Att drabbas av djup sorg kan ta sig många olika uttryck. Att bli ledsen och nedstämd hör till, men sorgen att förlora sitt barn eller sin partner, ett syskon eller annan närstående går djupare och yttrar sig på flera sätt.

Sorg är lika individuell som andra mänskliga reaktioner. Ändå går det att se att det finns vissa mönster hos dem som drabbas.

En grupp hamnar i en form av apati där allt blir en påfrestning. För dem känns det som att de befinner sig i en bubbla där de bara överlever. Dessa personer behöver mycket stöd och hjälp från omgivningen.

En annan grupp kan ena dagen vara pigg och full av kraft, för att nästa dag bara ligga i sängen.

En tredje grupp kan verka fungera som vanligt. Dessa personer sköter både sig själva och gör vad de brukar göra. Problemet är att de ändå inte fungerar, de tappar fokus, glömmer saker och hör inte vad andra säger.

Kruxet är att ingen som ingår i någon av de tre grupperna klarar av att arbeta som de tidigare gjort. De behöver vara borta från sina arbeten en tid och ägna sig åt sig själva och hantera den sorg de drabbats av.

Men sorg är inte en sjukdom, utan en naturlig reaktion människor har när livet förändras på djupet. Det är i grunden friskt att sörja och därför uppfyller inte ”drabbad av sorg” sjukförsäkringens krav för sjukskrivning. Så är det trots att personen i fråga är oförmögen att arbeta. Den praktiska lösningen blir idag ofta att en läkare skriver ”depression” eller något liknande som anledning till behovet av sjukskrivning.

Försäkringskassan bör införa en större flexibilitet i sjukförsäkringssystemet, till exempel en sorgpeng. Den behöver utformas så att den som drabbats av sorg själv kan avgöra om den behöver vara ”sjukskriven” för att vara borta från sitt arbete.

Dagens system för sjukskrivning är alldeles för stelbent för den som har sorg. Antingen måste den som drabbats ha otaliga kontakter med Försäkringskassan, eftersom orken att arbeta kan skifta eller så sjukskriver läkare för säkerhets skull en längre tid än vad som egentligen behövs.

Ur ett samhällsperspektiv är det fel att sjukskriva en sörjande med en diagnos som hör hemma under rubriken psykisk ohälsa. Sörjande bör inte finnas med i den statistiken och snedvrida bilden av hur den psykiska hälsan ser ut i Sverige.

Men öppnar inte en flexibel sjukskrivning upp för fusk?

Risken är ytterst liten. De allra flesta vill komma tillbaka till sitt jobb så fort det bara är möjligt. Det kan utgöra en enorm plåga att inte arbeta, kanske sitta ensam med sina tankar och hela tiden påminnas om livet innan, då den anhörige fanns där.

Jobbet och möjligheten att ha sociala sammanhang där den anhörige inte utgjorde en del kan ingå i processen att försöka bygga upp sin tillvaro igen. Vissa har till och med jobbet som sitt andningshål för att inte hela tiden plågas av sorgen.

I höstens val finns en chans för de partier som vill göra något för människor som drabbats av livets största prövningar. En mer flexibel sjukskrivning med till exempel en sorgpeng skulle kunna göra deras tillvaro en aning lättare.

SKRIBENTEN

Kjell Westerlund, ordförande i SAMS, Samarbete för människor i sorg, en paraplyorganisation som består av:

• Febe (ett nätverk för föräldrar som förlorat barn).

•SPES (riksförbundet för suicidprevention och efterlevandestöd).

• Spädbarnsfonden (en förening för dem som förlorat barn under graviditeten och under de första levnadsåren).

•VIMIL (Vi som mist någon mitt i livet), och VSFB (Föreningen vi som förlorat barn).

Vill du också skriva på Aktuella frågor? Så här gör du.