Patrik Hadenius är förlagschef på Norstedts och grundade 2007 Språktidningen.

Om två år är Svenska Akademiens ordbok, ofta förkortad SAOB, äntligen färdig. Det har tagit drygt 100 år och resulterat i en halv miljon uppslagsord. Nu är man inne på de två allra sista bokstäverna, ord som börjar på Ä och Ö. Alla borde jubla.

Men under slutspurten har ett orosmoln tornat upp sig. Vad händer sedan? En ordbok är ett levande väsen som behöver uppdateras och vårdas. Uppslagsorden under A författades och publicerades i slutet på 1800-talet. Då fanns varken astronauter eller affärsänglar.

Språktidningens chefredaktör Anders Svensson befarade i en artikel i Dagens Nyheter att det som kunde blivit firande med champagne riskerar att bli gravöl. Det saknas nämligen finansiering för en fortsättning av arbetet. Mats Malm, Svenska Akademiens ständige sekreterare, försäkrar i ett svar att man letar finansiärer och hoppas att det inte ska gå så illa.

I maj i år kom en ny utgåva av Svensk Ordbok, SO. Trots likheten i titel med SAOB är det en annan typ av bok. Svensk Ordbok är en aktuell beskrivning av svenska språket. Den innehåller 65 000 ord med förklaringar, uttal och historiska anvisningar om när de först började användas. Det var ingen direkt kioskvältare med en ny upplaga. Ändå var det en revolution när Svensk Ordbok lanserades. Och revolutionen säger något om de förändrade förutsättningarna som också är en del av problemet för den historiska ordboken SAOB. Den nya ordboken finns nämligen bara digitalt. I en app och på webbplatsen: svenska.se. Och den är helt gratis för användarna. Inga nya SO är till salu.

Det finns ytterligare en publikation som spelar stor roll för svenskan, och det är den kanske mest kända ordboken av dem alla: SAOL, Svenska Akademiens Ordlista. Den nu aktuella upplagan är den fjortonde, publicerad 2015. Till skillnad från SAOB och SO är detta främst en lista med ord, deras stavning och böjningar. Den rymmer 126 000 ord och betraktas som normen för stavning och böjning av modern svenska.

Arbetet med dessa nya ordböcker och -listor, som utförs av redaktioner i Lund och Göteborg, har finansierats dels av försäljningen av de tryckta böckerna, dels av intäkter från Post- och Inrikes Tidningar. Försäljningen av böcker har gått ner dramatiskt och Post- och Inrikes Tidningar har lagts ner. Akademien kompenserades för bortfallet av intäkter under en övergångsperiod, men den är nu över och det är därför oron uppstått.

För finansieras måste ordboksarbetet. Genom de tre ordböckerna är det svenska ordförrådet mycket väldokumenterat. Men det är ett arbete som behöver fortgå. Man kan förledas att tro att de historiska ordböckerna kunde läggas till handlingarna och att de nutida skulle räcka. Men det vore som att säga att historisk forskning och historiker inte behövdes.

Hur kan man då vara hoppfull? Jo, språk och språkvård engagerar. Se bara på debatterna kring sådant som språktester, läsning i skolan eller hen-ordet. Alla förstår att språket behöver bevaras, beskrivas och till slut … betalas.

Ett förslag är att vända sig till statens trygga famn. I Sverige har vi inte bara en språkakademi, utan också en språkmyndighet: Institutet för språk och folkminnen. Här finns både kulturarvskompetens, och kunskap om det moderna mångspråkiga Sverige.

Kanske kunde institutet ta över samlingen och dess fortsatta vård? Det vore ett sant historiskt beslut för den nya kulturministern.