I en av mina trådar på sociala medier diskuteras vad som är störst – kärlek, förlåtelse eller ansvar. De flesta landar i ansvar. Jag undrar om det är ett tidens tecken, tröttheten över ansvarsflykten, halvkvädna ursäkter och mediatränade pudlingar – allt detta som egentligen inte är några erkännanden av begångna fel utan bara strategier för att undslippa ansvaret för dem. För vilket värde har en utsaga som ”Jag ber om ursäkt om någon upplever sig ha blivit illa behandlad”?