Idag är Felicia drygt 30 år, drogfri, har blivit mamma och lever ett vanligt liv på orten där hon växte upp. Det här är hennes berättelse. Hon berättar den under ett annat namn än sitt eget.

”Jag växte upp i en dysfunktionell familj. Utåt sett hade vi det materiellt bra, åkte på semestrar och umgicks med vänner. Mina föräldrars förhållande var dåligt och det var ofta bråk hemma, men ingen pratade med oss barn om det. Det var otryggt och jag växte upp med en känsla av att vara rädd och utanför.

I sjuan eller åttan började jag tjuvröka och dricka i smyg, precis som dem jag umgicks med. Det var det lättaste sättet att passa in. Det är något som alltid följt mig, att jag måste passa in.

Jag blev kär i en kille som använde hasch och jag började också göra det. Han tvingade mig aldrig. Det var nog för att jag ville imponera på honom.

Vi var ofta ute på kvällarna. Ibland kom också ungdomar från orter med bilar och mopeder. Det var ett av sätten som droganvändningen kom till oss. Själv fick jag tag i alkohol och hasch genom kompisar. Jag hade inga egna kontakter att köpa av.

Mina föräldrar reagerade på att jag luktade alkohol och cigarettrök. Jag fick ofta utegångsförbud och det var strängt hemma. De förstod vad som kunde hända och var nog väldigt oroliga. Själv tänkte jag aldrig på att det skulle kunna bli ett beroende, utan tänkte att jag kunde sluta när jag ville.

I högstadiet ingick jag i ett gäng som mest satt inne hos specialläraren. Jag hade egentligen inte svårare för skolan än andra. Jag älskade till exempel svenska. Det handlade nog mer om mognad. Jag ville hellre ha kul med mina vänner, festade mycket och gjorde aldrig några läxor.

Efter grundskolan ville jag komma in på dansgymnasiet eller utbildningen till barnskötare. Men betygen räckte bara till livsmedelsprogrammet.

På gymnasiet blev det värre. Jag var inte mogen nog att ta ansvar, läsa läxor och passa tider. Jag och mina kompisar struntade ofta i lektionerna och stannade kvar och festade i Lund.

När jag var arton eller nitton flyttade jag ihop med en kille i Malmö som använde droger. Men vi passade inte ihop och jag mådde dåligt i förhållandet. Det gjorde att jag drack mycket, både på helger och vardagar.

Jag arbetade på en skola men förlorade jobbet på grund av alkoholen och drogerna. Jag var borta mycket, kom sent och var trött och oengagerad. Då kändes det skönt att slippa ansvaret. Samtidigt ledde det till att jag använde mer och tyngre droger som amfetamin och olika tabletter. Livet handlade nästan bara om droger, om att få tag i och använda dem. Jag var aldrig kriminell, men nästan alla pengar jag hade gick åt till alkohol och narkotika.

Min familj kände till mitt missbruk. De slutade ge mig pengar och ville inte ha någon kontakt. De sade att jag var välkommen när jag blivit drogfri.

Till slut bestämde jag mig för att sluta. Jag blev inskriven på ett behandlingshem, fick en lägenhet i Lomma och gick på behandling i ett år. Mot slutet av behandlingen tog jag ett återfall. Det är ett eget val jag gjorde. Jag tänkte att jag skulle klara att använda droger lite ibland och samtidigt leva ett vanligt liv. Men det gick utför väldigt snabbt.

Lägenheten i Lomma blev ett tillhåll för mig och andra som missbrukade. Att få tag i narkotika var lätt. Vi behövde aldrig åka in till stan. Det fanns de som sålde här i Lomma.

Vad andra här tänkte om mig funderade jag aldrig över. Jag var djupt nere i missbruket och levde i min egen bubbla. Jag kunde rota efter pantburkar i papperskorgar på torget utan att bry mig om att det var fullt med folk omkring.

När jag var 27 år blev jag gravid. Jag fick veta en morgon när jag satt och drack vitt mousserande vin. En kompis hade med ett gravtest som visade att jag var gravid. Då bestämde jag mig. Jag hällde jag ut vinet och åkte hem. Sedan dess använder jag vare sig alkohol eller narkotika.

Jag använde mig av vad jag lärt under behandlingen och började gå i självhjälpsgrupper tillsammans med andra som tidigare missbrukat narkotika. Det gick förvånansvärt lätt.

Idag ser jag ibland ungdomar här i Lomma som är påverkade på lunchraster, kvällar och på helger. Jag ser ofta tabletter ligga på marken och en och annan kanyl. Jag har sett en ungdom här i Lomma med en väska med narkotika och tillbehör som oftast används för att förbereda försäljning. Jag vet inte om det är vanligare nu än när jag var tonåring. Men intrycket är att det handlar om starkare droger än förr.

Riskerna kommer också att finnas när mitt eget barn blir tonåring. Det kan säkert bli jobbigt. Vi lever i en värld där droger och missbruk är vanligt. Jag kommer att vara öppen med min bakgrund, och göra allt för att mitt barn ska få en bra självkänsla och kunna stå upp för sig själv och avgöra vad som är rätt och fel.

Att hamna i missbruk kan hända vem som helst. Det handlar om en fysisk, psykisk, andlig och känslomässig sjukdom, men också om andra orsaker. Det är få av dem jag umgicks med i tonåren som hamnade i min situation. Kanske fanns något i just min kropp som sade att om jag tar det här så slipper jag alla jobbiga känslor?

Jag har varit drogfri i fyra år nu, men fortsätter att gå på möten med andra tidigare missbrukare i självhjälpsgrupperna. Där har jag många vänner som jag kan prata med om allt och få råd och vägledning.

Kontakten med mina föräldrar är bra. Vi kommit varandra närmare och träffas eller pratar nästan varje dag.

Jag bor kvar i Lomma och försöker leva som alla andra. Att flytta hade inte ändrat något. Idag är drogmissbruk klassat som en sjukdom och mitt missbruk var ett symtom. Här finns många som har alla möjliga sjukdomar. Vad andra tänker får vara deras sak.

Idag umgås jag inte längre med mina gamla vänner. Ibland träffar jag på någon på byn och då säger jag ”hej”. Men inget mer. Vi lever olika liv nu och har inte längre något gemensamt.

Lomma är en av de kommuner som ligger högt i Skåne när det gäller narkotika bland gymnasieungdomar.

Det framgår av Region Skånes folkhälsoenkät bland unga som presenterades i höstas. I årskurs nio är andelen unga som prövat narkotika lägre än genomsnittet i länet.

Men bland tvåorna på gymnasiet har andelen ökat till en nivå som är en de högsta i Skåne.

Håkan Persson, kommunpolis i Lomma, bekräftar bilden.

– Narkotika finns i alla kommuner. Även om användningen av både alkohol och narkotika minskat i Lomma finns många som är nyfikna, säger Håkan Persson och fortsätter:

– Det finns många tänkbara förklaringar. Lomma sticker exempelvis också ut när det gäller stress och psykisk ohälsa bland unga. Mår man dåligt ökar risken att man försöker självmedicinera med alkohol eller droger.

Att Lomma är en kommun där många har god ekonomi och höga inkomster kan också ha betydelse. God betalningsförmåga gör Lomma och likande kommuner och områden intressanta för de som säljer droger.

– Vi vet att många blir bjudna i början och att det är först när man etablerat ett behov som langaren börjar ta betalt.

– De jobbar mot alla åldersgrupper. Det finns de som är under femton år som har testat, säger Håkan Persson.

Han menar att försäljning och användning främst sker utomhus och på fritiden. Droger finns att köpa i exempelvis Malmö och Lund, men säljs även av personer i Lomma. Substanser som förekommer är cannabis, tramadol, ecstasy och kokain.

Drogerna bidrar också till lokal brottslighet. Främst kan det handla om mindre bråk och skadegörelse, men kan ibland även handla om hot och våld när knarkskulder ska drivas in. Det förekommer även att langare pressar unga att delta i försäljning på grund av verkliga eller påstådda skulder.