Vid ett besök i nordöstra Syrien förra året fick jag ta del av skrämmande berättelser från lokalbefolkningen som vittnade om hur rädda de är för att ha blivit kvarlämnade med tusentals misstänkta IS-krigare som rest till regionen från 80 länder. IS närvaro upprätthåller ett skräckvälde. Rädslan är inte ogrundad.

Förra veckan inledde IS en välorganiserad offensiv, den värsta sedan terrorsekten förlorade kontrollen över det så kallade kalifatet för snart tre år sedan. Det ökända Sina-fängelset i Hasakah, som hyser flest IS-krigare, i nordöstra Syrien attackerades. IS hävdar att man lyckats frita hundratals fångar.

I fängelset hålls också omkring 850 barn frihetsberövade. IS-krigare använde barn som mänskliga sköldar under attacken. “Jag har sett många kroppar av barn; åtta år, tio år, tolv år. Mina vänner dödades här. Jag är ensam, jag är väldigt rädd”, hörs en pojke säga på ett ljudklipp inifrån fängelset. Dessa dödsfall hade kunnat undvikas. Barnen borde inte ha varit i fängelset från första början.

När jag intervjuade representanter för det kurdledda självstyret i nordöstra Syrien fick jag höra att de varken har resurser eller kapacitet att ha tiotusentals internationella fångar. En majoritet av fångarna är små barn. De har inte valt att resa till Syrien; vissa blev förda dit av sina föräldrar, de flesta är födda på plats.

En del barn i fängelset har utnyttjats som barnsoldater hos IS och hålls nu fångna under tortyrliknande förhållanden. De yngre barnen, har inte krigat. De flesta är så små att de inte har några andra minnen från krigets Syrien än de onödiga trauman de upplevt i fånglägren al-Hol och Roj. Vid mitt besök i lägren fick jag inblick i hur hårt barnens mammor måste kämpa för att skydda sina barn från olika hot. Det är en humanitär katastrof. Just nu är tältlägren täckta av snö och det är svårt att hålla värmen, dricksvattnet fryser till is.

Barn i väpnad konflikt måste alltid i första hand betraktas som offer. Ansvaret för barnens lidande, och det lidande som de kan komma att åsamka andra om de tvingas till strid, ligger nu på regeringarna i barnens hemländer. Sedan barnen och deras föräldrar hamnade under kurdernas kontroll, har kurderna vädjat till omvärlden om att repatriera sina medborgare. Regeringar har alltså möjlighet att hämta hem dem, men väljer att lämna dem kvar.

Det har inte varit svårt att förutse konsekvenserna av att staterna, vars medborgare rest till Syrien och Irak, lämnat över ansvaret för dessa misstänkta IS-krigare från deras länder till det kurdledda självstyret, en hårt drabbad, icke-statlig administration som många gånger förklarat att det inte klarar av ett sådant uppdrag. Fängelseattacken är ett exempel på en oroväckande utveckling och visar på hur skör och ohållbar situationen är.

Abdulkarim Omar, det kurdledda självstyrets motsvarande utrikesminister, beskriver uppgivet hur IS massiva attack och dess efterverkningar är “resultatet av det internationella samfundets misslyckande att axla sitt ansvar i den stora och allvarliga frågan [om IS]”.

Det är oansvarigt, cyniskt och farligt att stoppa huvudet i sanden och låtsas som att IS är besegrat, när terrorn fortfarande pågår.

Enligt FN har tusentals civila tvingats fly från sina hem efter IS attacker den senaste veckan. Under 2021 tog IS på sig ansvaret för 1 495 attacker – bara i Syrien och Irak. Både den danska underrättelse- och säkerhetstjänsten, liksom det amerikanska försvarsdepartementet bekräftar att IS kidnappar barn, som hålls fångna av det kurdledda självstyret, i syfte att träna dem till att kriga.

IS framfart i Syrien och Irak är inte en lokal angelägenhet. Den kräver ett internationellt ansvarstagande som sträcker sig längre än militära interventioner. En insats för att bidra till fred och säkerhet är att de stater som har tillfångatagna medborgare i nordöstra Syrien hämtar hem dem under kontrollerade former.

Sverige är ett av de länder som kan ställa IS-krigare inför rätta, återintegrera dem som inte misstänks för något brott, och framför allt ge barnen en trygg och säker barndom. Barnen har rätt till liv och utveckling. Detta kan endast göras efter att de har förts till Sverige. Genom att lämna kvar sina medborgare framstår det som Sveriges regering tar lätt på radikalisering och terrorism. Det finns ingen möjlighet till rättsprocesser för utländska IS-medlemmar på plats i nordöstra Syrien. För Sveriges del handlar det om ett tiotal familjer kvar att hämta hem, men jag menar att ett resursstarkt land som Sverige också behöver vara del i att bidra till en internationell helhetslösning på situationen.

Utifrån fred, säkerhet, rättssäkerhet, liksom humanitära principer och framför allt barnkonventionen är det nödvändigt att stater agerar omedelbart. Barn och vuxna – i Syrien, Irak och på andra håll – måste skyddas från att bli nya offer för terrorism och väpnad konflikt. IS extremism måste hanteras nu – att vänta är inget alternativ.

SKRIBENTEN

Beatrice Eriksson, ordförande för barnrättsorganisationen Repatriate the Children och författare till rapporten Waiting Is Not an Option - A Call for Repatriation of Foreign Citizens in Northeast Syria.

Vill du också skriva på Aktuella frågor? Så här gör du.