”Vilken chock att Per T Ohlsson avlidit. Det har varit en fröjd att varje söndagsmorgon läsa hans knivskarpa analyser av omvärlden. Stor glädje när han återkom efter en tids uppehåll. Nu, evigt saknad.” /Anna-Lena Landfors

”Det är med bestörtning jag läser om Pers bortgång. Jag har följt honom ända sedan han var korrespondent i USA. Jag bodde själv i USA under fem år på åttiotalet och vi fick Sydsvenskans helgnummer skickad till oss varje vecka. Hans söndagskrönikor har varit en av veckans höjdpunkter. Min mamma och jag diskuterade ofta hans krönikor som vi båda inte bara läste, utan slukade! Per var en sann liberal och saknaden kommer att vara stor. Vila i Frid.” /Peder Berggren-Clausen

”Jag måste ha varit i 13-14 årsåldern när jag först började läsa Pers krönikor i början av 00-talet hemma i Lund under söndagsförmiddagarna. Än idag när jag har befunnit mig på olika platser runt om i världen har jag alltid suktat efter hans texter under helgen. Pers texter anser jag vara bland de viktigaste bland olika ledarsidor i Sverige idag. De har alltid stått för viktiga demokratiska värden, varit nyanserade och intellektuella samt har kunnat ge ris och ros åt olika politiska håll. Det är tyvärr alltför sällsynt, ur mitt perspektiv. Hans texter har hjälpt mig att upptäcka den politiska debatten och har varit en viktig del i min resa och passion att (försöka) förstå det samhälle vi lever i.  Hans ord kommer att vara saknat.” /Johan Bülow

”När jag läser Pers krönikor går mina tankar till min nu avlidne man, Christer, som var en stor beundrare av Per T Ohlsson. Tack vare det jag hörde från min man så har jag troget läst Pers krönikor. Han har förklarat och synliggjort mycket i politiken, både inrikes och utrikes, saker som jag inte har haft grepp om förut. Saknaden är stor för oss trogna läsare.” /Ann Olsson

”Mina söndagar börjar alltid som bäst med frukost i långsam takt tillsammans med en krönika av Per T. Tycker om hans texter och att genom dem få bredda min syn på och förståelse om företeelser i världen. Även om jag inte alltid håller med i sak. Söndagsfrukostarna kommer inte att vara desamma utan Per T:s texter, eller hans alltid imponerande referenslista i slutet av varje krönika. Mest tänker jag på hans nära som förlorat en familjemedlem och vän alldeles för tidigt.”  /Camilla Burén

”Läser med stor sorg om förlusten av den kanske mest läsvärde skribenten i Sydsvenskan. Alltid väldigt kunnig och insatt, han har stimulerat till en hel del tankar, funderingar och diskussioner. Man blev ofta bekymrad, ibland ledsen, när han satte fingret på den i många sammanhang oroande utvecklingen i världen, men man fick också en djupare förståelse för orsaker och samband. Jag är idag glad att jag åtminstone ett par tre gånger uttryckte min uppskattning direkt via mejl till honom och också glad för hans snabba svar vid dessa tillfällen.” /Tommy Palmgren

”Oerhört tragiskt att Per T har lämnat oss. Hans ord och klokskap har betytt mycket för mig. Jag längtade till varje söndag för att läsa och begrunda hans visdom om hur världen och dess invånare utvecklas. Framförallt beundrar jag hans optimism när det gäller demokratin. Jag fick tillfälle att fråga honom om han trodde att demokratin skulle överleva ytterligare 100 år? Han svarade ett tveklöst ja på frågan. Mina tankar går till hans familj i deras sorg. Per, vila i frid.” /Lennart Olsson

”Oerhört sorgligt och en stor förlust för oss alla. Läste alltid hans texter med stor behållning. Han skrev så att man förstod.” /Jacqueline Bratt

”Våra tankar går till familjen och till er på tidningen. Frukost utan Per T Ohlssons kloka, sansade, lärorika och relevanta krönikor kommer aldrig mer att bli densamma om söndagarna. Vi kommer att sakna dig så. Vi minns också ett föredrag på biblioteket. Per T visade sin fina, humoristiska sida. Bråttom hem hade han för att fortsätta med sitt nästa bokprojekt. Alltid väl påläst och kunnig. Vila i frid.” /Beate och Bo Persson

”Jag minns Per T Ohlsson som en skribent vars krönikor jag inte missat så länge jag kan minnas. Jag delade sällan hans politiska slutsatser men älskade hans sätt att skriva och hans enorma kunskap om politik och kanske då amerikansk sådan. Att kunna vara relevant krönikör under så lång tid är inget annat än imponerande och jag kommer sakna hans texter vid söndagsfrukosten.” /Patrik Linder

”Läste ofta hans fantastiska texter. Han måste ha läst tusentals böcker om politik. När något viktigt hade hänt i världen så ville man alltid höra hans argument. Hoppas någon sammanfattar essensen i hans tankar och ger ut hans bästa texter. Så att inte 40 års läsande, tänkande och skrivande går förlorat. Vilket imponerande livsverk.” /Marko Dolenec

”Jag har läst alla Per T Ohlssons krönikor i Sydsvenskan. Han hade ögon för det han skrev. Mycket intressanta texter. Jag har ingen högre utbildning, men förstod alltid hans välskrivna texter. Saknar honom redan. Vem ska nu skriva söndagskrönikan? Mycket tråkigt, tack för alla krönikor.” /Leif Sjögren

”Jag läser om det otroligt sorgliga beskedet om att Per T Ohlsson gått bort. Sedan jag flyttade till Skåne och började läsa Sydsvenskan har hans texter utmanat och utvecklat mina tankar, min kunskap och min bild på världen och politiken. Jag kommer verkligen att sakna hans intelligenta, skarpa och gedigna texter.” /Elin Turesson

”Jag är snart 45 år gammal. I hela mitt vuxna liv har jag läst Per T Ohlssons söndagskrönikor. När jag tänker efter är han nog den enskilde journalist jag läst mest text av. Höll jag alltid med honom? Absolut inte, men jag tycker att hans texter aldrig svek i flera hänseenden: de var alltid intressanta, pålästa och fick mig att tänka efter. Plus att jag oftast fick fler böcker att läsa. När han hade uppehåll reagerade jag med irritation, för på söndagen skulle det läsas krönika, och pratas om innehållet. Det säger en del om hur mycket hans skrivande betyder för mig.” /Martin Bensch

”Det är med väldigt tungt sinne och tårar i ögonen jag läser att Per T har avlidit. Författaren och journalisten som jag följt, haft nöjet att träffa och vars krönikor jag läst de senaste tjugo åren. Vilken fantastisk människa. Idag är en tung dag.” /Tobias Johansson

”Han formade mig politiskt. Alltid påläst, alltid med osviklig kompass, bildad som få, medmänsklig. Hygglig. Började läsa honom redan när han skrev i Lundagård. Idag grät jag, kanske mest för att det känns så skrämmande att hans röst inte finns i en tid när den behövs som mest. På ett sätt vill jag beskriva hans publicistiska gärning som kärleksfull. Det kommer verkligen att bli svårt för någon över huvud taget att fylla hans skor. Stor förlust.”/Christina Meehan Lång

”En av de största skribenterna i modern tid har ryckts bort alldeles för tidigt. En liberal fritänkare med otrolig analysförmåga.” /Anita Rosen

”En väldigt skicklig skribent som ofta satte ord på vad man själv kände men ej hade förmåga att uttrycka. Glänste med sina analyser, inte minst under Trump-eran, och påminde oss läsare ständigt om att det finns ett icke rumsrent parti i Sveriges riksdag. Det är sorgligt att han är borta och just idag känns han oersättlig.” /Ingemar Daun

”Söndagskrönikan var höjdpunkten på veckans tidningsläsning. Så många gånger vi diskuterat hemma vad han tänkt, så bra att han tagit upp just detta eller nu förstår vi bättre. Enastående texter. En stor förlust för oss alla.”/Anders Paulsson

”Jag har läst alla Pers söndagskrönikor i Sydsvenskan. Texterna var förutom lysande journalistik och analys också gedigna i fakta. De levererade kunskaper till läsarna. Per var en riddare i bildning.” /Jörgen Andersson

”Du gav en välskriven och uppskattad bildningskälla till mig varje söndagsmorgon under många år. Kommer att sakna den. Jag kunde ibland få ganska tuffa svar på mina kommentarer till dina textrader. Dock vid de tillfällen det förekom, var det med hjärta och vänliga ord.” /Olle Pålsson

”Det gör ont att höra om Per T Ohlssons bortgång. Jag har uppskattat hans politiska ledare och krönikor ända sedan 90-talet. Självklart delade jag inte alltid hans åsikter och jag kunde vid tillfällen känna mig arg över det han skrev. Trots detta såg jag alltid fram emot nästa text. För mig blev hans texter något som fanns i min tanke, något jag kunde sympatisera med eller försöka argumentera emot.

Per T Ohlssons starka närvaro i Sydsvenskan har länge varit en stark drivkraft för mig att prenumerera på tidningen. Att läsa hans krönika har varit min söndagsmorgons stora behållning. Nu kommer det finnas ett tomrum som inte blir lätt att fylla i första taget.” /Jörgen Norén

”Jag kunde bara inte förstå det när jag nåddes av nyheten. Jag har läst Per T Ohlsson sedan han skrev i Lundagård och har förmodligen läst nästan alla hans ledartexter i Sydsvenskan. 

Han var en fantastisk skribent som värnade om demokratin. Ibland tyckte jag han såg lite väl många faror och hot, men han har vidgar mina vyer genom åren. Stort tack – vila i frid.” /Thomas Larsson

”Så tungt besked. Med glädje läste jag hans text om våra faror i världen för nån vecka sen och hoppades att han övervunnit cancern. En penna som skarpsynt iakttog och förmedlade med skärpa och humoristisk knorr har knäckts. Jag är tacksam att jag fick vara med i läsecirkeln han ledde, som tyvärr avbröts av pandemin.” /Anita Linde

”Som upplänning var det framför allt Per T Ohlssons krönikor som möjliggjorde ett för mig annars otänkbart byte från DN till Sydsvenskan när jag flyttade till Skåne år 2008.

Hans krönikor och politiska kompass saknar, som jag ser det, motstycke i det svenska moderna medielandskapet och det bästa och mest rättvisande betyg jag kan ge honom var att han var en svensk enmansversion av The Economist. Såväl stilistiskt som politiskt, med en enorm känsla för vikten av att försvara de grundläggande liberala värden som de västerländska demokratierna ständigt strävar efter och ibland lyckas uppnå.

Sverige blev med Per T Ohlssons alltför tidiga bortgång ett mycket fattigare och mer utsatt land.” /Magnus Schönning

”Vi kommer att sakna en självklar del av söndagsfrukosten – Per T Ohlssons krönika. Alltid så klargörande och faktaspäckad.

Beklagar verkligen hans bortgång.” /Jens och Maya Isaksson

”Jag läste alltid Pers krönikor, ibland högt för min fru. De var nog den enskilt viktigaste faktorn till att vi valde att fortsätta prenumerera på Sydsvenskan under alla år. De illustrerade en enorm beläsenhet och förtrogenhet med ämnet; de var både slagfärdiga och balanserade och gav ofta en historisk förankring av det som avhandlades, vilket alltid gjorde texten så intressant och lärorik. Man kände sig klokare och mer allmänbildad när man läst dem. De satte strålkastarljuset på det viktigaste som hände på den nationella och internationella politiska arenan.

Har du läst dagens PT? var en vanlig fråga hemma hos oss på söndagarna. Den frågan kommer inte att ställas längre. Vem ska nu fylla hans skor på Sydsvenskan? Vem ska nu kommentera samtiden med den oförvägne humanistiska och liberala blicken som ser mönstren från historien?

Tack Per T Ohlsson för vacker läsning och pregnanta tänkvärda tankar under många år.” /Jens Flemister Åkesson

”På min kylskåpsdörr sitter ett gulnat urklipp:

”Ja, demokrati är stökigt, bökigt och tidsödande. Det är förhandlingar hit och kompromisser dit. Ingen blir nöjd med allt, men de flesta blir nöjda med något. Det väsnas och slås i dörrar. I detta ligger demokratins överlägsenhet. Den är som människan: allt annat än perfekt. Och det är den enda modell för gemensamt beslutsfattande som medger utrymme för den mänskliga kreativitet som måste få fritt utlopp ifall vi, bokstavligt talat, skall undvika att ta oss vatten över huvudet.”

Detta sammanfattar Per T Ohlsson, den främste av politiska journalister i Sverige, och det bästa skälet att läsa Sydsvenskan. Påläst, rapp, på kornet, försvarare av förnuftet i en dimma av anti-intellektuellt tyckande. Måtte någon ta upp hans fallna mantel.” /Anders Piltz

”Med stor sorg läser jag artiklarna om Per T:s bortgång. Sedan slutet av 80-talet har jag följt hans krönikor i Sydsvenskan och har längtat efter att söndagen skall infria sig då jag med stor behållning börjat dagen med att läsa Per T.

Det bästa vi kan göra för att förvalta hans arv och klokskap är att högljutt pressa på för den ändring av grundlagen han ofta skrev om; att skydda demokratin från att avskaffa sig självt genom att kräva kvalificerad majoritet vid förändring och två ordinarie riksdagsval emellan.

För mig och många andra är avsaknaden av Per T enorm. Jag riktar mitt hopp till HD och Sydsvenskan att finna en folkbildare av rang som efterträdare.”/Peter Dahl

”Att tassa upp på söndagsmorgonen. Inta sin plats i favoritfåtöljen, leta upp Sydsvenskan på plattan, ta en klunk av morgonkaffet och läsa Per T Ohlssons krönika. Lycka! ” /Elisabeth Nilsson

”Vill påstå att jag läst Per T Ohlssons krönikor nästan varje vecka när de publicerats. Inte så att jag längtade varje vecka men när jag slog upp tidningen på söndagsförmiddagen, tillsammans med en kopp te, var det alltid någon rubrik som fick mig att vilja läsa vad han skrivit. Många, många gånger fick Per T Ohlsson mig att förstå olika problematiska frågor. Många gånger frågade jag min man: Har du läst hans krönika idag? Gör det. Nu. 

Hans kunskap var häpnadsväckande, hans litterära källor fick mig ofta att undra: Hur har han koll på allt, hur kommer han ihåg allt, har han läst allt? Så väl han sammanfattade en hel bok till några viktiga meningar. Jag tror att Per T Ohlsson har påverkat mig mer än jag förstått. Fått mig att nicka medgivande till hans ord.

Det är med stor sorg jag hör om hans bortgång. Sydsvenskan blir onekligen en stor journalist fattigare. Vem ska nu få mig att förstå världens stora frågor?”/Agneta From Larsson 

”Har under lång tid ivrigt läst Per T:s krönikor i Sydsvenskan, och även flera av hans böcker. De har alltid varit otroligt inspirerande och ständigt väckt min hunger efter mer kunskap och bildning. Kommer sakna hans röst oerhört…”/Lena Östersjö

”Med bestörtning har jag läst att Per T Ohlsson har gått bort.

Jag har under flera år sett fram mot och väntat på söndagens HD för att läsa hans krönika. Varje krönika har varit välskriven och välformulerad med en mycket bra analys och med en mänsklig underton. Det blir en tuff söndag som kommer.

Vi behöver mer av hans sort i tidningar, i politiken och i samhället. Nyanserat och klartänkt. Här har politikerna i bland annat Höganäs något att lära.”/Peter Sandell

”Så otroligt sorgligt. Kommer inte ihåg hur länge jag läst Pers krönikor, men det är många många år. Alltid lärorika, intressanta och spännande. Han skrev på sitt alldeles egna vis, och jag tror ingen kan fylla hans skor framöver. Det blir tomt och tråkigt att läsa Sydsvenskan framöver på söndagarna. Per T Ohlsson är oersättlig.” /Johanna Pohjanen Hollsten

”Det är ett antal år nu, som söndagsupplagan av Sydsvenskan har varit veckans höjdpunkt, tack vare Pers söndagskrönika.

Precis som chefredaktören beskrev så blev allt intressant när Per förtydligade, vände och vred, utmanade och påvisade. Så skiftande ämnen. Alltid lika intressant.

Jag dristade mig att skriva en kommentar till en krönika, och, minsann, han tog sig tid att svara! Det gjorde mig modigare, eller fräckare, så lite då och då skrev jag en kommentar, och rent av någon ifrågasättande fundering - stämmer det verkligen, det du skriver? Och alltid fick jag svar, artigt och vist på samma gång.

Jag föreslog honom att sätta ihop ett års krönikor till en årsbok, men han svarade att krönikorna oftast var snävt tidsaktuella, så det var nog ingen bra idé. Undrar om han inte hade fel där, ändå?” /Ronnie Svanberg

”Efter att ha läst Per T:s krönikör i alla år är jag helt förlorad. Vem ska nu förklara världen för mig?”/Gunilla Hall Roy

”Per T Ohlssons text i söndagstidningen var alltid det som jag läste med störst behållning. Lärorikt, intressant, spännande. Jag kommer att sakna hans röst i tidningen, men kommer att minnas alla fina läsupplevelser genom åren.”/Lena Tullberg

”Så många fantastiska krönikor, jag har lärt mig så mycket av dem. Jag har sett fram emot dem varje söndag i så många år.

Jag citerade honom på min mors begravning och jag älskade hans krönika om Bosse Larsson, som han skickade till mig på begäran efter att jag hade slarvat bort min kopia. Bättre än så kan inte himmelsblå kärlek uttryckas.

Saknaden kommer att vara gigantisk. Det känns redan så tomt. ” /Claes Andersson

”Per och jag gick på Spyken i mitten av 70-talet, han året under mig (fast han är nästan två år yngre). Under middagsrasten kunde vi gå flera varv runt den asfalterade skolgården och högljutt diskutera politiska frågor. Vi var sällan överens på den tiden. Kanske fick vi vår träning i retorik där och då.

Jag var mest intresserad av natur och miljö. Det var inte Per, trots att han – i mina ögon – hade förmånen att bo i Vombs by, dit hans föräldrar hade släpat ut honom från Malmö.

När vi fältbiologer, frusna efter att ha skådat örnar och gäss på Vombs ängar, cyklade genom byn bjöd Pers mamma på varm choklad. Den värmer än idag. När vi sågs senast bjöd Per in mig till huset i Vomb som han behållit. Det besöket blev aldrig av och nu är det försent. Vila i frid, Per.” /Hjalmar Dahm

”Det är så oerhört sorgligt att Per T Olsson har gått bort. Han var verkligen en unik kraft som opinionsbildare och folkbildare, särskilt i frågor om demokrati och mänskliga rättigheter.

Jag har arbetat med HR under hela min karriär. Vi som jobbar med HR måste se kopplingen mellan demokrati, yttrandefrihet och mänskliga rättigheter och Per T var en person som gjorde detta tydligare för mig. Hans krönikor var alla små mästerverk och boken ”1918” borde alla läsa.

Efter att ha läst hans krönikor i alla år skickade jag ett mejl till honom där jag berömde honom för en krönika som var speciellt välskriven och träffande. Jag blev förvånad när han faktiskt svarade och vi hade en kort diskussion om ämnet för krönikan. Den ödmjukheten gentemot en läsare bär jag med mig som ett varmt personligt minne.” /Robert Olsson

”Malmö krympte ikväll när jag läste om Per T.

Stor sorg från en som alltid läste hans intressanta och bildande artiklar.”/Ann-Charlotte Gauffin

”Ett minnesvärt tillfälle under våra tre år på Spyken var när han bjöd hem alla oss klasskamrater till sitt föräldrahem utanför Veberöd och visade oss sin gigantiska musiksamling, som han delvis ärvt från sin far. Jag kan se den för mitt inre öga: en hel vägg med LP-skivor. Den innehöll nästan enbart jazz och det var ju begripligt med tanke på Leif 'Smoke rings' Anderssons nära vänskap med pappan.

Vår samhällskunskapslärare och klassföreståndare, Tor Liljeqvist, var en djupt bildad och samtidigt vansinnigt underhållande lärare och jag är övertygad om att det var han som tände lågan för samtidsfrågor och politik. Tor vandrade mellan bänkraderna och fängslade oss med sina beskrivningar; ena dagen av Habib Bourguibas styre i Tunisien och nästa dag av tillståndet i USA. Ingen i klassen hade någonsin mött en liknande lärare och undervisats på det sättet tidigare; vi älskade helt enkelt Tor Liljeqvist och han älskade att kasta sina pärlor till oss. /Maria Sörensson

”Per T Ohlsson var naturligtvis för mig som för andra läsare först och främst en lysande beskrivare och dekonstruktör av det politiska livet och spelet i Sverige och på andra håll. Överblicken, skärpan och klarheten i hans krönikor gjorde söndagsmorgonen till ett slags intellektuell fest. Jag har många gånger tänkt på Per T som något av ett enmansuniversitet, även sagt det, och det är en hedersbeteckning han delar med ett ytterst litet fåtal av dem jag känt eller läst. Han var helt enkelt en läromästare i ordets bästa mening. Men han påminde också om de murvlar jag lärde känna och beundra på redaktioner där jag själv fick mina första journalistiska lärospån redan i tonåren, de som skrev med pekfingervals på matsedlar, och för vilka tidningsjobbet var ett sätt att leva.

I mitt fall var han dessutom något mer. Till en början kände jag inte alls Per T personligen men på Davidshall där även jag bodde i många år var han en märkbar profil. För det mesta på cykel, i en sorts suveränt avklarnad egen takt, med gabardinrocken lätt fladdrande i vinden och inte sällan med tennisracketen i en påse på styrstången.

En dag var jag på väg in i Baguetterian på Fersens väg för att köpa en lunchmacka. Med mig hade jag Tim, en älskad irländsk terrier, nu borta sedan många år. Jag skulle just knyta fast kopplet i ledstången ‐ ingen lyckad lösning i fråga om detta synnerligen personliga och av vissa även något fruktade djur – när jag hörde en röst bakom mig:

- Hördu, jag kan hålla honom åt dig medan du handlar.

Det var Per T. Han stod nästan på knä för att umgås med mitt uppenbart förtjusta fyrbenta sällskap. Det visade sig att just irländsk terrier funnits i hans barndomshem. Om jag inte missminner mig hade hans mamma två på en gång av denna mycket speciella ras, bland entusiasterna kallad ”röda hund” med anspelning på pälsens färg. Med all tydlighet framgick att hans kärlek till dessa hundar var stor och livslång.

Sedan dess hejade vi på varandra och bytte då och då ett par ord om den irländska terrierns förträfflighet, och egensinnighet.

Många av oss fick en söndagsmorgon i Per T:s krönika av honom själv det oroväckande beskedet att han uppenbarligen var allvarligt sjuk. Några dagar efteråt nämnde jag för min fru att jag kanske borde höra av mig och fråga om han inte skulle skaffa en hund, en irländsk terrier, som på något väl i grunden okänt sätt kan vara både välgörande och läkande även för den som är kroppsligt däran. Jag kunde ju alltid gå in som hundvakt när det behövdes.

Två dagar senare kom nyheten om hans död.

Det blev ingen ny irländsk terrier. Det blir inga fler krönikor. Tomt. Men min sporadiska vardagsbekantskap med Per T lever kvar som ett av de bästa minnena från Davidshall. Jag kommer nog att tänka på honom lite som ”röda hund” fast på cykel – visst hade han något av det stuket? Undrar om han inte skulle ha uppskattat det lika mycket som att bli kallad enmansuniversitet. Kanske till och med lite mer?” /Olle Alexandersson