Emma Molin växte upp i ett hem där humor stod högt i kurs, och gärna svensk sådan som Galenskaparna och Sällskapsresan-filmerna. När hon var 13–14 år fick hon träffa en svensk revyikon:

– Min bästa kompis pappa var med i Povel Ramels Knäpp igen!-revy, där Wenche Myhre och Grynet Molvig var med. Vi fick vara med en helg och till och med stå på scenen och träffa Povel.

Under gymnasietiden lärde hon känna Henrik Dorsin och de andra som senare blev Grotesco-gänget. Även om Grotesco på tv inte liknar revy finns det ändå kopplingar. Emma Molin berättar:

– Lidingö stad var väldigt duktiga på att fånga upp ungdomar med teaterintresse, och gav oss resurser för att göra egna grejer. De första föreställningarna vi gjorde var regelrätta revyer, och 2015 gjorde Grotesco även En näradödenrevy. Och i år har jag tillsammans med Emma Peters skrivit manus till en revy för Norrbottensteatern.

I föreställningen Revykvinnor ska kvinnorna i de klassiska svenska revyerna lyftas och hyllas. På scen briljerade kvinnorna – artister som Wenche Myhre, Monica Zetterlund, Sonya Hedenbratt, Lena Nyman, Brita Borg, Gunwer Bergkvist och Lill Lindfors – men manusen skrev som regel av män, bland andra Hasse å Tage och Povel Ramel.

– Det kändes jätteroligt att bli tillfrågad om att vara med, säger Emma Molin.

– Att få samla ihop revykvinnorna och lyfta deras gärning, att belysa de kvinnor som tidigare har fått stå bakom männen. Det är alltid männen man pratar om, och så kanske en kvinna som har fått synas per sammanhang.

När Metoo-rörelsen var som störst år 2017 gjorde Grotesco avsnittet Ladies Night, som handlar om hur kvinnor ofta manövreras ut från såväl manusförfattande som rampljus av männen. Avsnittet fick väldigt positiva recensioner, men om det har bidragit till någon förändring vågar Emma Molin inte svara på.

– Men i och med Metoo har det skett en förändring i stort. Det som det gjorde med mig att få berätta den historien var att jag nu ser strukturerna och på sätt blir det lättare att hantera dem. Det är annars lätt att hamna i läget att man tänker "Det är mig det är fel på", men att istället då se att det är en jättestark kraft som jobbat mot mig hela tiden – då blir det lättare att ha lite medkänsla med sig själv och att skapa utifrån det. Jag hoppas att andra fick uppleva det också.

Emma Molin tycker att det finns en enorm medvetenhet kring kvinnlig representation inom humorscenen nu, jämfört med 60-talet.

– Det håller absolut på att förändras, det vore jättekonstigt att säga något annat. Men baksidan av att vi pratar så mycket om det nu blir att man hela tiden tvingas förhålla sig till sitt genus på ett sätt som män inte behöver. Faran blir att det slår över så att man återigen bara ser "en kvinna". Jag hoppas att vi kan få släppa det och bara verka och göra humor. Där är vi kanske inte riktigt än, att bara låta saker få gå sin gilla gång.

Utöver Emma Molin medverkar Petra Marklund och Mimi Terris i föreställningen – och Lill Lindfors, som ju faktiskt var med när det begav sig.

– Jag älskar henne! Hon är en ikon, verkligen. Jag har inte träffat henne tidigare, och jag känner mig pirrig, det ska bli fantastiskt att få stå på scen med henne. Jag hoppas att föreställningen gör att publiken får med sig den känslan som jag har inför att träffa henne, att det ska kännas kul och bjussigt och musikaliskt och inspirerande och tankeväckande – alla känslor som man vill ha när man har sett någonting på scen!