Malmö ser åter ut som en schweizerost. Överallt grävs det och där det inte grävs verkar någon ha slängt upp en avspärrning på pin kiv. Som cyklist får man välja mellan att köra ut i gatan och bli påkörd eller upp på trottoaren och bli utskälld. Den ökända cykelrondellen vid Lugnet, där begreppet ”förvirring” också i normalt får nya dagliga dimensioner, har kompletterats med ett strategiskt hål i marken. Varje dag improviseras helt nya cykelregler och tillfälliga vägar fram.

Detta är förstås underbart. Att det grävs tyder på att staden underhålls. Jag är tacksam för att någon ser till de där rören som ger mig livsnödvändigheter som vatten och el och internetporr. För att göra omelett måste man knäcka några ägg och för att få vatten i kranen måste en och annan cyklist knäcka ryggraden.

Icke desto mindre kommer ett gammalt skämt till mig: det där om att halva byggbranschen i januari gräver ner kaffekassan någonstans i staden och sedan får den andra halvan ägna året åt att hitta den. Så fort man har vant sig vid att ta en omväg dyker en ny avspärrning upp på den enda vägstump som återstod när de andra kloggats igen.

Gamla stockholmare erinrar sig hur deras innerstad under femtio-sjuttiotalen var en enda byggarbetsplats, där man gick på smala plankor mellan NK och Dramaten och vart man nu tar sig i Stockholm. Det var nödvändigt, hette det, att gräva upp hela city för att ett nytt och fulare skulle kunna byggas på ruinerna. Att staden blev till en labyrint där turister kollrades bort för att aldrig återfinnas var ett problem som man fick leva med.

Vi pratar förstås inte om samma proportioner när vi tittar ut över dagens Malmö, men som utomstående undrar man ändå om man inte hade kunnat ta en sak i taget. Hemmavid tar jag disken först, sedan tvätten och till sist städningen. Det blir så svårt att röra sig i lägenheten när disken står travad i hallen.

Jag förstår att jämförelsen inte håller rakt av, men när jag varje dag passerar samma avspärrning utan att en enda arbetare syns på insidan så tänker jag att den i varje fall håller litegrann.