Annons

Annons

Annons

TV-serien ”En kunglig affär”

Lena Ebervall & Per E Samuelson: SVT har använt vår bok till ”En kunglig affär” utan att ange källa

Författarna till Haijby-romanen ”Ers Majestäts olycklige Kurt” känner igen sina idéer.

Foto: Johan Paulin/SVT

Annons

Det här är en kulturartikel. Analys och värderingar är skribentens egna.

Lena Ebervall och Per E Samuelson är advokater och författare. 2008 gav de ut romanen ”Ers Majestäts olycklige Kurt”, baserad på Haijbyaffären.

Det var mycket ståhej före jul om SVT:s senaste storsatsning, ”En kunglig affär”. Många vänner och kollegor frågade oss om detta och rent av gratulerade oss. Alla utgick ifrån att serien var grundad på vår roman ”Ers Majestäts olycklige Kurt”, som gavs ut 2008. Vi fick slå ifrån oss: ingen från SVT har kontaktat oss, ingen har bett oss medverka eller frågat om det gick bra att använda vår bok som underlag. Det skulle visa sig att vi inte heller fick något omnämnande i sluttexterna.

Annons

Vem som helst har naturligtvis rätt att göra en historisk tv-serie. Även om Haijbyaffären. Men gör man en sådan satsning, bör man göra egen research i originalkällorna. SVT är en stor, tung aktör med betydande resurser och när vi inte hörde av någon i samband med produktionen räknade vi förstås med att man gjort en helt egen historia. Man måste helt enkelt – tänkte vi – ha lagt vår roman åt sidan. Vilket var lite tråkigt – vi hade gärna medverkat och hjälpt till – men ändå givetvis helt i sin ordning.

Annons

Vi blev därför ytterst förvånade när vi såg serien. Det började bra – otroligt vackert foto och snygg scenografi, som det ofta är i svenska produktioner numera. Men snart började molnen torna upp sig, när vi kände igen våra egna uttryck och idéer, som poppade upp här och var: Kurt kallar kungen ”Ers Majonnäs” – ett smeknamn som vi har stoppat in i just det här sammanhanget. Kurts advokat heter ”Örn”, ett namn som vi hittat på och som inte finns någonstans i källorna. Sambandet mellan Gustaf V:s medaljutdelning till Göring och Gestapos gripande av Kurt Haijby i Tyskland är något som vi har skrivit fram. Ingen annan har gjort denna koppling före oss. Nu dök den upp i tv! Att det var överståthållare Nothin som låg bakom Kurts inspärrning på Beckomberga är också en frukt av vårt arbete kombinerat med vår fantasi. Att Nothin hade ett möte med doktor Rabe på Beckomberga och att doktorn var sympatisk och stod på Kurts sida är en ren fantasi från oss och även detta har man använt i tv-serien.

Lena Ebervall och Per E Samuelson gav 2008 ut romanen ”Ers Majestäts olycklige Kurt”. Foto: Claes Rosengren

Annons

Vi har naturligtvis inget patent på verkligheten. Vem som helst har rätt att skriva om ett historiskt skeende. Men våra böcker handlar om en verklighet som vi kryddat med vår fantasi. Vårt sätt att arbeta består i att först kartlägga den objektiva verkligheten genom noggrann forskning i originalkällorna. Vi plöjde igenom hyllmeter av tunga juridiska originalhandlingar i svenska arkiv, vi körde ner till Berlin och talade med en tysk professor, vi höll på i två år med att försöka pussla ihop denna enormt komplexa historia.

Annons

Hade vi inte varit erfarna jurister och vana vid forskning, hade vi knappast kunnat bygga upp alla komplicerade bitar till en stor, sammanhängande bild. Under arbetets gång såg vi snart att relationen mellan Haijby och hans hustru Anna måste byggas ut och att överståthållare Nothin måste bli Haijbys nemesis. Ingen annan hade gjort det före oss.

När pusslet väl var lagt byggde vi om det till en roman, eftersom vi inte ville skriva en torr fackbok. Det är som att fylla i färg i en avskrapad målning.

Historien om kung Gustaf V och den bedräglige, halvkriminelle Kurt Haijby är så fantastisk att man inte behöver göra våld på verkligheten. Sanningen är faktiskt mer dramatisk än man kan föreställa sig. Haijbys personlighet var farlig och det var därför han råkade så illa ut.

Vi är inte kritiker och det är inte vår sak att recensera ”En kunglig affär”. I så fall hade vi haft en hel del att säga om det anakronistiska språket, det dagspolitiska tankegodset, den förvirrade historieskrivningen (som tycks bygga på en postmodern relativisering av kravet på sanning), den bristfälliga skildringen av rättsövergreppen på Haijby och den närmast parodiska ”rättegången”.

Men vi är författare och vi finner det oerhört märkligt att inte någon på SVT kontaktade oss i samband med att man gjorde research och kvalitetskontroll.

För man har väl gjort research och kvalitetskontroll?

Annons

Annons

Nästa artikel under annonsen

Till toppen av sidan