Annons

Annons

Annons

Annons

Malmö

Småbarnsföräldrarna blev klimataktivister: ”Ska mamma plötsligt bryta mot lagen?”

Oron över vilken värld deras barn kommer växa upp i fick dem att ta till civil olydnad. Nyligen dömdes Tatjana Boric-Persson och Sara Nilsson Lööv till drygt 10 000 kronor var i böter efter en protest. Men de kommer inte att sluta.

– Jag ser inget effektivare och mer kraftfullt sätt att göra min röst hörd på, säger Sara Nilsson Lööv.

Text: 

Tatjana Boric-Persson och Sara Nilsson Lööv har blivit nära vänner genom sitt klimatengagemang. Trots att de nyligen dömts till böter kommer de inte att sluta med sina protester.

Bild: Hussein El-Alawi

Annons

Det är eftermiddag när Sara Nilsson Lööv kliver in i cellen. Väggarna i det lilla rummet är kaklade. På den väggfasta sängen ligger en galonmadrass och en blå fleecefilt. Hon har förberett sig för det här.

Hon har tagit med sig en bok. Men tankarna snurrar och hon får bara ett kapitel läst i sociologen Kari Norgaards skildring av klimatförnekelse i Norge.

Sara Nilsson Lööv vet inte hur länge hon kommer att bli kvar i cellen. För att inte bli besatt av tiden sätter hon upp en regel för sig själv: titta inte på klockan.

– Jag har aldrig varit inlåst i hela mitt liv. Det var en väldigt konstig och overklig känsla. Vanligtvis kan jag alltid gå. Det kan vara olämpligt att gå, om jag sitter med en patient eller i ett möte på jobbet till exempel. Men annars har jag alltid möjligheten att resa mig upp att gå, säger hon.

Annons

Annons

I en annan cell sitter Tatjana Boric-Persson. Hon försöker fördriva tiden genom att meditera, träna och läsa i romanen hon har med sig.

Hon ska bli kvar i cellen i åtta timmar innan hon släpps.

Hur hamnade två småbarnsmammor från Malmö här, i varsin norsk häktescell?

”Jag var en laglydig röstande medborgare, som till och med varit partipolitiskt aktiv. Jag har gjort allt det man kan göra som medborgare i det här landet. Men det räckte inte”, säger Tatjana Boric-Persson om varför hon ser civil olydnad som vägen framåt.

Bild: Hussein El-Alawi

Sommaren 2018. Temperaturen i Sverige ligger på rekordhöga nivåer. Torkan är ett faktum. Bönder tvingas skicka sina djur till nödslakt och skörden ska visa sig bli den sämsta i Sverige sedan slutet av 1950-talet.

Malmöbon Tatjana Boric-Persson är orolig. Men hon ser ett litet korn av hopp i den dystra rekordsommaren: nu kommer klimatet att glida upp som den viktigaste frågan i det kommande valet.

– Men valet handlade inte alls om klimatet. Det handlade om hårdare straff och att minska flyktingmottagandet. Världen kan brinna och drunkna men våra politiker pratar om kortsiktiga frågor. Det är ”business as usual” samtidigt som utsläppen bara ökar. Jag kände en hopplöshet den där hösten, säger hon.

På en en annan plats i Malmö går psykologen Sara Nilsson Lööv runt med samma frustration. Hennes engagemang har väckts ett drygt år tidigare, när en vän och yrkeskollega plötsligt sade upp sig från sitt jobb på ett stort sjukhus för att istället fokusera på klimatpsykologi. Klimatkrisen är för akut för att bara jobba på som vanligt, menade kollegan.

För Tatjana Boric-Persson och Sara Nilsson Lööv har engagemanget i klimatrörelsen inneburit förändringar även privat. Båda har gått ner i arbetstid för att kunna lägga mer tid på aktivism. Tatjana Boric-Persson har bytt yrkesbana och Sara Nilsson Lööv har börjat föreläsa om klimatpsykologi.

Bild: Hussein El-Alawi

För Sara Nilsson Lööv hade klimatförändringarna dittills känts som ett ganska avlägset problem. Men vännens beslut fick henne att börja fundera.

Annons

– Först kom tanken ”hon har nog blivit lite knäpp”. Men jag visste ju att hon inte var knäpp. Tvärtom, hon var en person jag hade stort förtroende för. Det var tillräckligt för att jag skulle känna att jag behövde läsa på mer.

Annons

När Sara Nilsson Lööv började läsa den senaste IPCC-rapporten slogs hon av två saker: hur bråttom det är att ställa om och hur allvarliga konsekvenser som väntar om vi inte gör det. Vilken värld skulle hennes två barn växa upp i?

– Jag satt vaken en natt och kunde inte sova för jag fick så mycket ångest. Sedan gick jag runt med mycket frustation i ett år. Jag var redan i princip vegetarian. Jag konsumerade inte så mycket. Vad mer kunde jag göra?

När rörelsen Extinction rebellion startar i Storbritannien i oktober 2018 fångar den både Tatjana Boric-Persson och Sara Nilsson Löövs intresse.

Rörelsen vill få politikerna att omedelbart agera för att minska klimatutsläppen. Tillvägagångssättet: fredlig civil olydnad.

Tatjana Boric-Persson har tidigare engagerat sig partipolitiskt – men hon har börjat tröttna.

– Det går för långsamt. Vi har inte den tiden. Att sitta och vänta är inte min grej. Att få göra grejer konkret och se effekt är extremt belönande. Det är det bästa botemedlet mot hopplöshet, förtvivlan och rädsla.

Tatjana Boric-Persson och Sara Nilsson Lööv under en protest på Bergsgatan i Malmö i september.

Bild: Hussein El-Alawi

När Extinction rebellion drar igång i Skåne engagerar sig Tatjana Boric-Persson tidigt i rörelsen. Inledningsvis har hon inga planer på att själv bryta mot lagen. Hon håller istället föreläsningar för andra aktivister och organiserar kampanjer. Bland annat skapar hon broschyren ”När klimatkrisen kommer”, en parafras på MSB:s ”Om krisen eller kriget kommer”. Broschyren delas ut till samtliga ministrar i regeringen, samtliga riksdagsledamöter i riksdagen och lokalpolitiker i flera kommuner.

Annons

Sara Nilsson Lööv å sin sida har sedan den där första IPCC-rapporten läst allt hon kommer över om klimatpsykologi och hur man skapar samhällsförändring. Därifrån går det ganska snabbt att komma in på civil olydnad, menar hon.

– Om man tittar på hur snabba fredliga samhällsomställningar har gått till tidigare så ser man att civil olydnad och stort folkligt tryck är en viktig del. Jag ser en del jag kan göra utifrån min roll som psykolog. Det är att föreläsa och opinionsbilda kring hur vi skapar beteendeförändring och samhällsförändring. Men jag är ju medborgare också. Där ser jag inget effektivare och mer kraftfullt sätt att göra min röst hörd på, säger hon.

Annons

Vissa vänskaper går snabbt, som Tatjana Boric-Persson beskriver det.

I augusti 2021 träffas hon och Sara Nilsson Lööv för första gången, när Extinction rebellion blockerar trafiken på Bergsgatan i Malmö.

Då har de två småbarnsmammorna bestämt sig. Idag ska de inte bara hålla flaggor, dela ut flyers eller prata med förbipasserande. De ska inte, som de gjort tidigare, flytta sig när polisen ber dem. Den här gången ska de låta sig gripas.

De ser det som övning. De ska snart åka till Oslo för att delta i den veckolånga protesten Nordic rebellion.

Under protesten i Oslo kedjade Sara Nilsson Lööv och Tatjana Boric-Persson ihop sig med andra aktivister och blockerade en stor gata. Foto: Caroline Andrén

I Oslo grips Tatjana Boric-Persson och Sara Nilsson Lööv igen när de tillsammans med andra aktivister blockerar paradgatan Karl Johans gate. De får tillbringa åtta respektive sju timmar i en cell och ställs inför rätta i Oslo tingsrätt för att inte ha följt polisens order.

Nyligen kom domen: 10 200 kronor var i böter.

– Det är mycket pengar och känns definitiv som något som kan få en avkylande effekt. Många kanske tvekar att agera efter en sådan dom. Om det var en summa som hamnade på mig hela tiden så skulle jag tveka. Nu är vi många. Jag har för god ekonomi för att få pengar ur XR:s böteskassa, men folk har ändå hört av sig och vill vara med och bidra, säger Sara Nilsson Lööv.

Annons

Trots domen är de nyblivna vännerna överens. Det var värt det.

– När jag lade ut bilder på hur jag blir bortburen av polis i Oslo fick jag reaktioner som jag aldrig fått när jag skrivit en jättebra klimatbroschyr eller hållit en klimatföreläsning. Plötsligt reagerade folk. Flera hörde av sig och berättade att de kände att de också måste göra något, säger Tatjana Boric-Persson.

Fakta

Extinction rebellion

Grundades i Storbritannien i oktober 2018. Förkortas XR. Grundarna är aktivister med bakgrund i rörelser som Rising up och Occupy. Rörelsen har bland annat fått stöd av Greta Thunberg.

Rörelsens tillvägagångssätt är fredlig civil olydnad. Vid den första stora protest i London i november 2018 blockerades fem broar över Themsen. Enligt gruppen deltog 6 000 personer.

Rörelsen har tre krav: att politikerna ska utlysa nödläge för klimatet, omedelbart handla för att minska klimatutsläppen och införa ett medborgarråd som ska vägleda politikerna i klimatfrågan.

I Skåne har Extinction rebellion bland annat satt upp falska skyltar för att sänka farten på E22, blockerat SVT:s lokaler i Malmö och hindrat ett flygplan från att lyfta på Ängelholms flygplats. Rörelsen har även blockerat trafiken vid flertal tillfällen.

Annons

Annons

Det finns historiska exempel på när civil olydnad använts för att driva igenom förändring, som Mahatma Gandhis protester i Indien och medborgarrättsrörelsen i USA. I Sverige använde aktivister civil olydnad för att stoppa kalkstensbrytning i den naturskyddade Ojnareskogen på Gotland.

Men tillvägagångssättet är inget automatiskt recept för framgång. Civil olydnad har ett inbyggt dilemma, menar Katrin Uba, docent i statsvetenskap vid Uppsala universitet och estländska Tartu universitetet. Hon forskar kring protester, sociala rörelser och klimataktivism.

– Det är enklare att få till förändring om aktivistgruppens aktiviteter känns legitima, att samhället ser en rimlig anledning till protesterna. Civil olydnad får mycket mer uppmärksamhet än andra protester, men om aktivisterna stör för mycket kan de förlora sin legitimitet. Våldsamhet minskar till exempel tydligt legitimiteten, säger hon.

Den senaste vågen av klimataktivism, med Extinction rebellion och Fridays for future i täten, har bidragit till att sätta klimatet på den politiska agendan, menar Katrin Uba. Bland annat i det tyska valet.

Men de omfattande samhällsförändringar rörelserna kräver kan ta lång tid. Det finns en risk att civil olydnad tröttar ut aktivister.

– Det kan vara så att aktivister inte orkar fortsätta. Det finns studier som visar att ju längre man försöker påverka ju större chans har man att påverka. Då är det viktigt att rörelsen får med fler folk som stödjer den. Civil olydnad kan skrämma bort några. Men det kan också väcka effekten ”wow, de gör faktiskt något”, säger Katrin Uba.

När de kedjade fast sig i varandra på gatan i Oslo hade de bara träffats två gånger. Nu har Tatjana Boric-Persson och Sara Nilsson Lööv snabbt blivit nära vänner.

Bild: Hussein El-Alawi

Annons

Blockera biltrafiken, hindra flygplan från att lyfta och sätta upp falska skyltar för att sänka hastigheten på E22. Det är några av de protester Extinction rebellion har genomfört i Skåne.

Under protesterna i Oslo blockerades en oljetanker i hamnen med hjälp av kanoter och gummibåtar. I London riktade aktivister under en protest in sig på oljebolaget Shells huvudkontor där de sprejade slagord på fasaden och krossade rutor.

Annons

Hur långt är Tatjana Boric-Persson och Sara Nilsson Lööv själva beredda att gå?

– Jag gör sådant som är inom ramen för fredligt, säger Tatjana Boric-Persson.

Att bryta upp ett hänglås för att ta sig in någonstans kan vara okej inom rörelsen. Att höja rösten mot någon menar vissa bryter mot icke-våldsprincipen.

– Det som sätter mest gränser för mig är min egen ork. Som småbarnsförälder med ett krävande arbete är min energi begränsad. Det är frustration och stress jag övar på att leva med. Det finns så mycket mer jag skulle vilja göra och så mycket mer jag ser behöver göras, samtidigt som det finns en gräns för vad jag orkar om jag ska hålla i längden, säger Sara Nilsson Lööv.

Är det rätt att bryta mot lagen?

– Jag tänker att det är rätt att göra det som fungerar, och som inte skadar någon annan. Då kan vi behöva tänja på gränserna och inte helt följa systemet. Vi kan inte veta om det kommer att funka. Men vi vet att fredlig civil olydnad är ett sätt som har lyckats mobilisera människor tidigare. Jag kan inte försvara att inte testa den metoden nu, när så mycket står på spel.

”Jag har varit nervös över att vara öppen med mitt engagemang i XR. Kommer jag att ses som en extremist? Eller partisk? Men jag har ändå landat i att XR är någonting jag gör som är baserat på klimatpsykologi. Ibland föreläser jag om det – ibland praktiserar jag det”, säger Sara Nilsson Lööv.

Bild: Hussein El-Alawi

Vännernas aktivism har även inneburit nya samtal med barnen. Sara Nilsson Löövs äldsta är tio.

Annons

– Han tyckte det var lite läskigt när jag kom hem och berättade att jag suttit inspärrad i en cell. Det gjorde honom skärrad. Han var jättetydlig med mig: han tyckte inte att jag skulle åka tillbaka och gå på någon rättegång. När ens barn bönar och ber ”gör inte det här”, då ställs man som förälder inför ett svårt val, säger hon.

Hon åkte på rättegången trots allt. Och när hon ringde hem från Oslo var sonen inte längre lika orolig. Samtidigt tror hon att hennes engagemang kan bidra till att dämpa sonens egen klimatångest, som han hanterar genom att växelvis själv engagera sig med sina kompisar och växelvis inte alls vilja tänka på klimatet.

Annons

– Det är skönt att vid sådana tillfällen kunna säga till honom ”du behöver inte tänka på det eller göra någonting, mamma tar den här bollen”.

Tatjana Boric-Perssons äldsta fyller snart sju. Med henne delar Tatjana Boric-Persson med sig av en del av vad hon gör. Men inte allt.

– Man lär ju sina barn att leva inom ramen för vad som är rätt och riktigt. Sedan ska mamma plötsligt bryta mot lagen. Det är ju inte särskilt pedagogiskt. Så mamma måste låta bli att prata för mycket om just den aspekten, säger hon.

Trots oron innan de blockerade gatan i Oslo, de långa timmarna i varsin cell och de höga böterna, tvekar varken Tatjana Boric-Persson eller Sara Nilsson Lööv.

De hade gjort samma sak igen. Och inte bara det.

– Vi kommer att göra det igen, säger Tatjana Boric-Persson.

Annons

Annons

Till toppen av sidan