Annons

Annons

Annons

Annons

Annons

opinion

Aktuella frågor
”Hur ska ett politiskt parti agera när det andra stora partiet har tagits över av självutnämnda heliga krigare?”

Ett halvreligiöst krig vinner troligen extremhögern. De har fler fanatiker och, i USA, betydligt fler vapen, skriver Ian Buruma, författare.

Detta är ett debattinlägg.Skribenterna svarar för åsikterna.

Demonstration utanför domstolen i Kenosha, där Kyle Rittenhouse efter att ha hävdat självförsvar friades från alla anklagelser för att ha skjutit ihjäl två män och skadat ytterligare en. Foto: Paul Sancya

Annons

Texten har uppdaterats.

Man kan undra vad en knubbig tonåring höll på med när han drog runt på gatorna i Kenosha, en liten stad i amerikanska mellanvästern, med ett halvautomatiskt vapen och påstod att han rest dit för att skydda invånarna och deras egendom under en Black Lives Matter-demonstration. Men det var inte därför 18-åriga Kyle Rittenhouse ställdes inför rätta i november, utan för att han sköt ihjäl två män och skadade ytterligare en. Han hävdade att det var i självförsvar.

Tröskeln för självförsvar är låg i Wisconsin där skjutningarna ägde rum. Det är tillåtet att bära vapen och att skjuta för att förhindra ”det som en person rimligen kan uppfatta som en olaglig handling på väg att begås mot hens egen person”. Eftersom en man hade riktat ett vapen mot Rittenhouse och de andra två jagade honom, ansåg juryn att Rittenhouse hade skäl att skjuta och friade honom.

Annons

Annons

Det är ingen absurd slutsats. Men om en svart man skjutit tre vita hade han knappast friats (Rittenhouses offer var vita).

En del medier publicerade snabbt artiklar om att domen är ett tydligt exempel på vit överhöghet. En skribent i den brittiska dagstidningen The Guardian skrev att domen bevisar att ”rädsla för svarta människor kan fria en vit människa från vilket brott som helst”.

Snabba slutsatser är sällan genomtänkta, men reaktionerna på den politiska högerkanten är mer oroande. USA:s förre president Donald Trump tog emot Rittenhouse i sitt palatsliknande hem i Florida, såg till att de fotograferades tillsammans och kallade honom ”en verkligt bra ung kille” och ett offer för åklagarens tjänstefel. Enligt Trump hade ”liberalerna” försökt sätta dit Rittenhouse.

Trumps agerande har också ett annat syfte än att försvara skjutvapen och medborgargarden. Det går ut på att fördjupa politiska motsättningar till fiendskap och att bygga upp ett stöd för våldshandlingar med hjälp av överdrivna historier om martyrskap.

Den amerikanska vänstern har ett eget språk för sorg och trauma. Svarta offer för polisvåld utlöser demonstrationer mot vit överhöghet i hela USA. När George Floyd kvävdes till döds av polis i Minneapolis i maj 2020 martyrförklarades han som offer för ”systematisk rasism”. Begreppet ”social rättvisa” används som ursäkt för fanatism och framkallar ofta lika extrema reaktioner från högerflygeln.

Det finns all anledning att uppröras av polisens beteende mot svarta amerikaner. En del av Trumps mest hängivna anhängare är fullständigt öppna med sina rasistiska åsikter och när några av dem greps efter att ha stormat Kapitolium i januari blev de den politiska högerns martyrer.

Annons

Efter att ha besökt ”patrioterna” i fängelset twittrade Marjorie Taylor Green, republikan på yttersta högerkanten och ledamot av USA:s representanthus: ”Aldrig har jag sett ett mänskligt lidande så svårt som det jag bevittnade i går kväll”. Och Trump kallade Ashli Babbitt, som sköts av polis när han brutit sig in i Kapitolium, för ”en i sanning enastående person”.

Annons

Fallen Floyd, Rittenhouse och mobben som vandaliserade Kapitolium är inte likvärdiga. Det är lättare att sympatisera med raseri över rasism än med den så kallade ”patriotismen” hos högerextrema medborgargarden. Politiker på vänsterkanten uppmanar mycket mer sällan till våld, men att utse martyrer till höger och vänster är farligt även om känslorna kan vara berättigade.

Martyrskap är ett religiöst begrepp. Människor dör för sin tro och religioner uppstår på martyrers blod. Politiska partier som frossar i martyrskap är sällan demokratiska. Horst Wessel, brunskjortan som dödades i ett gatubråk med kommunistiska aktivister, blev en nationalsocialistisk martyr.

Nazismen med dess ledarkult, martyrer, ritualer och fackeltåg var snarare en religiös än en politisk tro. Det har demokratiska partier hittills inte hemfallit till oavsett om de är höger eller vänster.

Så länge politiska skillnader handlar om intressen och idéer är diskussion möjlig. Politiska motståndare kan respektera varandra och kompromisslösningar uppnås. Ingenting i demokratisk politik är ”heligt”; liv ska inte offras för partiet. Men all meningsfull politisk diskussion upphör när politik blir religion. Där blodsoffer förhärligas finns inget utrymme för kompromiss.

Annons

I den världsbild trumpisterna på högerkanten har, är alla med avvikande åsikter – liberaler, aktivister mot rasism och förespråkare för invandring – inte bara politiska motståndare. De är ett existentiellt hot. Det finns bara två ståndpunkter, för eller emot oss. Den som är emot vill ”ta över vårt land” eller ”utplåna vår ras”. Motmedlet är att slåss in i döden. Och blodspillan måste hämnas. Den hållningen försätter USA:s demokrater i en svår sits.

Hur ska ett politiskt parti agera när det andra stora partiet har tagits över av självutnämnda heliga krigare? Att behandla det som ett vanligt oppositionsparti, som man kan respektera och kompromissa med, är nästan omöjligt. Demokrater som Hillary Clinton, Barrack Obama och Joe Biden har ibland uppmanats av sina anhängare att också spela fulspel och ge republikanska fanatiker en omgång med deras egna metoder. Det är ett mycket dåligt råd.

Annons

Alla lagliga metoder ska användas för att hindra extremister från att bryta ner demokratiska institutioner. Men samma institutioner har ingen chans att överleva om alla partier gör politik till en fråga om liv och död. Ett halvreligiöst krig vinner dessutom troligen extremhögern. De har fler fanatiker och, i USA, betydligt fler vapen.

Översättning: Karen Söderberg

Project Syndicate

SKRIBENTEN

Ian Buruma är författare. Hans senaste bok heter The Churchill Complex: The Curse of Being Special, From Winston and FDR to Trump and Brexit.

Vill du också skriva på Aktuella frågor? Så här gör du.

Nästa artikel under annonsen

Hej! Vi använder cookies.
Vi gör det för att förbättra funktionaliteten på sajten, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att allt fungerar som det ska.
Vår policy