Annons

Annons

Annons

Annons

kulturAttacken på Malmö latinskola

David Wästerfors
Så kan man förstå en skolattack

På mindre än ett år har tre skånska skolor utsatts för väpnat våld av en elev. Går det att förklara? Forskningen har vissa svar – men man måste vara varsam med dem.

Det här är en kulturartikel.Analys och värderingar är skribentens egna.

”När något fasansfullt inträffar vill vi genast finna en förklaring” skriver David Wästerfors, professor i sociologi.

Bild: Hussein El-Alawi

Annons

David Wästerfors är professor i sociologi vid Lunds universitet.

Varför sker dödligt våld i en skola? Det är för tidigt att förklara dådet på Malmö latinskola förra veckan – och samtidigt kan det aldrig bli för tidigt. När något fasansfullt inträffar vill vi genast finna en förklaring, om så bara genom ett detaljerat händelseförlopp. ”Så gick skoldådet till” löd Sydsvenskans rubrik i torsdags. ”Mördaren attackerade med yxa”.

En vilja att förklara handlar inte enbart om att samla bevis, bygga upp en rättsprocess och fördela ansvar, det handlar också om att tolka skeendet och göra det mer begripligt. Eller kanske hellre: att överväga flera tolkningar och jämföra den ena med den andra, i takt med att fler uppgifter blir synliga.

Annons

I Charlotta Thodelius, Peter Währborgs, Hans-Olof Sandéns och Carl Besslingers idag alltför behjälpliga bok ”Dödligt skolvåld” från i fjol finns ett antal distinktioner:

Annons

Interpersonellt skolvåld utmärks av att offer och gärningsperson är indragna i en konflikt som eskalerar och blir dödlig just på skolan. Motivet består då av personlig hämnd och det tilltänkta offret är egentligen bara ett enda.

Våld mot institutionen, däremot, riktas mot skolan som sådan och offren blir mer eller mindre slumpmässigt utvalda – hit hör en rad skolskjutningar.

En tredje typ av skolvåld syftar till att skada hela samhället och vad det anses stå för. Skolan blir en symbol för detta samhälle och en arena för terrorism eller ideologiskt motiverade attacker.

Frestelsen att söka en enkel förklaring vid en skolattack kan vara stor, men våldsförklaringar är något som måste hanteras varsamt, skriver David Wästerfors.

Bild: Hussein El-Alawi

Ett första steg vid en skolattack kan vara att försöka identifiera våldstyp genom att ”fylla ut” med information som täcker både den individuella aspekten (eventuell psykisk sjukdom, droganvändning, tidigare aggressioner) och den sociala: tidigare skolgång, relationerna eller bristen på relationer samt det omedelbara samspelet den aktuella dagen. På så sätt kan vi förklara både scenen och aktören i detalj: de situationella omständigheter som gör den ena eller andra etiketten lämplig.

En inflytelserik teori om skolskjutningar har formulerats av Katherine S Newman och bygger på fem återkommande kännetecken som (även om dådet på Malmö latinskola ju inte var en skolskjutning) skulle kunna visa sig vara relevanta i diskussionen. Enligt Newman och hennes kollegor gäller följande i en skolskjutning:

Annons

Annons

Gärningspersonen upplever sig som extremt marginaliserad på arenor som är av stor betydelse för den egna självuppfattningen. Här ingår låg status, få vänner och erfarenheter av utfrysning eller mobbning. Att utföra ett våldsdåd kan uppfattas som ett sätt att skaffa sig högre social position och återupprätta ifrågasatt maskulinitet.

Samtidigt lider gärningspersonen ofta av psykosocial sårbarhet, vilket lätt förstärker konsekvenserna av utsattheten och kan ha bidragit till denna från första början. Självmordstankar är inte ovanliga. Tanken att avsluta sitt liv kan vävas in i händelsen och även initiera den, om planen är att dödas av ingripande polis eller att döda sig själv som final.

Dödligt våld lämnar inte sällan en känsla av ordlöshet efter sig. Även om all fakta faller på plats blir det svårt att förstå eller finna mening, skriver David Wäst

Bild: Hussein El-Alawi

Ett tredje kännetecken kallar Newman ett kulturellt manus, det vill säga en abstrakt tankekarta som anger hur man ska handla och som gärna refererar till tidigare och likartade händelser. Manuset kan också hämtas från populärkultur eller maskulinitetsideal om att en gång för alla och till omgivningens häpnad lösa ens problem med dittills oanad kraft. Den till synes ynklige figuren i periferin som plötsligt tar till våld och blir hjälte är en arketyp som kan användas kreativt.

Varningstecken finns, menar forskarna, men upptäcks inte. Att grubbla över sin marginalisering och förbereda dådet under de vuxnas radar utgör det fjärde kännetecknet och tillgången till vapen det femte, inklusive kännedom om hur det hanteras.

Annons

Så här kan man hålla på. Förklarar det något?

Dödligt våld lämnar inte sällan en känsla av ordlöshet efter sig. Även om all fakta faller på plats blir det svårt att förstå eller finna mening. På ett skevt sätt kan det vara en tröst, för det indikerar att dödligt våld – i en skola eller utanför – alltjämt är mycket udda. Om vi fann förklaringen lätt — i stil med ”alla är galna”, ”det är ju krig” — skulle läget vara ett annat och våldet förstås allestädes närvarande. Frestelsen att söka en enkel förklaring kan vara förvånansvärt stor i alla fall, i stil med ”ondska” eller ”våldskonsumtion”.

Annons

Boken ”Dödligt skolvåld” ligger uppslagen på köksbordet. Jag bläddrar i den igen. Självglorifieringens betydelse, längtan att bli omnämnd i radikala kretsar och rentav odödlig? Möjligheten att neutralisera gärningen och ursäkta eller rättfärdiga den? I ett knivdåd på en skola i Sundsvall 2001 tycktes den nittonårige gärningsmannen intala sig själv att hans eget lidande och egna förluster var större än offrens. Aktören definierade handlingen som förståelig med tanke på vad andra utsatt honom för. Även om ingen annan ser den ”förklaringen” som rättmätig kan den ha varit verksam som sådan i stunden, kanske på ett avgörande sätt.

Det finns ingen utväg, ingen nödutgång ur tolkningsarbetet. Vi får fortsätta väga det ena mot det andra. Våldsförklaringar är inga oskyldiga saker. De måste hanteras varsamt.

Annons

Annons

Till toppen av sidan