Det började när Ann Elg Kjellberg ammade sina barn. Mängder av hår föll av. Först var det fläckvis, delar av hårbotten som blev kala ett tag innan håret växte ut igen. Sedan kröp hårfästet vid tinningarna uppåt.

– Jag försökte ha frisyrer som dolde det kala. När jag var ute och det blåste var det jättejobbigt för jag tänkte att alla skulle se det.

Av vården fick hon veta att ingen kunde förutse förloppet. Alopeci – en autoimmun sjukdom som orsakar håravfall på huvudet och på kroppen – är tillfälligt för vissa, till exempel efter en period med hög stress. För andra kommer håret aldrig tillbaka. Sjukdomen kan orsaka kala fläckar i hårbotten, eller så kan den göra att allt hår på huvudet och kroppen faller av.

Ann Elg Kjellberg provade en rad behandlingar: vårdens traditionella kortisonmedel, homeopati, att äta örter importerade från Japan, massage av hårbottnen med olika vätskor i en ritual med värme. Det tog mycket tid och kostade pengar. Hon var i trettioårsåldern och utseendet var viktigt.

– Till slut insåg jag att inget gjorde att jag fick tillbaka håret varaktigt.

Efter drygt tio års kamp för att få tillbaka håret tog hon istället fram rakapparaten.

– Det kändes som en otrolig befrielse. Att gå och vänta på att håret skulle komma tillbaka var nästan jobbigare än att strunta i håret. Jag hade byggt upp beredskapen både mentalt och i familjen på att det kan hända.

Hennes man var ett stort stöd och barnen struntade i hur mamma såg ut. Men när Ann Elg Kjellberg var ute bland folk hade hon alltid peruk. Tills för några år sedan, när hon bröt handleden och fick åka till sjukhus och sövas. När hon vaknade insåg hon att peruken inte satt på huvudet.

– Det var första gången jag visade mig kal utanför hemmet.

Hon valde att inte ta på peruken igen.

– När folk kom och hälsade på så blev det lite som att komma ut, som att jag visade mitt sanna jag. Det var rätt skönt. Jag tänkte att om jag inte bryr mig så kanske inte andra heller bryr sig. Sen dess har jag kunnat visa mig kal även för andra.

På jobbet valde hon noga sitt tillfälle att komma ut. Hon skulle byta peruk, från att ha haft en korthårig mörk till en ljus med långa lockar. Samtidigt skulle det vara allmänt informationsmöte med alla på kontoret. Ann Elg Kjellberg började mötet med att förklara att hon har alopeci och att det gör att hon har tappat allt hår på huvudet och därför använder peruk.

– Det var en jättecool känsla, att erkänna det inför alla sjuttio människor. Flera kom fram sen och sa att det var modigt gjort.

När hon tränar har hon lagt ner peruken. Det blir alldeles för varmt. Även på solsemestrar får den åka av. Nu använder hon olika huvudbonader beroende på tillfälle: keps när hon spelar golf, en turban när hon badar eller under hjälmen när hon åker skidor. Och en annan turban när hon tar en promenad i byn eller ska ut och resa. På jobbet bär hon alltid peruk.

– Kanske har jag byggt upp tillräckligt med mod en vacker dag för att vara utan där också.

Fortfarande känner Ann Elg Kjellberg inte igen sig när hon ser sig i spegeln.

– Det är inte min självbild. Jag hajar till: det här är inte jag.

Men i dag har hon förlikat sig. Självkänslan sitter inte i utseendet.

Alopeci blev en snackis i hela världen vid senaste Oscarsgalan. Skådespelaren Will Smith gav värden Chris Rock en örfil för att han skämtade om Will Smiths fru, Jada Pinkett Smith, och hennes rakade huvud. Hon har också sjukdomen.

– Det var katastrofalt att gå fram och slåss. Men vi gör oss ofta roliga på andras bekostnad, så är det med alla. Jag skämtar ofta om mig själv, säger Ann Elg Kjellberg och ger ett par exempel:

– När mina vänner bekymrar sig över att de inte lyckas med frisyren säger jag: ”Mitt hår blev jättebra i dag!” Och om vi hittar ett hårstrå i maten så kan de andra göra sig roliga och säga: ”Det kom i alla fall inte från dig.” Det är inte jobbigt för mig. Jag bjuder på det.

Hon tänker också att alopeci trots allt är en sjukdom där det värsta som händer är att man tappar håret.

– Min syster och min man är reumatiker. Jag tänker att jämfört med det är jag lyckligt lottad. Man kan inte låta det begränsa en. Det kan vara så mycket värre.

Länge var Ann Elg Kjellbergs största rädsla med sjukdomen ändå att hennes barn skulle få den i tidig ålder. Alopeci är starkt ärftlig.

Men också den rädslan har hon kunnat släppa nu.

– Det hjälpte när min dotter för något år sedan konstaterade att om det skulle drabba henne nu så skulle det inte vara så farligt. Det var en lättnad, det har varit det jobbigaste för mig.

Följ Inpå livet även på Facebook och Instagram. Har du tips på ämnen och personer vi bör skriva om är du välkommen att höra av dig via mejl inpalivet@hdsydsvenskan.se eller på telefon 040-281200.