Annons

Annons

Annons

Annons

kultur

Maria G Francke
Sex med barn var fel även före Metoo, Staffan Hildebrand

Filmregissören anklagas – och erkänner – i ny bok.

Det här är en kulturartikel.Analys och värderingar är skribentens egna.

Staffan Hildebrand. Arkivbild från 1999. Foto: Lennart Romberg

Annons

Maria G Francke är medarbetare på kulturredaktionen.

Sedan Metoo blev ett begrepp hösten 2017 har den gång på gång nämnts. Gråzonen. Hur det kan finnas ett glapp mellan människor i en situation, att vad den ena uppfattar som en oskyldig flirt kan den andra uppleva som ett övergrepp.

Denna gråzon är värd att diskutera, men det finns tillfällen när man inte kan hänvisa till det där glappet – det är när barn är inblandade.

Att läsa artikeln i Expressen, där två män berättar om sitt samröre med filmregissören Staffan Hildebrand när de var tonåringar, är fruktansvärt. Från att de var 13 respektive 15 år lockade Hildebrand dem till sexuella handlingar med förevändningen att de skulle få bli delaktiga i någon av hans filmer. De kände sig sedda, men saknade tillräcklig mognad för att förstå exakt vad det var som hände. En av männen försökte några år senare att ta sitt liv.

Annons

Annons

Staffan Hildebrand är idag 75 år och skälet till att ovanstående uppmärksammas är en bok om Staffan Hildebrand som ges ut i veckan: ”G som i gärningsman”, av Sulo Karlsson och researchern Deanne Rauscher, den senare bekant i samma roll med boken ”Den motvillige monarken”, om Carl XVI Gustaf som gavs ut 2010.

Titeln på den aktuella boken anspelar på Hildebrands mest berömda film, ”G – som i gemenskap” och jag letar upp ett klipp på när Magnus Ugglas utstuderat homosexuella rollfigur försöker locka den betydligt yngre och motvillige Kim, som spelas av Niclas Wahlgren, att åka till Grekland med honom. Vad var det där för film egentligen, som jag såg flera gånger som sjuttonåring?

Det är häpnadsväckande att regissören inte alls verkar vara förmögen att analysera sitt beteende, som varit en tragedi för pojkarna som utsattes. Hildebrand har inte alltid framhållits som en stor filmskapare, men han var under 1980-talet den svenska regissör som ansågs förstå unga människor, deras beteenden och känslor, och ge dem en röst – förutom ”G” gjorde han under decenniet även ”Stockholmsnatt” med en ung Paolo Roberto och ”Ingen kan älska som vi”, som blev Izabella Scorupcos genombrott. Vi har alltså här en ikonisk regissör av ungdomsfilmer som utnyttjat sin ställning till att ha sexuella relationer med barn.

Annons

Idag, i artikeln i Expressen, erkänner Hildebrand handlingarna, men han förstår ungdomarna lika lite som sig själv. Han skyfflar brutalt över en del av ansvaret på pojkarna. På frågan om han inte kände att han gjorde fel då, när han tog initiativ till sex med minderåriga och själv var betydligt äldre svarar han: ”Inte då, men nu med den kunskapen, med Metoo och allt det här... Självklart är det fel.”

Det borde verkligen inte behövas en Metoo-rörelse för att man ska fatta att sex med barn inte bara är fel, utan ett övergrepp.

Till toppen av sidan