När Viktoria Hagerman var trettio år blev hon mamma till en dotter. Bebisen var trött efter födseln och hade svårt att få i sig näring på egen hand. Hon låg där på neonatalavdelningen och såg på detta sköra liv som var hennes barn och insåg: jag är villig att försvara henne vad som än krävs. Tanken rörde sig utåt i allt vidare cirklar.