Den mörka lerjorden, de snedblåsta alléträden och den tunga och grå novemberhimlen. Allt ser ut som vanligt på den nordvästskånska slätten – eller?

Ett drygt 50-tal amerikanska präriebison i stora hägn och bakom höga stängsel talar emot. En grupp av de mörkpälsade urdjuren tittar misstänksamt på personerna som närmar sig.

I ett annat hägn dundrar några treåringar fram sida vid sida medan sjuåriga tjuren Lindberg med självsäkra och tunga kliv tar sig till en spann med pellets där han ska äta först. Om någon närmar sig lyfter han på svansen för att varna och då har den oförsiktige bara några sekunder på sig att försvinna.

– Annars smäller det direkt. Och blir det bråk så kan det sluta riktigt illa. De är födda förbannade, säger Bengt Håkansson.

Det var efter flera besök på den småländska västernparken High Chaparall som Bengt Håkansson bestämde sig för att skaffa sig några egna djur att titta på.

– Det är fantastiska djur som har varit ostörda i aveln sedan istiden. För indianerna var det heliga djur och på 1800-talet fanns det 60 miljoner i landet, berättar han.

– Men så kom den vite mannen som ville ha bort indianerna och dra fram järnväg. Efter masslakten så fanns det bara något tusental djur kvar. Det tar mig hårt att tänka på.

I dag finns det en vildlevande stam bland annat i nationalparken Yellowstone.

– Där finns mellan 3 000 och 4 000 buffalos. Jag har inte varit där och sett dem än, men jag ska dit.

Då Bengt Håkansson lärt känna ägaren på High Chaparall fick han köpa fyra kalvar därifrån. Det var 2010.

Ytterligare djur köptes från en annan uppfödning. Och från att ha haft bisonoxarna som hobbydjur att titta på gick han över till avel och köttproduktion. I dag finns det 55 djur, inklusive avelstjurarna Frank och Lindberg i flocken.

Bengt Håkansson är van vid djurhållning och hade tidigare kor på gården i Härninge, mellan Ängelholm och Åstorp. Men att sköta bisonoxar är inte likt någonting annat.

– Det krävs en helt annan kunskap. Man måste förstå att det är ett vilt djur som inte går att hantera. De kan vara lugna och nyfikna, men också totalt livsfarliga.

Att driva en flock bisonoxar framför sig är inte att tänka på, då hela flocken svarar med full front. I stället är det lockbete som gäller när djuren ska öronmärkas, avmaskas eller skötas om på annat sätt. Då är det också en specialdesignad viltbur som måste användas.

– De dagarna är alla på helspänn och adrenalinet pumpar, det måste gå fort och det finns inga rum för misstag. Det finns alltid en risk när de ska hanteras och det har hänt att de har skrotat bilar när vi varit tvungna att köra ut i inhägnaden, säger Katarina Gabrielsdotter Håkansson.

Hon och Bengt Håkansson lärde känna varandra då de båda är intresserade av och kör amerikanska bilar. 2014 blev de ett par.

Nu driver de tillsammans Bengts Bison med uppfödning, bisonsafari med servering och försäljning av kött, skinn och bisonskalle.

Katarina Gabrielsdotter Håkansson, som är utbildad kock i grunden, har flera tips på hur man tillagar bisonoxe och vilka tillbehör som passar. Potatisgratäng och rödvinssås är ett stalltips, men huvudsaken är innertemperaturen vid tillagningen.

– Det får absolut inte gå över 52 grader. I bland har vi haft någon kund som absolut vill ha sitt kött genomstekt. Då har jag sagt att de får åka till butiken och köpa griskött. Inte ens hundarna skulle äta genomstekt bisonkött, säger Katarina Gabrielsdotter Håkansson.

Verksamheten på bisonfarmen har fått ett uppsving under pandemin, när uteupplevelser och gårdbutiker haft extra dragningskraft.

Och intresset för de mäktiga djuren har inte heller slocknat för Bengt Håkansson.

– Det finns de som gillar spänningen med att köra motorcykel i 300 kilometer i timmen. Jag går in i bisonhägnet.