Annons

Annons

Annons

Annons

kulturUpploppen i Sverige

Andrés Brink Pinto
Därför ska påskens upplopp tolkas som politik

Det är fel metod att möta våldsamheterna med batongchocker.

Det här är en kulturartikel.Analys och värderingar är skribentens egna.

”Men givet att vi inte vill se fler liknande upplopp krävs ett långsiktigt arbete där något annat än omedelbar och våldsam repression är svaret”, skriver Andrés Brink Pinto.

Bild: Sara Johari

Annons

Andrés Brink Pinto är docent i historia vid Lunds universitet.

Påskhelgens upplopp har mötts med ett kompakt avståndstagande från det svenska politiska etablissemanget. Enligt justitieminister Morgan Johansson finns det bara ett sätt att möta upplopp, ”att sätta hårt mot hårt”. Denna tidnings ledarsida konstaterar närmast programmatiskt oförstående att “det finns inga förklaringar, inga undanflykter som håller” när den beskriver vad som skett. Ändå är det just förståelse av sociala fenomen som upplopp vi behöver om vi inte vill se liknande scener i framtiden.

Annons

Att polisen skjutit skarpt ett flertal gånger och på ett flertal platser borde stämma till eftertanke och en seriös diskussion om polismaktens utbildning, resurser och styrning. Men i debatten ser jag i stället hur avgrundshögerns fantasier om en omedelbart straffande makt och avhumanisering av dem som bor i städernas utanförskapsområden spritt sig till normalt sansade personer, såväl som till de flesta riksdagspartier.

Annons

De skarpa skotten möjliggörs just av den kompakta oviljan att förstå. Genom den medvetna oförståelsen slutar, skriver filosofen Jaques Rancière, stora grupper att erkännas som politiska subjekt och deras tal slutar förstås som något begripligt. Kvar av upploppens röster blir då bara föreställt obegripliga djuriska läten. Ytterst skapas en acceptans för att vissa – lite brunare, lite fattigare – grupper enbart ska mötas med polisiär repression. Att likt Sverigevänliga internetkrigare och vissa moderata riksdagsmän slå fast att upploppen beror på enskilda individers eller gruppers konstitutiva kriminalitet kopplad till föreställda rasegenskaper, är emellertid en förklaring som väcker fler frågor än svar. I boken ”Urban rage” konstaterar kulturgeografen Mustafa Dikeç att en sådan modell inte kan förklara vare sig plats eller tidpunkt för upploppen, och givet att de som deltagit i upploppen föreställs vara förankrade i vissa områden borde väl dessa områden skakas av upplopp snart sagt varje helg?

Andrés Brink Pinto är docent i historia vid Lunds universitet. Foto: Sarah Hirani

Så varför blir det då upplopp? Lika lite som 1700-talets brödupplopp enkelt kan förklaras med brödprisets fluktuationer, lika lite tror jag vi kan hitta ett enkelt samband mellan en dansk högerextrem provaktör och påskhelgens upplopp. Det yttre stimulit är självfallet den gnista som ibland satt eld på stubinen till utanförskapsområdenas krutdurk, men människor är inte robotar som reagerar mekaniskt. I stället tror jag vi bör söka oss till den polisforskning som betonar relationella förklaringar till upplopp.

Annons

Annons

Enskilda händelser kan fungera som så kallade flashpoints, men den djupare förklaringen måste sökas i lokalsamhällets relationer till polisen. Hur ser det vardagliga polisarbetet ut, vilka grupper upplever att de bemöts särskilt hårt och hur arbetar den lokala polisen för att bygga förtroende och djupa relationer med lokalsamhället? Vi vet att grupper som upplever att de enbart möter en repressiv och rasistisk polismakt har lättare att delta i ett våldsamt upplopp med polisen som omedelbar måltavla. Det är så klart en klen tröst för den enskilda polisman som får en sten kastad mot sig, och ger kanske inte samma omedelbara känsla av makt som fantasin om den starka och straffande polismakt som möter alla ordningsstörare med övermäktigt våld. Men givet att vi inte vill se fler liknande upplopp krävs ett långsiktigt arbete där något annat än omedelbar och våldsam repression är svaret.

Martin Luther King, 1961. Foto: Horace Cort/AP/TT

Upplopp är, med Martin Luther Kings ord, de ohördas röst och varje upplopp bär, med ovan nämnda Dikeçs ord, på vålnader av förflutna händelser och meningsskapande berättelser. Här finns med andra ord utrymme att söka svar på vad som sägs av dem vars tal hittills bara förståtts som läten och att ta de berättelser som ger handlingarna mening på allvar.

Inom min egen forskning om upplopp har jag anslutit mig till en definition av politik som ett kravställande från en grupp riktat mot staten eller en tredje part. I den definitionen bör även påskhelgens upplopp förstås som politik. De har ett tydligt ställt krav riktat mot staten på att Paludan inte ska få komma till det eller det området för att bränna koranen. Självfallet behöver vi inte instämma i kravet eller ens tycka att kravet är legitimt för att kunna förstå upploppen som politiska. Men politiska krav möts normalt sett av politiska svar och förhandling, inte av batongchocker och skarpa skott.

Inbäddat innehåll

Till toppen av sidan