Annons

Annons

Annons

Kultur

Vem var elakast 2021?

Berodde det på coronabubblorna eller zoomtröttheten? 2021 var ännu ett år av kulturbråk. Här är årets styggast-lista.

Text: 

Det här är en kulturartikel. Analys och värderingar är skribentens egna.

Ida Ölmedal är kulturchef.

I början av året har den nystartade konservativa sajten Bulletin samlat svensk borgerlighets alla bråkstakar under samma tak. Men kampen mot mainstream media tar inte riktigt fart – de har fullt upp med varandra. Delägaren Tino Sanandaji skäller ut de egna medarbetarna, kallar innehållet för ”sojabaserad lättmjölk” och redaktionen ”syndikalister” som vill ”förvandla den här tidningen till DN” (ouch!).

Alice Teodorescu Måwe var kortvarig politisk redaktör på Bulletin.

Bild: Henrik Montgomery/TT

Annons

Vid ett av mötena tystas den politiska redaktören Alice Teodorescu Måwe bokstavligen och får anledning att yttra de bevingade zoommötesorden: ”Sluta mjuta mig som en jävla diktator!” Tino Sanandaji försvarar sig på Facebook med att han ”givetvis har jobbig ton, är aggressiv och kan låta obehaglig att hamna i gräl med, men det relevanta är substans, inte ton”. Chefredaktörerna Paulina Neuding och Ivar Arpi hoppar av – den senare startar nyhetsbrevet ”En rak höger”.

Annons

Linda Skugge. Foto: Staffan Löwstedt/TT

Linda Skugge läser Kristina Sandbergs bok om att ha bröstcancer och tänder till: ”Det blir inte automatiskt 'konst' bara för att man både upprepar och kursiverar jag vill inte dö från mina barn.” Utfallet leder till att Skugge själv blir påpucklad i veckor.

Anna Lundvik startade en debatt om nyelakhet.

Bild: Peter Frennesson

Den här tidningens skribent Anna Lundvik spanar längre än så och tycker sig se en ”nyelakhet” i litteraturkritiken. En riktigt nedgörande sågning är ”den litterära motsvarigheten till 'Bonde söker fru': alla tittar. Det vill säga, alla klickar”, skriver hon. Himla elakt skrivet av Lundvik, tycker de angripna litteraturkritikerna från indiepodcasten ”Gästabudet”. Alla klickar inte alls! I själva verket lyssnar nästan ingen, fastslår Lyra Koli i sin replik.

Karl Ove Knausgård – sågad i The Guardian. Foto: Malin Hoelstad/TT

Annons

Men hur lyder en verkligt hård recension? The Guardian tar sig an Karl Ove Knausgårds ”Morgonstjärnan” och visar var skåpet ska stå. Låt oss citera, ursäkta engelskan: ”Most unsuccessful artworks are simply flawed – a good idea undone by poor execution; an ambition beyond one’s ability. The Morning Star is different. Its failure is total and totalising. [...] Knausgård is known, most of all, for his willingness to bare himself. Now, just as he excises his semi-mythological persona from his work, he stands unflatteringly revealed. Once exhaustive, he is now simply exhausted. There are no quivering lattices of light here. There are not even green leaves, or a blue sky. The Morning Star is a dead planet, Knausgård its burned-out sun.”

Annons

I skuggan av detta jobbar nyhetsmagasinet Fokus skribent Anna Björklund på för att bli kulturdebattens nya enfant terrible. Metoden är samma som hos en rysk twitterbot: Sug upp all förtrytelse du kan hitta på internet och amplifiera den med minsta möjliga ansträngning. ”Jag är ovaccinerad”, för att ta ett exempel. Men krönikan med budskapet ”Jag hatar Annie Lööf” får betraktas som årets fullträff i genren. ”Hela hennes uppsyn är en känslotrigger.” ”Alla religioner har något skrivet om hur lögnare ska hanteras.” Vad är det vi läser, en Flashbacktråd? Nej, nyhetsmagasinet som skulle vara Sveriges The Economist.

Mer raffinerade är kulturpatriarkatets härskartekniker. Gaslighta är ett av årets nyord, användbart när män får kvinnor att tappa tron på sig själva tills de är helt desorienterade och kan manipuleras vart som helst. Se och lär: hela hösten risar den ena kvinnliga intellektuella efter den andra sina rynkor i den så kallade ”skönhetsdebatten”. Sist av alla glider Expressens jourhavande sköna kille Joel Halldorf in och framlägger sin dom i fröken Sverige-tävlingen: ”Jag önskar att de kunde se hur vackra de är.” De stackars kvinnorna ser inte sin själsliga skönhet, vilket för honom till den verkliga poängen: eftersom vår tid är så besatt av ungdom är kvinnor i själva verket ”modernitetens förlorare”. Glöm p-piller, högskoleutbildning och ekonomiskt oberoende. Full fart bakåt, tjejer!

Annons

Lars Vilks vid Nimis.

Bild: Anders Malmberg

Annons

Vi måste förstås också nämna Sveriges mest omstridda bråkmakare Lars Vilks, som går bort i oktober. Även efter döden orsakar han rabalder då Moderna museet går ut och försäkrar att de inte tänker ta emot hans rondellhund – om de nu erbjuds den.

En ohövlighet som också förlänar Moderna museet en plats på styggast-listan.

Men vad hände egentligen med Bulletin? Jo, mot årets slut har tidningen beviljats 8,3 miljoner i presstöd, vilket fått en av medgrundarna att anmäla styrelseordföranden för bedrägeri. Och när man inte trodde det kunde bli mer gangsta: På höstens extrainsatta bolagsstämma tar tidningens nya vd med sig en livstidsdömd trippelmördare, som i en läckt inspelning säger sig ”utreda de olika förehavanden som finns”. Enligt honom själv är hans enda roll på Bulletin att göra en krimpodd. Vi går inte till botten med detta utan nöjer oss med att the botten is nådd på den här listan.

Annons

Annons

Nästa artikel under annonsen

Till toppen av sidan