Drygt 5,8 miljoner vuxna svenskar är färdigvaccinerade. Ytterligare en miljon har påbörjat vaccineringen med dos 1.

Det innebär att 1,3 miljoner svenskar, äldre än 15 år, ännu inte tagit sin första vaccinspruta.

Att så många förblivit ovaccinerade kan tolkas som ett tecken på starkt vaccinmotstånd. Men enligt flera experter och opinionsundersökningar finns flera skäl till att vaccinationsgraden inte stiger i den takt regeringen och Folkhälsomyndigheten önskat.

Undersökningarna visar att vaccinationstakten kan skyndas på med informationsinsatser, psykologiskt stöd och ökad tillgänglighet.

Här är fem vanliga skäl till att människor är ovaccinerade:

1. Sprutskräck. Den medicinska termen är trypanofobi och innebär en extrem och irrationell rädsla för medicinska ingrepp med injektionsspruta eller kanyl.

Sprutskräck är näst efter höjdskräck, ormskräck, spindelskräck, klaustrofobi och scenskräck den vanligaste fobin. Den är nära besläktad med hemofobi (blodskräck) och odontofobi (tandläkarskräck) och bottnar i rädslan att tappa kontrollen över den egna kroppen.

Flera hundratusen svenskar lider av trypanofobi i olika grad. De har svårt att se nålstick ens på tv. I svåra fall leder skräcken till blodtrycksfall och svimning.

Just nu har nätdoktorer och psykologmottagningar ökat marknadsföringen kring terapi mot sprutskräck. På de flesta tandläkarmottagningar erbjuds den som känner tandläkarrädsla terapisamtal i samband med besök. Sådan hjälp erbjuds inte den som vaccineras enligt löpande band-principen.

2. Rädsla för biverkningar. Här finns personer med sällsynta allergier och som tillhör en handfull riskgrupper. Här finns också personer som blivit rejält sjuka av en första vaccindos och därför avstår från en andra spruta.

Här finns även gravida, allergiker, transplanterade och cancerpatienter som avstår av rädsla för biverkningar – trots att Folkhälsomyndighetens råd är att de kan låtas sig vaccineras utan risk.

Här finns dessutom personer med mindre rationella skäl att frukta biverkningar. De befarar att vaccinet ger bestående sjukdomar. Det finns en särskilt stor rädsla för narkolepsi, något som några hundra svenskar drabbades av efter 2010 års massvaccinering mot svininfluensa.

I den här gruppen väntar många i det längsta med vaccination – tills de fått mer information eller är helt säkra på att släktingar och bekanta inte blivit sjuka av vaccinet.

3. Tro på egen immunitet. Här finns personer som varit sjuka i covid-19 och tror sig ha antikroppar i tillräcklig grad för att stå emot ny smitta. Folkhälsomyndighetens råd är dock att de bör stärka en ganska svag immunitet genom att låta sig vaccineras.

I den här gruppen finns också personer som av mindre rationella skäl tror sig vara motståndskraftiga.

Några typiska motiveringar: "Jag har ju ett bra immunförsvar och blir knappast allvarligt sjuk". "Min blodgrupp gör att jag aldrig insjuknar i influensa". "Jag smittas inte eftersom jag umgås med få andra människor".

4. Svag tillit till myndigheter. Detta är vanligast i utanförskapsområden. De som avstår av det här skälet avvisar rekommendationer från svensk sjukvård och lyssnar i stället på vaccinråd via sociala medier, kanske från landsmän i avlägsna länder med erfarenhet av andra vacciner än de som används här.

Detta vill kommuner och regioner motverka med uppsökande verksamhet, med information från hyresvärdar och grannar snarare än från myndigheter, och med mobila covidbussar som erbjuder både testning och vaccinering.

I Skåne medverkar Röda korset, studieförbundet Sensus, Yallatrappan och flera folkhögskolor i informationsinsatsen. Dessutom sänks trösklarna för vaccinering genom ökad tillgänglighet, bland annat med drop-in på vissa gymnasieskolor.

5. Aktivt vaccinmotstånd. Ett ökat motstånd mot massvaccinering tar intryck av antivaxkampanjer i bland annat Frankrike och Tyskland. Motståndet handlar allt mer om politik, allt mindre om hälsa.

I antivaxrörelsen odlas myter om hur stater och myndigheter mörkar vaccinriskerna. Det förs en frihetlig debatt om den medborgerliga rättigheten att värna den egna kroppen och inte låta sig vaccineras.

Det finns bedömare som anser att såväl vaccinmotståndare som andra grupper som inte vill vaccineras lider av en och samma rädsla: trypanofobi.

Den rädslan kan vara skämmigt att prata högt om. Därför ger man andra motiv till att man är ovaccinerad.

"Flera av vaccinmotståndarna har en sprutskräck i grund och botten som man kan se som en underliggande orsak", hävdar Torun Lindholm Öjmyr, professor vid Stockholms universitet, som tror att spruträdsla även är en grundorsak till misstron mot myndigheternas vaccininformation.

Källor: Folkhälsomyndigheten, Novus, Region Skåne, Sifo-Kantar, Sveriges Radio, WHO.