Annons

Annons

Annons

kulturTV-serien ”En kunglig affär”

Anna Croneman
Inget hade varit enklare än att ha en roman att luta sig mot när vi gjorde ”En kunglig affär”

Lena Ebervall och Per E Samuelson skrev om hur de känner igen sin roman i SVT-serien ”En kunglig affär”. Nu svarar SVT:s dramachef Anna Croneman och avvisar anklagelserna.

Text

Det här är en kulturartikel.Analys och värderingar är skribentens egna.

Sverrir Gudnason spelar Kurt Haijby i SVT-serien ”En kunglig affär”. Foto: Johan Paulin/SVT

Annons

Anna Croneman är programchef på SVT Drama.

Debatten kring vår serie ”En kunglig affär” tog en ny och mycket oväntad vändning. Författarna till romanen ”Ers Majestäts olycklige Kurt”, Lena Ebervall och Per E Samuelson, skriver i HD och Sydsvenskan att SVT har använt deras bok utan att be om lov. Samtidigt som de menar att serien ”En kunglig affär” har fått nästan allt om bakfoten ska den alltså bygga på deras egen roman? Tro mig, inget hade varit enklare än att ha en roman att luta sig mot (allt är författarnas fel!), men tyvärr måste jag dementera.

Ebervall och Samuelson refererar i sin debattartikel till ett par saker som de menar inte kan härledas till annat än deras egen fantasi. Jag ska försöka svara så enkelt som möjligt.

Annons

De menar att vi skulle ha tagit en ”framskriven” historia som bara finns i romanen, och använt den i tv-serien. Men teorin att Herman Göring tog emot en medalj av kung Gustav V för att tyskarna hjälpte Hovet att ”ta hand om” Kurt Haijby lanserades av Samuelson själv i en tidningsintervju (DN 2008-08-21). Det är alltså inte en framskriven fantasi unik för romanen, utan en teori lanserad av författarna själva i andra sammanhang än i romanen, för alla att ta del av. I serien är det dessutom Nothin som föreslår att kungen ska dekorera Göring med medaljen, först av diplomatiska skäl ”i ett politiskt instabilt läge”, men efter att kungen pressat honom erkänner han att det skulle hjälpa hanteringen av Haijby.

Annons

Gustaf V:s smeknamn ”Majonnäsen” kom författaren Bengt Braskered i kontakt med under sin research. Smeknamnet var känt i de kretsar som ingick i kungens närhet. Vi har flera källor på detta. Notera att Braskered inledde sitt arbete med den här historien ett decennium innan ”Ers majestäts olycklige Kurt” kom i tryck.

Per E Samuelson och Lena Ebervall hävdar också att vårt val att utse överståthållare Nothin till antagonist är deras idé. Men det är knappast ett så unikt val att det ens kan kallas idé. Nothin är de facto Haijbys antagonist i den här historien. Jag skulle gissa att nästan alla som tog sig an den här historien skulle välja Nothin, i det här fallet får jag erkänna att vi har gått på formulär 1A.

Anna Croneman är chef för SVT Drama. Foto: Eva Edsjö

Annons

Det låg ett flertal nej-tackade programförslag kring Haijby-affären när jag tillträdde som programchef 2017. Gemensamt för alla förslag är att de inte lyckats hitta en ingång, eller ett perspektiv att berätta historien ur.

Jag gissar att det är perspektivet som är det författarna refererar till som det dagspolitiska tankegodset i serien? Det vill säga gay-perspektivet, eller det som manusförfattaren kallar kärlekshistorien? För i Ebervalls och Samuelsons roman äcklas Haijby av Kungen. Vilket borde betyda att hela grundpremissen för serien är en annan än i romanen?

Annons

Jag kan försäkra Lena Ebervall och Per E Samuelson att om berättelsen ”En kunglig affär” byggt på deras bok, hade vi inte bara bett om att få förvärva filmrättigheterna långt innan arbetet startade, vi hade naturligtvis också marknadsfört vår serie med hjälp av den av läsarna uppskattade romanen. Varför i hela friden skulle vi avstått det?

Läs mer: Lena Ebervall & Per E Samuelson: SVT har använt vår bok till ”En kunglig affär” utan att ange källa.

Annons

Annons

Nästa artikel under annonsen

Till toppen av sidan