Sci-fi-berättelsen Dune utspelar sig på den karga ökenplaneten Arrakis. Där, i en galax långt långt borta kretsar överlevnaden runt vårt viktigaste livsmedel – vatten. I mitten av första boken deltar huvudpersonen Paul i en begravningsceremoni som får hans ögon att tåras. Folksamlingen häpnar. “Han ger fukt åt de döda!” utbrister någon. Där, på Arrakis, kan kroppens egen fuktighet vara skillnaden mellan liv och död. Tillgången på vatten är så begränsad att de har slutat gråta.