Annons

Annons

Annons

Kultur

Scen
”Vi känner väl alla en tonåring som sitter hemma eller går på psykofarmaka”

Marie Pettersson ser ”Sadland”, en elektronisk musikal av teatergruppen Potato Potato.

Det här är en recension.Analys och värderingar är skribentens egna.

Johanna Malm i "Sadland".

Bild: Hussein El-Alawi

Annons

Scenrummet är enkelt. Två tonåringar ligger i varsin säng, täcken och kuddar överallt. Chips och läsk. Öppningsscenen är ett långsamt uppvaknande, de två rör sig i slow motion, som foster i fostervatten, oförmögna till kontakt med omvärlden. Det är klaustrofobiskt, stillastående. De brister ut i sång: ”welcome to sadland, a place for us to be / welcome to sadland, the sickness has come to me / let’s take a trip, to the world of sorrow / don't wake up, there is no tomorrow”.

Annons

Annons

Nästa artikel under annonsen

Till toppen av sidan