Annons

Annons

Annons

Annons

krönikaOS i Paris 2024

Johanna Johansson
Hör ni? Jag satsar mot OS 2024

”Jag satsar mot OS 2024.” Vänta lite här... Vad sa jag nu?

”Vad sa du?” Precis.

”Jag trodde du hade lagt av.” ”Är du inte för gammal?” ”Är du så bra ens?”

Text: 

Det här är en krönika.Analys och värderingar är skribentens egna.

Johanna Johansson siktar mot OS 2024.

Bild: Hussein El-Alawi

Annons

Så har ju givetvis ingen svarat. Det hade varit högst osmakligt enligt de flesta. Men i finare, omformulerade och tacksamt mer genomtänkta reaktioner har ändå frågorna funnits med i bakgrunden. Och konstigt vore det väl annars!

Jag är inte gammal. Jag fyller 27 i år. När nästa OS går av stapeln fyller jag 29. Men det är ändå en högre ålder än vad många tänker sig i elitidrottssammanhang. Speciellt när jag inte ens varit på ett OS. Jag har hållit mig på en ganska hög nivå i många år, ibland fått tävla internationellt, men ofta sparkat bollen stolpe ut. Nu är det ju, som tur är, inte fotboll jag håller på med. Då hade jag varit rätt nöjd med stolpe ut, även om jag själv tycker jag kan få till rätt bra skott när ingen ser.

Annons

Nej, större delen av min träningstid paddlar jag varv efter varv i Malmö kanal. I en kanot. Det är vattenfarkosten som går framlänges, i kontrast till roddbåten som går bakåt, inte alltid helt lätt att skilja på har jag märkt av erfarenhet. Men ingen av mina vänner vågar säga fel i alla fall. Det är lite av en skämtsam principsak för oss kanotister.

Annons

I en kanot. Det är vattenfarkosten som går framlänges, i kontrast till roddbåten som går bakåt

Idag spenderade jag nästan två timmar paddlandes framlänges med snöblandat regn i ansiktet. Jag satt fram i en k2a, en kanot för två personer, och bak satt Alexandra. Vi bestämde oss för att OS-satsa på riktigt förra sommaren, tillsammans med vår tränare Susanne Gunnarsson, som vi har förmånen att dela det här äventyret med.

Inbäddat innehåll

Susanne har ju ett väldigt långt eget kanotäventyr bakom sig, som bland annat inkluderade ett OS-guld i Atlanta 1996. Sen var ju Axel såklart också med och tränade, yngst och snabbast i vår träningsgrupp, och utan tvekan den mest positiva av oss. Kanske av alla i Malmö. En riktig klippa.

Vårt träningspass sträckte sig nästan i två timmar. Frös du inte?, undrar ni. Jo men såklart gjorde jag det.

Men jag ska ju till OS.

Målet på resan är klart för 27-åriga Johanna Johansson.

Bild: Hussein El-Alawi

Annons

Sa hon ”ska”? Det är ju inte vidare ödmjukt. Nej, och tänk vad jag har kämpat med denna ödmjukhet. För jag är faktiskt en ganska trogen jantelagsföljare.

Annons

Eller jag har i alla fall varit det.

Men sen är det ju det här med att man måste våga tro på det själv. “Våga drömma”, heter det ju. Och hittills i min karriär så har jag drömt lite i smyg, sagt att ”jo, det hade ju såklart varit coolt att komma till OS, men motståndet är ju väldigt hårt...” eller så har jag sagt det på skämt, men aldrig riktigt trott på det.

Våga drömma, heter det ju. Och hittills i min karriär så har jag drömt lite i smyg.

Det känner man ju, i sig själv, om man talar sanning eller inte. Och jag har lovat mig själv att ge det en ärlig chans och då kan jag inte lura mig själv heller. Antingen får jag tro på det fullt ut eller så får det vara.

Så här hör ni, jag ska till OS 2024. Och bara genom att skriva meningen vill jag krypa ihop till en boll och säga förlåt, förklara att jag inte alls tror att jag är någon, men jag tränar på det.

Och vet ni va? Vissa dagar känns det faktiskt bra.

Ibland känner jag mig till och med riktigt cool.

Annons

Annons

Till toppen av sidan