Kritiken mot regeringens hantering av pandemin är massiv.

Som avgångsbetyg på Stefan Löfven skulle väl coronarapporten motsvara en svag tvåa på en femgradig skala.

Godkänt med tvekan.

Kanske till och med underkänt.

Med bara drygt tio månader till valet kunde det vara förödande för den rödgröna regeringen och Magdalena Andersson som i nästa vecka tar över som S-ledare – och enligt planen strax som statsminister.

Men det är faktiskt inte säkert att pandemin påverkar valet i september 2022 ett enda dugg.

Ty mycket av den politiska laddningen har gått ur viruset i takt med att vaccinet fått effekt.

Betänkandet som förra justitierådet Mats Melin på fredagen överlämnade till socialminister Lena Hallengren var nummer två av tre. Det första kom förra hösten. Där avslöjades skriande brister på svenska äldreboenden.

Nu är fokus på beredskapen.

Den var bedrövlig, konstaterar kommissionen. Ansvarsfördelningen mellan regeringen, myndigheter, regioner och kommuner var oklar. Brist på skyddsutrustning uppstod.

Viss kritik landar på myndigheter. Socialstyrelsens planering var för dålig. Folkhälsomyndigheten lade över för stort ansvar på enskilda medborgare.

En del kritik drabbar regioner och kommuner.

De enda som får beröm är personalen i sjukvården. Tack vare alerta läkare och sjuksköterskor kunde vården snabbt ställa om.

Men tungt ansvar faller alltså på Stefan Löfvens regering.

Smittskyddslagen var inte var inte anpassad för en pandemi. Regeringen dröjde för länge med att skaffa sig extraordinär beslutsmakt med en pandemilag.

Dålig beredskap och oklar fördelning av ansvar gjorde hanteringen senfärdig. Inte minst testning och smittspårningen, vilket kommissionen kallar ett rent ”haveri”.

Och mer ris är att vänta: I februari kommer slutrapporten som fokuserar på själva ”strategin” – eller ”Sveriges vägval”.

Till skillnad från många andra länder, som stängde ner helt, valde Sverige mer öppenhet, byggd på frivillighet från medborgarna.

Oppositionen lär inte försumma tillfället att lyfta fram coronarapporterna i valrörelsen. Se här, ännu ett bevis för att den rödgröna regeringen är oförmögen att styra landet!

Men frågan är hur det landar hos väljarna.

När viruset härjade som värst anklagade Ebba Busch regeringen för att ”med berått mod” ha låtit viruset spridas och på så vis tagit livet av tusentals gamla på landets äldreboenden. Jimmie Åkesson kallade de svenska dödstalen en ”massaker”.

I dag har tonläget sänkts rejält. Det beror på flera faktorer.

I början av pandemin låg de svenska dödstalen bland de högsta i världen. Nu betyder 15 000 döda att Sverige placerar sig i mitten av den makabra Europa-tabellen över dödsoffer; räknar man överdödlighet har Sverige kommit lindrigare undan än de flesta andra stater.

Opinionsmätningarna visar att en majoritet tycker att Sverige klarat pandemin ganska bra.

Regeringen började tidigt minimera skadan politiskt genom att medge att misstag begåtts, inte minst i äldreomsorgen.

”Det här var en helt okänd pandemi. Ett virus som ingen visste hur det reagerade. Då vore det märkligt om vi efteråt kunde säga att allting gjordes helt perfekt”, sa Löfven i en intervju med HD och Sydsvenskan i våras.

Dessutom faller ansvaret för bristande krisberedskap inte bara tillbaka på den sittande S-ledda regeringen, utan också på tidigare borgerliga ministärer. Det har varit lika illa i decennier.

Och ingen kan tvärsäkert och med trovärdighet säga att en annan regering skulle ha klarat pandemin bättre.

När även den tredje delrapporten lagts i februari är det meningen att såväl regeringen som regioner, kommuner och myndigheter ska lära sig av misstagen.

Nya pandemier kommer – därom råder ingen tvekan.

För S-regeringen blir den självklara slutsatsen att mycket av bristerna kan avhjälpas med mer pengar till välfärden.

Traditionell S-politik, alltså – som Magdalena Andersson ändå tänkt gå till val på.

Moderaterna och deras allierade tänker inför valet fokusera på sitt: Hårda tag mot gängen och en stram invandring.

Och när svenska folket går till valurnorna i september 2022 kommer minnet av pandemin att ha bleknat.