i Kabul som tillhörde landets säkrare delar. Men även där exploderade bomber mitt i stora folksamlingar. Det året rapporterade Afghans Journalist Safety Committee 121 fall där journalister hade attackerats, hotats, skadats eller dödats. Angreppen kom främst från regeringsfientliga grupper men ibland även från polis och militär. Och de kunde passera i den svaga rättsstaten.

Mukhtar Wafayees arbetade med avslöjande reportage om talibanerna. I ett reportage pekade han ut flera ledare, och i ett annat beskrev han hur talibanerna ersatte vanliga skolämnen som matte och geografi med fundamentalistiska läror om islam.

Annons

När artiklarna publicerats blev han uppringd av personer som sa åt honom att avpublicera. Han vägrade. Så en kväll när han satt i bilen tillsammans med sin fru Nilofar Langar, som också är journalist, såg han flera beväpnade män framför sig. Han vred ratten åt höger, körde runt angriparna, och hörde skott bakom sig.

– De sköt mot oss, fem-sex kulor. De träffade bakre delen av min bil.

På polisstationen fick han beskedet att det saknades resurser för att skydda honom.

– Polisen som jag träffade föreslog att jag skulle köpa ett vapen. Han ville ge mig numret till en smugglare och frågade vilken sort jag ville ha: Kalasjnikov? Revolver?

Annons

Mukhtar Wafayee och hans fru fattade beslutet att försöka fly utomlands. Via nätverket ICORN, International Cities of Refuge Network, fick de 2019 en plats i Malmö stads fristadsprogram för hotade kulturarbetare.

Nu bor de i stadsdelen Limhamn och har en liten dotter och uppehållstillstånd. Mukhtar Wafayee som också är också författare, fyller nu sina dagar med reporterarbete. För en afghansk publik rapporterar han på dari om utvecklingen i landet.

– Framför mina ögon ser jag hur vi förlorar vår framtid.

I takt med att talibanerna vunnit mark har angreppen mot journalister förvärrats, och kvinnor är särskilt utsatta.

Annons

Den 9 augusti larmade Reportrar utan gränser om att femtio lokala radio- och tv-stationer på kort tid tvingats stänga i talibankontrollerade områden: ”De som ännu kan fortsätta sänder bara religiöst innehåll (...)”.

En vecka senare uttryckte talibanernas talesman Zabihullah Mujahid en ny linje: ”Vi kommer att respektera pressfriheten, eftersom medierapportering kommer att vara användbar för samhället och kan användas för att hjälpa till att rätta till ledarnas fel”.

Reportrar utan gränser ifrågasätter trovärdigheten och påminner om talibanernas förra regeringstid 1996-2001: ”Alla medier var förbjudna utom Voice of Sharia, som inte sände annat än propaganda och religiösa program”.

Mukhtar Wafayee tror inte alls på talibanernas löften om yttrandefrihet. Att återvända till Afghanistan ser han som uteslutet.

Annons

– Vi kommer att stanna i Malmö och fortsätta vår kamp för frihet, mänskliga rättigheter och demokrati i Afghanistan. Vi kommer inte att ge upp.

Annons

Annons

Annons

Nästa artikel under annonsen

Hej! Vi använder cookies.
Vi gör det för att förbättra funktionaliteten på sajten, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att allt fungerar som det ska.
Vår policy