Birgitta Stenberg (1932-2014) är för min generation en läst och väl porträtterad författare. Jag kan det mesta om hennes kosmopolitiska liv, knarkandet och den ständigt utforskande sexualiteten. Stenberg sökte upp riskabla livssituationer för att göra litteratur av det. Helst av det dekadenta slaget så att den hämmade borgerligheten skulle förfasas och kittlas. Hennes betydelse för homosexuella kan inte överskattas. I romanen ”Apelsinmannen” skildrade hon Stockholms subkulturella gayvärld.