– På många sätt är Thelma ett mirakel, säger Tomas Carlson och tittar på sin dotter.

– Ja, du brukar säga det, pappa. Och då känner jag, yeah, jag kämpar på lite till, svarar hon.

Thelma Carlson talar dröjande och med pauser, nästan som en automatisk talsvarsröst där tonträffen saknas. Men hon ler mot sin pappa.

För ett år sedan var Thelma en student med toppbetyg från Klippans gymnasieskolas naturvetenskapliga program, en social tjej och duktig friidrottare som var på väg till fjällen för att arbeta med turism och bråkade med sina föräldrar om att flytta hemifrån. Livet kunde inte upplevas snabbt nog.

Den 11 november 2020 hade hon varit i Klippan där klubbkamraterna turades om att jobba på ett tryckeri för att få in pengar till träningsresor. Efteråt körde hon mot Helsingborg och mammas lägenhet.

Men hon kom aldrig hem.

Vad som hände den där kvällen på väg 21 blev delvis klarlagt i polisutredningen. Thelmas bil krockade med en bil som körde i över 100 kilometer i timmen i fel färdriktning. Det fanns ingen chans att väja. Föraren i den andra bilen avled direkt.

När föräldrarna får veta vad som hänt ligger dottern i koma på lasarettet.

Benen var brutna, knän och armbågar krossade. Det fanns sprickor i käke, bröstben och bäcken. Ena ögat skadades och en lunga var punkterad. Och så en svår, traumatisk hjärnskada av tredje graden.

Mamma Ylva Bergqvist rabblar sakligt upp allt det som gör det så ofattbart att de faktiskt sitter här tillsammans i pappa Tomas Carlsons villa utanför Klippan.

– Jag kommer inte ihåg något av det där, så det känns lite ... ursäkta, vad säger du? säger Thelma själv.

Hon minns inte olyckan, inte heller den första tiden på intensivvården i Helsingborg eller på neurokirurgavdelning intensivvård i Lund, där hon till slut vaknade upp.

– Du var inte kontaktbar på flera veckor. Men sedan kände vi när vi höll din hand att du kramade tillbaka. Och såg i ögonen, det var något där, säger mamma Ylva Bergqvist.

Efter flera operationer och 4,5 månader av rehabilitering på Orup, högspecialiserad hjärnskadeavdelning i Höör, kan Thelma gå igen, även om balansen är dålig. Hon pratar, om än långsamt, och hon skojar. Hjärnskadan gör att hon lever i nuet och ofta är på gott humör.

Det är roligt när de gamla kompisarna hälsar på, men hon blir snabbt hjärntrött. Sedan sondmatningen upphörde har hon också ständiga hungerkänslor, dag som natt.

– Vi får deala hela tiden, till exempel om hur många kakor man får ta. Din mättnadskänsla finns bara inte där, säger mamma Ylva.

Efter rehabiliteringen var Thelma under sommaren på korttidsboende och sedan beviljade Klippans kommun en tillfällig vistelse på Furuboda folkhögskola, som har en särskild kurs för personer med förvärvade hjärnskador.

På internatet finns assistenter som hjälper till med det som behövs och det ingår viss sjukgymnastik och logopedträning.

– Jag tycker det är jättebra på Furuboda. Det är tummen upp. Jag tänkte vara där i tre år, säger Thelma.

Men just nu är framtiden oviss. Placeringen på Furuboda går ut i slutet av mars och i november avslog Klippans sociala utskott hennes ansökan om personlig assistent. Beslutet är överklagat och ska avgöras i förvaltningsrätten.

Föräldrarna vänder sig dels emot hur snävt Thelmas hjälpbehov beräknats, dels att kommunen bedömt att behoven inte är varaktiga – en ren spekulation, anser juristen från assistansbolaget som fört Thelmas talan. För samtidigt har ju hon bedömts tillhöra LSS just på grund av varaktiga skador.

I Thelmas fall har rehabilitering hittills gett resultat. Hon har fått lite bättre rörlighet och med nya glasögon kan hon skicka sms.

– Att Thelma gör framsteg är till hennes nackdel. Det är precis som man vill cementera ett tillstånd och sedan vårda det, säger pappa Tomas Carlson.

Flera intyg från högspecialiserade läkare beskriver en ung kvinna med permanent hjärnskada, minnessvikt, bristande rums- och tidsuppfattning och begåvningsmässig funktionsnedsättning. Som har svårt att förstå konsekvenser och planera, som behöver uppmuntran och stöd i sina mest vardagliga rutiner, ledsagning och tillsyn natt som dag.

Men i kommunens assistansutredning görs en uppskattning av vilka moment i vardagen som kräver handgriplig hjälp. Minut för minut. Det är så rättspraxis ser ut just nu.

Exempel: Thelma kan själv klara delar av sin morgonrutin, men behöver påminnelser, stöttning och till viss del handgriplig hjälp. Hon kan dricka själv, men sätter lätt i halsen. Klarar delar av toalettbesöket men inte hela. Totalt tar det över en timme. Beviljad tid – tio minuter.

Fallet är långt ifrån unikt. Redan på 2010-talet slog läkare och handikapporganisationer larm om att nedmonteringen av LSS och den tolkning av lagstiftningen som vuxit fram missgynnar personer med kognitiva funktionsnedsättningar, som är typiska för hjärnskadade. Lagen tillämpas så att nästan bara fysiska funktionshinder räknas.

Tomas Carlson och Ylva Bergqvist är oroliga för vad som ska hända om Thelma inte får en personlig assistent. Ett scenario är att hennes behov ska täckas genom olika punktinsatser. Ett annat att hon erbjuds plats på ett av kommunens gruppboende, där det är tveksamt om hon kan få rätt träning och stimulans. Där skulle hon hamna tillsammans med personer som har medfödda funktionsnedsättningar. Just nu finns enligt kommunen ingen person med förvärvad hjärnskada inom Klippans LSS-verksamhet.

– De här grupperna har helt olika referensramar. På Furuboda håller man isär dem, säger Ylva Bergqvist.

Under hösten har föräldrarna kämpat för att klara av att själva hantera Thelmas omvårdnads- och tillsynsbehov under helgerna när hon är hemma, samordna alla olika vårdkontakter och ta ledigt från jobbet för att följa med på sjukhusbesök. Mycket av det hade en personlig assistent kunnat gjort.

– Med en assistent kan hon bestämma mer själv. Följa med kompisar på fest, långtidsplanera. Nu är hon helt beroende av oss, säger Ylva Bergqvist.

Deras ork ska också räcka till att ta hand om Thelmas syskon och sköta sina respektive jobb, djur och hem. Tomas Carlson talar om sin ständiga känsla av att inte räcka till.

– Man tror att när någon blir så här skadad så ska det praktiska lösa sig, att det är sådant som våra skattepengar går till. Men nu har vi förstått att vi är långt ifrån ensamma.

|| Fotnot: Efter vårt möte med Thelma får hon sitt första, större epilepsianfall och får föras i ambulans till sjukhus. När hon skrivs ut läggs epilepsiövervakning till listan av saker som hon behöver hjälp med. Men det räknas inte heller in i den sortens hjälpbehov som kan ligga till grund för att beviljas personlig assistent.

Läs mer: ”Hjärnskadade har svårare att få assistans”