Hos Apotea har jodprodukter tillfälligt tagit slut. Bild: Apotea
– Vi har sett en påtaglig ökning av försäljning på receptbelagd medicin. Den har ökat med 30 procent mot förra veckan, säger Apoteas vd Pär Svärdson.
Annons
En liknande effekt såg företaget i början av coronapandemin.
Annons
– Vi kallar det att se om sitt hem snarare än att bunkra. Oro gör att man ser till att man har de mediciner som man behöver, hjärtmedicin, astmamedicin och liknande.
De senaste dagarna har efterfrågan på produkter med jod också ökat markant. Jod kan tas i samband med radioaktiva utsläpp för att minska risken för sköldkörtelcancer. I Sverige delar exempelvis länsstyrelsen ut jodtabletter till människor som bor inom en radie på 12-15 kilometer från ett kärnkraftverk.
– Försäljningen av jodprodukter gick från noll till hundra och ökade med 38 000 procent efter invasionen, säger Pär Svärdson på Apotea, och fortsätter:
– Allt sålde slut på en gång. Våra inköpare har hört av sig till medicinbolagen för att komplettera, men allt är slut där också.
Dock tror Pär Svärdson att tillgången på jodprodukter snart kommer att vara bättre.
– Eftersom man skickar ut till folk som bor nära kärnkraftverk har man nog en ganska stor produktion. De kommer nog in ganska snabbt.
Fakta
Radioaktivitet och jod
När radioaktiva ämnen sönderfaller uppstår joniserande strålning som kan påverka kroppens celler så att de skadas eller dör. Radioaktiv jod samlas i sköldkörteln, vilket ökar risken för sköldkörtelcancer – mer för barn än för vuxna.
Jodtabletter innehåller icke radioaktiv jod och skyddar sköldkörteln under en begränsad tid
genom att blockera dess upptag av radioaktiv jod. Tabletterna måste tas vid rätt tidpunkt i
förhållande till ett utsläpp. Länsstyrelsen ger besked om när de ska tas. Personer över 40 år
behöver inte ta jodtabletter eftersom strålning inte ökar risken för sköldkörtelcancer i denna
åldersgrupp.
Jodtabletter skyddar inte mot andra radioaktiva ämnen. Tabletterna ersätter därför inte andra skyddsåtgärder, som exempelvis inomhusvistelse.
Källa: Strålsäkerhetsmyndigheten