2006 öppnade Malmö stad Lönngården, ett boende för ett fyrtiotal äldre alkoholister på Norra Grängesbergsgatan.

På Lönngården ställs inga krav att hyresgästerna måste sluta dricka.

Ändå har många gjort just det, eller dragit ner på drickandet ordentligt.

Men just nu präglas Lönngården av oro.

Av sin personal har hyresgästerna fått veta att Malmös arbetsmarknads- och socialförvaltning planerar att alla som bor i huset ska flyttas till Kirseberg. Personalen Sydsvenskan möter är, liksom de boende, mycket bekymrade över planerna.

Lönngården ska enligt Malmö stads planer få nya hyresgäster: narkomaner som i dag bor på ett boende på Sigtunagatan vid Södervärn.

Boendet på Sigtunagatan ska enligt Malmö stads planer bli en ny gymnasieskola.

När Sydsvenskan kommer till Lönngården har hyresgästerna nyligen fått besked om den väntade flytten, planerad till december nästa år. Alla de boende Sydsvenskan möter är rasande.

En av de argaste heter Gunnar Karlsson, men kallas ”Kocken”.

Han har, liksom flera av sina grannar, svårt att röra sig efter många års hårt drickande.

– Jag har både kol, diabetes och håller på att bli blind. Jag använder rullstol och rullator. Det blir omöjligt på Backarna, säger han.

Gunnar Karlsson berättar att han efter en tid som kockelev i Göteborg gick till sjöss som femtonåring. Han seglade på Nord- och Sydamerika och Västindien. Senare arbetade han på malmfartyg i Narvik.

– Jag blev chief steward ombord och hade hand om sprit och cigaretter. Det gick bra i början, säger han.

– När jag var 26-27 år gammal började spriten ta överhanden. Som 28-åring kom jag till Malmö.

– Jag gick på fyllan, fick pengar från socialen och jobbade däremellan. Jag var ute till sjöss mellan varven, säger han.

I åtta år lyckades Gunnar Karlsson vara nykter. Han städade Malmölägenheter och sålde gamla grejer. Men återfall ledde till ett liv som uteliggare i fem år, i Malmö och i Barcelona.

2006 blev han en av Lönngårdens allra första hyresgäster.

– Min socialsekreterare sa: ”Vill du komma inomhus så har jag en lägenhet”. Vi åkte hit tillsammans i taxi. Jag hade en ryggsäck med mig, berättar Gunnar Karlsson.

– Här inne får man ta en sup om man vill. I början drack jag en hel del, men sen la jag mer och mer av. Senast jag drack var den 2 augusti, säger han.

I lägenheten på Lönngården finns kök. Den gamle skeppskocken Gunnar Karlsson gläds åt att laga sin egen mat – och baka sitt eget bröd.

Här har han också kunnat återknyta kontakten med sina fyra numera vuxna barn. Ett av barnen bor i England, de tre andra i Norge.

– När barnen kommer dukar jag med linneduk, säger han.

Gunnar Karlsson är fullständigt uppriven över beskedet om flytt.

Den enda kvinnliga grannen på Lönngården, Kristina Dias, håller med.

– Jag gråter, säger hon.

Malmös högsta politiker, kommunstyrelsen, har avgörandet i sin hand. Kommunstyrelsen väntas i december ta ställning till om ett nytt hyresavtal ska skrivas på det hus i Kirseberg som Gunnar Karlsson och hans grannar enligt planerna ska flyttas till.

– Arbetsmarknads- och socialnämnden har förordat att ett nytt avtal tecknas på Kirseberg. Men det kräver renovering och förbättrat brandskydd. Om det avtalet inte tecknas så ändras spelplanen helt, säger Rebecca Bichis, avdelningschef på arbetsmarknads- och socialförvaltningen.

Lönngårdens hyresgäster vill inte flytta till Kirseberg.

– Jag har uppdraget att hitta bra lösningar för alla målgrupper. Några av de boende på Lönngården har besittningsskydd. Vi är medvetna om att det här inte är något de boende på Lönngården efterfrågar, men vi måste ta hänsyn till båda målgrupperna.

Varför kan inte narkotikamissbrukarna som i dag bor på Sigtunagatan flytta direkt till Kirseberg?

– Det framstår som ett möjligare alternativ att flytta den målgruppen till Lönngården, säger Rebecca Bichis.