Annons

Annons

Annons

kulturKriget i Ukraina

Ida Ölmedal
På sikt står hoppet till de unga ryssarna

Det är avgörande att fortsätta att skilja mellan Putin och det ryska samhället.

Text: 

Det här är en kulturartikel.Analys och värderingar är skribentens egna.

Polis i S:t Petersburg griper en demonstrant som protesterar mot kriget i Ukraina. Foto: Dmitri Lovetsky.

Annons

Ida Ölmedal är kulturchef.

Det fruktansvärda förmedlas till oss i form av fragment.

Bilder, klipp. Korta diktrader.

Hösten 2015, när Europa stängde gräns efter gräns för människor på flykt, och när 130 personer mördades av IS-terrorister i Paris, spreds den somalisk-brittiska poeten Warsan Shires rader i sociala medier:

”later that night

i held an atlas in my lap

ran my fingers across the whole world

and whispered

where does it hurt?

it answered

everywhere

everywhere

everywhere.”

Stycket, som kommer från dikten ”What they did yesterday afternoon”, är lika sant den här veckan, då över hundratusen ukrainare drivits på flykt i ett meningslöst krig, ett krig som inte heller ryssarna valt, där soldater skickas ut av en gangster till president för att döda och förtrycka sin grannbefolkning.

Annons

Annons

Och på torsdagsmorgonen, när tv-rutorna visade Putins halvt förtäckta hot om kärnvapen, framträdde världen som i inledningen till Inger Christensens dystopiska dikt ”alfabet”:

abrikostræerne findes, abrikostræerne findes

bregnerne findes; og brombær, brombær og brom findes; og brinten, brinten”

Brinten – vätet, som kan bli en bomb. I dikten från 1981 letar sig människans onda skapelse in i uppräkningen av allt det vackra som från början var världen: aprikosträden, björnbären, ormbunkarna.

För två generationer, födda efter murens fall i den här delen av världen, var det nyss ett mer eller mindre obekant existentiellt hot. Miljöförstörelsen och klimatkrisen har vi levt akut medvetna om, men inte kärnvapnen. Ännu en tragisk sida av att världen nu kastas in i ytterligare kapprustning och ekonomisk röra är just risken att vi därmed försitter vår sista chans att dämpa klimatkatastrofen.

De unga. I längden är det på dem det hänger. På torsdagskvällen såg vi modiga demonstranter skandera ”njet vojne”, nej till kriget, i Moskva och S:t Petersburg. De flesta av dem var unga. Den yngre ryska befolkningen är mindre mottaglig för den statliga propagandan och sedan tidigare mer skeptisk till Putin. Statsvetarna Ivan Krastev och Stephen Holmes har i boken ”Ljuset som försvann” (2019) beskrivit hur presidenten spelar på en reell känsla av förlust vid Sovjetunionens fall, att främst äldre ryssar sörjer imperiet. Med de ständiga krigen vill han fålla in även de yngre i sin militarism.

Annons

Förutom att stötta Ukraina och att ta emot dem som flyr måste vi också fortsätta att uppmärksamma de demokrati- och fredsaktivister som finns i Ryssland. Det är rätt att porta landet från Eurovision, som skulle kunna ge propagandautrymme åt etablissemanget. Men all dialog, allt kulturutbyte med de delar av det ryska samhället som inte stödjer Putin måste fortsätta. På lång sikt är det där hoppet ligger.

Annons

VECKANS…

Tidningsomslag. Ryska Novaja Gazeta, vars chefredaktör Dmitrij Muratov nyligen fick Nobels fredspris, satte rubriken ”Ryssland. Bombar. Ukraina.” på sin historiska förstasida dagen efter invasionen. Därunder slår tidningen fast sin åsikt: kriget är galenskap och det ukrainska folket är inte en fiende.

Historiska parallell. Astrid Lindgrens krigsdagböcker citeras flitigt i tidningarna. Både Dagens Nyheters Björn Wiman och Svenska Dagbladets Torbjörn Nilsson drabbades i veckan av den isande aktualiteten i rader som: ”Man vägrar att tro, att något dylikt kan hända i det 20:e århundradet.” Och: ”Men över hela världen vill folken fred.”

Medalj. Nils van der Poel skänkte sitt ena OS-guld till den svenske författaren och förläggaren Gui Minhai som sitter fängslad i Kina. ”Den kinesiska regeringen utnyttjar våra drömmar som ett politiskt vapen för att legitimera sin regim”, sa skridskoåkaren.

Läs fler kulturartiklar om kriget i Ukraina:

Annons

Liza Aleksandrova-Zorina: Ni fattar inte – Putin kommer att gå så långt som han tillåts att gå

Wilhelm Agrell: Det här är en historisk brytpunkt – Ryssland har slagit sönder den europeiska säkerhetsordningen

Annons

Annons

Nästa artikel under annonsen

Till toppen av sidan