Annons

Annons

Annons

Annons

Annons

opinion

Aktuella frågor
”Avkriminalisering av narkotika för eget bruk är ett intressant alternativ till den svenska nolltoleranspolitiken.”

Bristen på kunskap bör mana till eftertanke, innan kategoriska avfärdanden görs om andra länders narkotikapolitiska vägval. Det skriver Björn Johnson, professor i socialt arbete vid Malmö universitet.

Detta är ett debattinlägg.Skribenterna svarar för åsikterna.

Marijuanabutik i Vancouver, Kanada. Foto: Elanie Tompson

Annons

Mats Karlsson, polisens underrättelsechef i region Syd, ifrågasätter den svenska narkotikapolitiken, i synnerhet de polisiära insatserna mot bruk och innehav för eget bruk. Han anser att de troligen är kontraproduktiva och efterlyser en förutsättningslös diskussion kring hur Sveriges narkotikapolitik ska bedrivas på bästa sätt.

Stefan Steiner, spaningsledare vid region Syds sektion mot internationell grov och organiserad brottslighet, förespråkar en fortsatt restriktiv narkotikapolitik (Aktuella frågor 16/11).

Det råder inget tvivel om att cannabis är mer riskabelt för yngre brukare. Unga människors hjärnor är inte färdigutvecklade. Men att som Stefan Steiner hävda att 4–5 procent av dem som använder cannabis utvecklar långvariga drogproblem är en generell slutsats som knappast går att dra utifrån den forskning som finns på området. Risken för långvariga drogproblem beror inte bara, eller ens till största delen, på effekter av enskilda droger, utan hänger samman med biologiska, psykologiska och sociala riskfaktorer. Det är faktorer som varierar stort mellan olika grupper av brukare.

Annons

Annons

Att länder och delar av länder som har avkriminaliserat eller legaliserat cannabis oftast har högre andel brukare än de som är mer restriktiva är visserligen sant, men hur det bör tolkas är inte självklart. De delstater i USA som legaliserat cannabis hade till exempel redan tidigare avsevärt högre bruk än de som inte har gjort cannabis lagligt.

Lagförändringar som gäller cannabis har nästan överallt skett efter folkomröstningar. Det folkliga stödet för förbudspolitiken har urholkats i takt med att allt fler invånare skaffat sig erfarenhet av drogen.

Den viktigaste invändningen mot Steiners pläderande för en fortsatt restriktiv narkotikapolitik är att det inte går att värdera genomgripande narkotikapolitiska reformer enbart utifrån uppfattningar om själva drogens skadeverkning. Det krävs en samlad och långsiktig bedömning som tar hänsyn till alla typer av samhällseffekter, såväl negativa som positiva.

Det är bra att de skilda uppfattningar om Sveriges narkotikapolitik som finns bland landets poliser kommer i dagen.

I många av världens demokratier finns sedan länge en livaktig debatt om hur olika droger bör regleras. Den dominerande förbudspolitiken utmanas av två alternativa modeller – dels avkriminalisering, med Portugal som främsta affischnamn, dels legalisering, med Kanada och de amerikanska delstaterna Colorado, Washington och Kalifornien som de mest kända exemplen.

I Portugal avkriminaliserades bruk och innehav för eget bruk av all narkotika 2001. Det innebär inte att droger är fritt tillgängliga – bruk och innehav är fortfarande otillåtet, men möts med andra samhällsreaktioner än lagföring och straff. Det kan handla om vård- och stödinsatser, eller om administrativa påföljder som indraget körkort. Avkriminalisering beskrivs ofta som en framgångsrik modell i internationell forskning. Liksom Mats Karlsson tycker jag att det är ett intressant alternativ till den svenska nolltoleranspolitiken.

Annons

Annons

Den nordamerikanska legaliseringsmodellen handlar om att legal produktion och försäljning av cannabisprodukter införs, bland annat som ett sätt att minska gängvåld och organiserad brottslighet. Det är en modell som började utvecklas i Colorado och Washington 2014. Laglig reglering av cannabis kan ske på många olika sätt, och det är alldeles för tidigt att uttala sig om de långsiktiga effekterna i de samhällen som nu prövar modellen.

Mycket är oklart även när det gäller den svenska narkotikapolitiken. Polisens insatser mot innehav och eget bruk – troligen de mest omfattande och konsekvent genomförda i västvärlden – har till exempel aldrig utvärderats ordentligt. Ingen vet om dessa insatser fungerar avskräckande och på så sätt minskar efterfrågan på narkotika. Ingen vet om de bidrar till att unga droganvändare upptäcks tidigare, och därigenom kan erbjudas vård och stöd.

Ingen vet heller hur kriminaliseringen av eget bruk av narkotika påverkar människor med narkotikaproblem, till exempel om det gör dem mindre benägna att söka hjälp.

Dessutom vet ingen i vilken utsträckning vilka de sociala och yrkesmässiga konsekvenserna blir för dem som dömts för eget bruk.

Alla dessa kunskapsbrister bör mana till eftertanke, innan kategoriska avfärdanden görs om andra länders narkotikapolitiska vägval.

SKRIBENTEN

Björn Johnson, professor i socialt arbete vid Malmö universitet.

Vill du också skriva på Aktuella frågor? Så här gör du.

Debatt: Dags för legalisering?

I kväll, den 29 november, deltar Björn Johnson i Debatt i Lund där politiska ungdomsförbund utmanar den svenska narkotikapolitiken.

Debatten sker på Café Athen kl 19 och streamas live via Sydsvenskan.se. Arrangör är Lunds universitet.

Nästa artikel under annonsen

Hej! Vi använder cookies.
Vi gör det för att förbättra funktionaliteten på sajten, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att allt fungerar som det ska.
Vår policy