När man använder sig av ordet nådatid syftar man vanligtvis på ett visst uppskov eller en tidsfrist innan domen faller, innan döden kommer, innan det oundvikliga sker. Mer ovanligt är att tala om den nådatid som en sjukdomstid kan innebära för en närstående, för en vän. En tid fylld av nåd som en oväntad gåva fylld med meningsfulla samtal och närhet, en glipa i den mörka väven som aldrig dragits ifrån men som öppnat en passage till det väsentliga, till det enda nödvändiga.